Insikt och inträffande – En utredning av den relevanta tidpunkten för inträffandet av ett factum superveniens

Abstract (Swedish)

Rättskraftens omfattning i tvistemål har diskuterats löpande i doktrin sedan långt tillbaka. Klart står det att huvudregeln är att en ny talan inte får väckas om samma sak som redan prövats. Denna regel är dock behäftad med ett antal undantag, däribland principen om factum superveniens. Ett factum superveniens är en omständighet som inte kunnat beaktas i den första processen, som förutsatt att den är relevant i sammanhanget kan medföra ett rättskraftsgenombrott för den åberopande parten. Uppsatsens syfte är att utreda vid vilken tidpunkt en omständighet ska ha inträffat för att kunna utgöra ett factum superveniens.

Trots brist på reglering i både lag och förarbeten har principen om factum superveniens tillämpats i ett flertal domstolsavgöranden. Diskussionen kring fenomenet har dock fortsatt och det finns i doktrin ett antal olika uppfattningar gällande tidpunktens placering. Det finns de som förespråkar att den relevanta tidpunkten är placerad vid målets överlämnande till dom, och de som förespråkar att tidpunkten är placerad vid domens lagakraftinträde. Uppfattningarna är även tudelade avseende huruvida en parts efterföljande insikt om en tidigare omständighet kan utgöra ett factum superveniens eller inte.

I denna uppsats diskuteras och analyseras både domstolens rättsfall och de olika ställningstagandena i doktrin i ett försök att nå en slutsats kring var den relevanta tidpunkten är placerad. Efter en rättsfallsgenomgång står det enligt min mening klart att frågan inte med säkerhet kan besvaras. Utredningen placerar därför sedan fokuset på litteraturen. Efter en analys av resonemangen anser jag att den relevanta tidpunkten är placerad vid lagakraftinträdet, och att en parts efterföljande insikt inte kan utgöra ett factum superveniens. Problemet med att härleda tidpunkten ur litteraturen är att prejudikat utgör en högre rättskälla än doktrin. För den enskilde kommer därför förutsägbarheten i hur domstolen beaktar ett åberopade av ett factum superveniens fortsatt vara låg. Det står därför klart att rättsläget fortsatt kräver ett tydligt ställningstagande från HD.

Abstract

The scope of res judicata in civil cases has been the subject of discussion for quite some time. The general rule is that new action cannot be brought regarding something that has already been adjudicated. However, this rule is subject to exceptions, one of them being the principle of factum superveniens. A factum superveniens is a circumstance that could not have been considered in the first court proceeding, which, if it is relevant in the context of the case, can lead to a breach of res judicata in favor of the invoking party. The purpose of this paper is to investigate at what point in time a circumstance must have occurred to be able to constitute a factum superveniens.

Despite the lack of regulation in both written law and in the legislative history, the principle of factum superveniens has been applied in several court decisions. However, the discussion has continued in the doctrine, and there are number of different views regarding the relevant point in time for the occurrence of the circumstance. There are those who advocate for the submission of the case for judgement to be considered the relevant point in time, and those who advocate for the entry into force of the judgement. The doctrine is also divided on the question if a party’s subsequent realization of an earlier circumstance could constitute a factum superveniens.

This paper discusses and analyzes both case law and the various doctrinal positions to reach a conclusion as to when a circumstance must occur. After reviewing the Court’s case law, I submit that no certain conclusions can be made regarding the relevant point in time. However, after a critical analysis of the arguments put forth in the doctrine, I reach two conclusions. The relevant point in time should be the moment of the judgement’s entry into force, and a party’s subsequent realization of an earlier circumstance cannot constitute a factum superveniens. The problem with deriving this conclusion from doctrine is that precedent is a higher source of law. For the individual, the predictability with regards to how the court will rule on a question of factum superveniens thus remains low. It is therefore clear that the current state of the law needs clarification from the Supreme Court.

• author: Willén, Markus
• supervisor: Sandra Ahrén
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• course: LAGF03 20231
• year: 2023
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: processrätt, rättskraft, factum superveniens, facta supervenientia, civilprocessrätt
• language: Swedish
• id: 9116151
• date added to LUP: 2023-06-29 13:46:05
• date last changed: 2023-06-29 13:46:05