Vem betalar för artskyddet i skogen? – Om skogsägares möjligheter att få ersättning vid avverkningsförbud på grund av artskyddsförordningen

Abstract

Forestry serves as a valuable economic resource for individual forest owners. Simultaneously, forests play a crucial role in preserving biodiversity by providing habitats for protected species. The Swedish Species Protection Ordinance (2007:845) contains provisions aimed at safeguarding these species, which can restrict forest owners' freedom to use their properties through prohibiting logging. The objective of this thesis is to clarify whether forest owners may be entitled to compensation when logging is prohibited under this ordinance. The legal landscape surrounding this issue is uncertain, as there are no compensation provisions linked to the Species Protection Ordinance.

To address this matter, a legal dogmatic approach is employed, involving an analysis of laws, preparatory works, and case law. Legal literature is used to present diverse perspectives and to enhance comprehension of the legal
aspects involved.

The thesis concludes that, generally, forest owners do not have a right to compensation under the law or constitution for the restrictions imposed by logging bans based on the Swedish Species Protection Ordinance. The reason for this is that the provisions in the ordinance are considered to specify the general environmental considerations in Chapter 2 of The Swedish Environmental Code (1998:808), which forest owners are expected to comply with without receiving compensation.

However, the Supreme Court has in the case T 538-22 stated that under specific circumstances, forest owners may according to general legal principles have a right to compensation for logging bans based on the Swedish Species Protection Ordinance. This requires that the logging ban significantly impedes the current land use, and that the restriction is particularly burdensome, making it unreasonable for the forest owner to bear the consequences alone. Through a proportionality assessment, the forest owner's obligation to consider the environment without compensation is weighed against the reasons supporting the granting of compensation.

Abstract (Swedish)

Skogsbruket utgör en ekonomisk tillgång för enskilda skogsägare. Samtidigt spelar skogen en central roll för bevarandet av den biologiska mångfalden, då den fungerar som livsmiljö för många skyddsvärda arter. Artskyddsförordningen (2007:845) innehåller bestämmelser om fridlysning av vissa djur- och växtarter. Fridlysningsbestämmelserna kan inverka på skogsägarens frihet att bruka skogen genom att förhindra avverkning. Syftet med denna uppsats är att klargöra de rättsliga möjligheterna för skogsägare att erhålla ersättning när avverkning förbjuds på grund av artskyddsförordningen. Rättsläget har länge varit oklart, då det inte finns några specifika ersättningsregler knutna till artskyddsförordningen.

Genom tillämpningen av en rättsdogmatisk metod analyseras huvudsakligen lagtext, förarbeten och rättspraxis för att utreda vad som är gällande rätt i fråga om ersättning vid avverkningsförbud på grund av artskyddsförordningen. Även rättsvetenskaplig litteratur används för att ge perspektiv på och förståelse för de rättsliga problem som frågeställningen inbegriper.

Uppsatsen konkluderar att utgångspunkten är att skogsägaren inte har rätt till ersättning enligt lag eller grundlag för den rådighetsinskränkning som ett avverkningsförbud baserat på artskyddsförordningen innebär. Detta beror på att artskyddsförordningens bestämmelser anses precisera de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, vilka förväntas följas utan rätt till ersättning.

Högsta domstolen har dock i mål T 538-22 uttalat att det enligt allmänna principer kan finnas en rätt till ersättning vid avverkningsförbud på grund av artskyddsförordningen under speciella omständigheter. För att ersättning ska medges krävs att avverkningsförbudet avsevärt försvårar pågående markanvändning och att inskränkningen i det enskilda fallet är så särskilt betungande för skogsägaren att det inte framstår som rimligt att denne ensam får bära konsekvenserna av inskränkningen. Genom en intresseavvägning måste skogsägarens långtgående skyldighet att ta betydande hänsyn till miljön utan ersättning vägas mot de skäl som talar för att ersättning bör beviljas.

• author: Söderberg Olofsson, Elin
• supervisor: Sanja Bogojevic
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20231
• year: 2023
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: rättsvetenskap, artskydd, egendomsskydd, ersättningsrätt, miljörätt, rådighetsinskränkning
• language: Swedish
• id: 9116403
• date added to LUP: 2023-06-29 13:53:04
• date last changed: 2023-06-29 13:53:04