Rights on the Move: Climate induced migration and States’ obligations under the ICCPR
(2023) JURM02 20231Department of Law
Faculty of Law
- Abstract
- Climate change is one of the current most pressing threats to human rights. The adverse impacts of climate change affect peoples’ mental and physical health and forces many to leave their countries. With hopes of a future where basic human rights are provided for, climate induced migration has become an adaptation form for those who suffer from climate change. Climate refugees are however yet to be included in the scope of the 1951 Refugee Convention and help must be sought elsewhere. Averting from international refugee law, international human rights law might instead offer the solution – specifically, the provisions of the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR).
In 2020, the Human Rights Committee, the superior... (More) - Climate change is one of the current most pressing threats to human rights. The adverse impacts of climate change affect peoples’ mental and physical health and forces many to leave their countries. With hopes of a future where basic human rights are provided for, climate induced migration has become an adaptation form for those who suffer from climate change. Climate refugees are however yet to be included in the scope of the 1951 Refugee Convention and help must be sought elsewhere. Averting from international refugee law, international human rights law might instead offer the solution – specifically, the provisions of the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR).
In 2020, the Human Rights Committee, the superior body monitoring the IC-CPR, issued a landmark decision that pinpointed the nexus of climate change impacts, human rights and human mobility. In Teitiota v. New Zealand, a citi-zen from the small island nation Kiribati applied for asylum in New Zealand on the ground of climate change impacts. As he was denied the right to stay, he filed a complaint before the Human Rights Committee. The case raised several questions, regarding if environmental degradation can pose a threat to the right to life in article 6 ICCPR, or if it could trigger a non-refoulement obligation according to article 7 ICCPR. After careful consideration, the Hu-man Rights Committee did not find a breach against the ICCPR. However, the decision explicitly expressed that environmental degradation can be severe enough to equal a breach under the ICCPR and trigger a non-refoulement ob-ligation.
Even though the findings of the case are not binding, States must consider the effects of climate change to ensure the rights of individuals under the ICCPR. The fact that the case was not dismissed, but rather thoroughly assessed, indi-cates that the ICCPR is a useful tool to count on for protection beyond the Refugee Convention. The decision forces States to reflect on the effects of climate change on human rights and human mobility. The Human Rights Committee has started to expand the scope of the right to life in context of environmental degradation and States must be aware of how it affects their obligations under the ICCPR.
What the case of Teitiota will mean for future climate cases is yet to be deter-mined. Bridges have however been built between international environmental law and human rights law, theory has been set into practice and States’ obliga-tions under the ICCPR have expanded. Climate induced migration has been put on the map of policymaking – increasing the complementary protection for victims of climate change. (Less) - Abstract (Swedish)
- Klimatförändringar är ett av de mest akuta problem som världen står inför
idag. De snabba klimatförändringar som sker påverkar inte bara människors
mentala och fysiska hälsa, för många är flykt över internationella gränser det
enda alternativet. Med hopp om en framtid där mänskliga rättigheter tillgodoses har antalet klimatflyktingar drastiskt ökat och migration har blivit en
form av anpassning till klimatförändringar. Då FN:s flyktingkonvention inte
ger klimatflyktingar flyktingstatus, tvingas de drabbade vända sig till andra
internationella ramverk i stället för kompletterande skydd. Med tanke på klimatförändringars påverkan på mänskliga rättigheter, aktualiseras den internationella konventionen om medborgerliga och politiska... (More) - Klimatförändringar är ett av de mest akuta problem som världen står inför
idag. De snabba klimatförändringar som sker påverkar inte bara människors
mentala och fysiska hälsa, för många är flykt över internationella gränser det
enda alternativet. Med hopp om en framtid där mänskliga rättigheter tillgodoses har antalet klimatflyktingar drastiskt ökat och migration har blivit en
form av anpassning till klimatförändringar. Då FN:s flyktingkonvention inte
ger klimatflyktingar flyktingstatus, tvingas de drabbade vända sig till andra
internationella ramverk i stället för kompletterande skydd. Med tanke på klimatförändringars påverkan på mänskliga rättigheter, aktualiseras den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).
År 2020 utfärdade FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, FN-organet som
överser implementeringen av ICCPR, ett banbrytande beslut som kom att belysa sambandet mellan klimatförändringar, mänskliga rättigheter och migration. I Teitiota v. New Zealand, flydde en medborgare från den lågtliggande
ön Kiribati till Nya Zeeland för att söka asyl på grund av klimatförändringar.
När hans asylansökan blev nekad överklagade han till kommittén för mänskliga rättigheter. De reflektioner som behandlades av kommittén innefattade
klimatförändringars inverkan på rätten till liv (artikel 6 ICCPR) samt ifall klimatförändringar kan vara allvarliga nog för att trigga en stats skyldighet att
inte skicka tillbaka asylsökande, enligt principen om non-refoulement och artikel 7 ICCPR. Efter noggranna överväganden blev den sökandes åberopande
nekade även av kommittén, men beslutet uttrycker ett tydligt ställningstagande, nämligen att klimatförändringar i exceptionella fall kan utgöra en
kränkning av rätten till liv och utlösa en non-refoulement skyldighet för stater, enligt ICCPR.
Kommitténs beslut är inte rättsligt bindande men medför ändå en skyldighet
för stater att ta hänsyn till klimatförändringar för att säkerställa att mänskliga
rättigheter kan åtnjutas. Faktumet att kommittén gjorde en grundlig utredning
av omständigheterna i fallet tyder på att ICCPR kan utgöra ett viktigt verktyg
för ett skydd bortom FN:s flyktingkonvention. Kommittén har börjat utöka
ICCPR:s tillämpningsområde gällande rätten till liv i samband med klimatförändringar, vilket tvingar stater att reflektera kring hur klimatförändringar
påverkar mänskliga rättigheter och hur det i sin tur påverkar deras skyldigheter enligt ICCPR.
Vad Teitiota kommer ha för inverkan på framtida klimatfall är ännu svårt att
fastställa. Det har däremot lett till att broar byggts mellan internationell klimaträtt och mänskliga rättigheter, teori har satts på prov i praktiska fall och staters skyldigheter enligt ICCPR har utvidgats. Otvivelaktigt har migration
orsakad av klimatförändringar satts på den globala kartan och skyddet för klimatflyktingar fortsätter att utöka. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9116425
- author
- Nikolic Kajrup, Ebba LU
- supervisor
- organization
- course
- JURM02 20231
- year
- 2023
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- public international law, climate induced migration, climate change, ICCPR, right to life, non-refoulement, Teitiota, climate refugees
- language
- English
- id
- 9116425
- date added to LUP
- 2023-06-20 13:06:38
- date last changed
- 2023-06-20 13:06:38
@misc{9116425,
abstract = {{Climate change is one of the current most pressing threats to human rights. The adverse impacts of climate change affect peoples’ mental and physical health and forces many to leave their countries. With hopes of a future where basic human rights are provided for, climate induced migration has become an adaptation form for those who suffer from climate change. Climate refugees are however yet to be included in the scope of the 1951 Refugee Convention and help must be sought elsewhere. Averting from international refugee law, international human rights law might instead offer the solution – specifically, the provisions of the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR).
In 2020, the Human Rights Committee, the superior body monitoring the IC-CPR, issued a landmark decision that pinpointed the nexus of climate change impacts, human rights and human mobility. In Teitiota v. New Zealand, a citi-zen from the small island nation Kiribati applied for asylum in New Zealand on the ground of climate change impacts. As he was denied the right to stay, he filed a complaint before the Human Rights Committee. The case raised several questions, regarding if environmental degradation can pose a threat to the right to life in article 6 ICCPR, or if it could trigger a non-refoulement obligation according to article 7 ICCPR. After careful consideration, the Hu-man Rights Committee did not find a breach against the ICCPR. However, the decision explicitly expressed that environmental degradation can be severe enough to equal a breach under the ICCPR and trigger a non-refoulement ob-ligation.
Even though the findings of the case are not binding, States must consider the effects of climate change to ensure the rights of individuals under the ICCPR. The fact that the case was not dismissed, but rather thoroughly assessed, indi-cates that the ICCPR is a useful tool to count on for protection beyond the Refugee Convention. The decision forces States to reflect on the effects of climate change on human rights and human mobility. The Human Rights Committee has started to expand the scope of the right to life in context of environmental degradation and States must be aware of how it affects their obligations under the ICCPR.
What the case of Teitiota will mean for future climate cases is yet to be deter-mined. Bridges have however been built between international environmental law and human rights law, theory has been set into practice and States’ obliga-tions under the ICCPR have expanded. Climate induced migration has been put on the map of policymaking – increasing the complementary protection for victims of climate change.}},
author = {{Nikolic Kajrup, Ebba}},
language = {{eng}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rights on the Move: Climate induced migration and States’ obligations under the ICCPR}},
year = {{2023}},
}