Fängelsepresumtionen - En undersökning om fängelsepresumtionen i svensk rätt och kriminalpolitik

Abstract

In Chapter 30, Section 4, of the Swedish Criminal Code, there is a presumption against prison, which means that the court, when choosing a sanction, “pays particular heed to circumstances that speak in favor of a less severe sanction”. The presumption against prison is one of the most fundamental regulations regarding the choice of sanction.

According to Tidöavtalet, which is a political agreement between Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna and Liberalerna, the presumption against prison will be abolished. This will mean that prison sentences will be handed out far more frequently than today.

The purpose of this thesis is to examine the presumption against prison in relation to Swedish law and criminal policy. By applying a legal analytical method, I will examine how the courts have applied Chapter 30, Section 4, of the Swedish Criminal Code. Thereafter, I will study how the criminal discussion regarding prison use has changed over the last few decades. Furthermore, I will give some examples of requirements for future preparatory work regarding the presumption against prison.

The thesis reveals that the courts have applied Chapter 30, Section 4, of the Swedish Criminal Code in such a way that the presumption against prison has a hard time coming through in case law. In addition, the way in which the courts have applied the regulation has contributed to a complex penalty system.

In the preparatory work behind the legislation of the presumption against prison, the legislator discussed the effects that a prison sentence had on crime levels and on the offender. The legislator wanted to assuage the consequences of a prison sentence for the sake of the offender.

In today’s criminal discussion, the focus is on the victims and the public’s safety, often at the expense of the offender. As politicians and the media have been able to spread alarmist messages about the crime development, the incapacitating effect of a prison sentence has been presented as a solution to today’s crime problem.

I hope the future preparatory work will bear the stamp of time, thoughtfulness, and empiricism. Thereby, there are better prospects for creating a legislative product of high quality that takes all community members’ interests and needs into consideration.

Furthermore, I hope the legislator will take great care in its consideration when referring to the victims and the public’s sense of justice as reasons to abolish the presumption against prison.

Abstract (Swedish)

I 30 kap. 4 § första stycket brottsbalken finns fängelsepresumtionen föreskriven, vilken innebär att domstolen vid val av påföljd ska ”fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse”. Fängelsepresumtionen utgör, tillsammans med resterande 30 kap. 4 § brottsbalken, den grundläggande bestämmelsen för valet av påföljd.

Enligt Tidöavtalet, vilket är en politisk överenskommelse mellan Tidöpartierna Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, ska fängelsepresumtionen dock avskaffas, vilket kommer innebära att fängelsestraff i fler fall än idag kommer dömas ut.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka fängelsepresumtionen i svensk rätt och kriminalpolitik. Genom en rättsanalytisk metod undersöker jag hur domstolarna, sedan 1989 års påföljdsreform, har tillämpat 30 kap. 4 § brottsbalken. Dessutom utreder jag hur den kriminalpolitiska diskussionen om fängelsebruket ser ut idag, jämfört med hur den såg ut vid införandet av fängelsepresumtionen år 1989. Därutöver redogör jag för några önskemål beträffande det (eventuella) framtida utredningsarbetet om fängelsepresumtionen.

Studien visar att domstolarna har tillämpat 30 kap. 4 § brottsbalken på ett sådant sätt att fängelsepresumtionen har svårt att slå igenom i praxis. Därutöver har domstolarnas tillämpning av bestämmelsen bidragit till att påföljdssystemet idag är komplext och för allmänheten mer svårbegripligt.

I den kriminalpolitiska diskussionen om fängelsebruket vid införandet av fängelsepresumtionen år 1989 kan jag spåra ett värnande om gärningspersonen. I förarbetena till 1989 års reform var det framför allt fängelsestraffets effekter på brottsligheten, samt straffets konsekvenser för gärningspersonen som diskuterades.

I dagens kriminalpolitiska diskussion om fängelsebruket är brottsoffren och allmänhetens behov av trygghet i fokus, ofta på bekostnad av gärningspersonens intressen. I takt med att politiker och medier fått utrymme att sprida alarmistiska budskap om brottsligheten, har fängelsets inkapaciterande verkan framhållits som en av lösningarna på dagens brottsproblematik.

Det framtida utredningsarbetet om fängelsepresumtionen hoppas jag får präglas av tid, eftertänksamhet och empiri. Därmed ökar förutsättningarna för en lagstiftningsprodukt av hög kvalitet som tar samtliga samhällsmedlemmars, däribland gärningspersonens, behov och intressen i beaktande.

Dessutom hoppas jag att lagstiftaren i det framtida utredningsarbetet iakttar försiktighet vad gäller att hänvisa till brottsoffren och det allmänna rättsmedvetandet som skäl för att avskaffa fängelsepresumtionen.

• author: Svensson, Julia
• supervisor: Andreas Anderberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The presumtion against prison - A study of the presumtion against prison in Swedish law and criminal policy
• course: JURM02 20231
• year: 2023
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt (en. criminal law), rättsvetenskap (en. law), kriminalpolitik, straffrättspolitik, fängelsepresumtionen, påföljdsreform, påföljdsval
• language: Swedish
• id: 9116532
• date added to LUP: 2023-06-08 12:05:48
• date last changed: 2023-06-08 12:05:48