Hur majoriteter kan ta kontroll över tillgångars avkastningsförmåga - En jämförelse mellan aktie- och inkråmsöverlåtelser ur ett aktieägarminoritetsperspektiv

Abstract (Swedish)

En aktieägare i ett tillgångsägande aktiebolag, som vill få egenhändig kontroll över en tillgångs avkastningsförmåga, har idag två möjliga vägar att välja mellan för att uppnå sitt mål. Denne kan förvärva aktier i bolaget eller förvärva, direkt eller indirekt, själva tillgången. Beroende på vilken väg som väljs kommer aktieägaren stöta på olika typer av hinder. Denna uppsats syftar till att redogöra för dessa och jämföra de två olika förfarandena ur ett aktieägarminoritetsperspektiv, det vill säga ur perspektivet hos den eller de aktieägare som måste avsäga sig sin kontroll för att den tidigare nämnda aktieägaren ska kunna öka sin.

I det fall ett aktieöverlåtelseförfarande väljs så skyddas minoriteten först och främst av den negativa avtalsfriheten, som utgör ett synnerligen starkt skydd. Undantaget från detta är tvångsinlösensförfarandet, som kräver att en ensam aktieägare kontrollerar mer än nio tiondelar av aktierna samt ersätter minoriteten marknadsmässigt för aktierna. I det fall ett inkråmsöverlåtelseförfarande väljs behövs i teorin endast ett styrelsebeslut, vilket är problematiskt eftersom styrelsen i praktiken har en oproportionerligt stor makt givet vad den borde ha enligt maktfördelningen i aktiebolagslagen, och denna diskrepans tenderar att gynna majoritetsägare. Enligt praxis behöver dock bolagsordningen ändras innan överlåtelsen beslutas, vilket kräver två tredjedelars majoritet på bolagsstämman. Styrelsen begränsas därmed en aning, men en majoritetsägare kan föra minoritetsägare bakom ljuset med en till synes okontroversiell bolagsändring som sedan öppnar dammluckorna för styrelsen. En majoritetsägare som kontrollerar mer än två tredjedelarna av rösterna kan dock både ändra bolagsordning och avyttra inkråmet oavsett styrelsens åsikt. Både styrelse och stämma begränsas dock av generalklausulerna som inte tillåter otillbörliga rättshandlingar eller stämmobeslut som gynnar någon på bekostnad av bolaget eller någon aktieägare. Denna uppsats belyser dock på svagheter i generalklausulerna. Praxis pekar nämligen mot att en marknadsmässig ersättning för inkråmet resulterar i att otillbörlighet inte kan fastställas, även om andra tolkningar kan göras. Sammanfattningsvis behövs det alltså ett cirka 23 procentenheter mindre aktieinnehav för att åstadkomma samma utfall om majoritetsägaren väljer ett inkråmsöverlåtelseförfarande istället för ett tvångsinlösensförfarande.

Denna diskrepans är inte avsiktlig (eller ens förutsedd i förarbeten), utan har att göra med bakgrunden till förfarandena. Medan aktieöverlåtelser har minoritetsägaren som autonom part (och denne i egenskap av atomär individ med ett rättshandlande speglar en fullständig inre konsensus) så har företaget i egenskap av juridisk person full rådighet över inkråmet och är således part i en försäljning av detta. För att ett bolag överhuvudtaget ska kunna drivas i praktiken kan inte konsensusbeslut vara normen, varför ett bolags rättshandlande (i stort sett) aldrig kommer spegla hela aktieägarkollektivets åsikt.

Att den juridiska diskrepansen därför är förståelig gör den dock inte försvarbar. Det finns en anledning till att lagstiftaren har valt att kräva att tvångsinlösensförfaranden 1: är beslut som omfattas av bolagsstämmans legala beslutsbefogenhet, och 2: kräver mer än nio tiondelars majoritet för att röstas igenom på bolagsstämman. Det kan inte vara lagstiftarens uppfattning att skyddsobjektet för regleringen (minoritetsaktieägaren) inte förtjänar sitt skydd bara för att majoriteten väljer ett annat förfarande. Lag bör därför stiftas som syftar till att utjämna skillnaderna. Uppsatsen föreslår av den anledningen 1: regler i aktiebolagslagen som tydliggör styrelseledamöters lojalitetsplikt gentemot bolaget och dess aktieägare, 2: krav på att vissa inkråmsöverlåtelser omfattas av bolagsstämmans legala beslutsbefogenhet och 3: att sådana inkråmsöverlåtelser endast kan röstas igenom av bolagsstämman om mer än nio tiondelar av rösterna från de utfärdade aktierna bifaller förslaget.

Abstract

A shareholder in an asset holding company, who wishes to gain direct control over the asset's capacity to produce profit, currently has two possible paths to choose from in order to achieve his or her goal. He or she can either acquire shares in the company or directly or indirectly acquire the asset itself. Depending on the chosen path, the shareholder will encounter different types of obstacles. This essay aims to explain and compare these two different procedures from a minority shareholder's perspective, meaning from the perspective of the shareholder(s) who must relinquish control in order for the aforementioned shareholder to increase his or hers.

In the case of choosing a share purchase procedure, the minority is primarily protected by the principle of negative freedom of contract, which provides a particularly strong protection mechanism. The exception to this is compulsory purchases of minority shares, which requires a single shareholder to control more than nine tenths of a company’s shares and to offer to the minority to acquire their shares for market price. In the case of choosing an asset purchase procedure, theoretically, only a board decision is needed, which is problematic since the board, in practice, has disproportionately greater power than given to them by the power distribution in the Swedish Companies Act. This discrepancy tends to favor majority shareholders. However, according to precedents, the company's Articles of Association need to be amended before the sale is decided upon, which requires a two thirds majority at the general meeting. This restricts the board to some extent, but a majority shareholder can deceive minority shareholders with an apparently uncontroversial amendment that then opens the floodgates for the board. Also, if the majority shareholder controls more than two thirds of the stock, the owner can change the Articles of Association and decide upon the sale of assets regardless of the board. Both the board and the general meeting, however, are limited by the Swedish Companies Act’s general clauses that do not allow unfair legal actions by the board or general meeting resolutions that benefit someone at the expense of the company or any shareholder. However, this essay points out weaknesses in the general clauses. Precedents indicates that market-based compensation for the asset makes it difficult to establish unfairness, although other interpretations can be made. In summary, approximately a 23 percentage points lesser shareholding is required to achieve the same outcome if the majority shareholder chooses an asset purchase procedure instead of a compulsory purchase of minority shares.

This discrepancy is not intentional or even foreseen in the legislative preparations. It’s related to the background of the procedures. While share purchases involve the minority shareholder as an autonomous party (and as an atomic individual, their legal actions reflect complete internal consensus), when it comes to asset purchases, the company, as a legal entity, has full discretion over its assets and is thus party to any contract regulating a sale of those assets. In order for a company to be practically operational, consensus decisions cannot be the norm, which is why a company's legal actions (for the most part) will never fully reflect the entire collective opinion of the shareholders.

However, the fact that the legal discrepancy is understandable does not make it justifiable. There is a reason why the legislator has chosen to require compulsory purchases of minority shares to 1: be decisions falling within the lawful authority of the general meeting, and 2: require more than nine tenths majority to be carried out. It cannot be the legislator's opinion that the object of protection under such laws (the minority shareholders) does not deserve the protection simply because the majority chooses a different procedure. Legislation should therefore be implemented to wipe out these differences. The essay proposes amendments to the Swedish Companies Act that 1: clarify the duties of board members toward the company and its shareholders, 2: require certain asset sales to fall within the lawful authority of the general meeting, and 3: that such asset purchases can only be approved by the general meeting if more than nine tenths of the votes from the issued shares support the proposal.

• author: Matell, Mårten
• supervisor: Jaakko Salminen
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: How majority shareholders can gain control over an asset's capacity to produce profit - A comparison between share transfers and asset transfers from a minority shareholder perspective.
• course: JURM02 20231
• year: 2023
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: associationsrätt, förmögenhetsrätt
• language: Swedish
• id: 9125441
• date added to LUP: 2023-06-15 11:18:04
• date last changed: 2023-06-15 11:18:04