Terrorhot och mötesfrihet – Nationell säkerhet som ny grund för att vägra tillstånd till allmänna sammankomster mot bakgrund av koranbränningar

Abstract (Swedish)

Efter att Polismyndighetens beslut att neka tillstånd till två allmänna sammankomster med inslag av koranbränning i februari 2023 har underkänts av Kammarrätten i Stockholm står det nu klart att det saknas legala förutsättningar för att vägra tillstånd till en allmän sammankomst baserat på en ökad risk i allmänhet för terrorattentat mot svenska intressen. Som en reaktion på detta har regeringen tillsatt en utredning i syfte att analysera möjligheterna, och lämna konkreta författningsförslag om, att införa hot mot Sveriges säkerhet som en ny omständighet som kan beaktas vid Polismyndighetens tillståndsprövning. En fråga som måste besvaras i sammanhanget är dock vilket utrymme den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) lämnar för lagstiftning som begränsar mötesfriheten i syfte att undvika en ökad risk för terrordåd i allmänhet. I den förevarande framställningen fokuserar jag på denna fråga och analyserar Europadomstolens praxis för att utreda vad de skyldigheter som följer ur EKMR:s bestämmelse om mötesfrihet innebär för Sveriges del, samt i vilken utsträckning undantag från dessa förpliktelser tillåts för att förebygga ett allmänt terrorhot.

Resultatet av undersökningen visar att allmänna sammankomster med inslag av koranbränning som utgångspunkt omfattas av skyddet som garanteras i artikel 11:1, att såväl tillståndsprövningen i sig som individuella beslut att vägra tillstånd behöver rättfärdigas enligt artikel 11:2, samt att konventionen även kan innebära en positiv skyldighet för Sveriges del att vidta åtgärder för att förhindra att terrorhot kringskär friheten att anordna eller delta i fredliga offentliga sammankomster. Vad gäller möjligheterna att i enlighet med artikel 11:2 rättfärdiga begränsande åtgärder som annars skulle strida mot garantierna i artikel 11:1 är det i slutändan fråga om en proportionalitetsavvägning vars utfall är svårbedömt som en konsekvens av det spelrum (s.k. margin of appreciation) som konventionsstaterna åtnjuter i detta hänseende. Detta spelrum anses vara större i frågor om nationell säkerhet, vilket talar för att även relativt ingripande åtgärder kan anses vara proportionerliga, medan det faktum att domstolens i sin rättspraxis betonar att förbud endast är möjliga som sista utväg i stället talar för att nekande av tillstånd av hänsyn till ett abstrakt terrorhot kan bedömas som en oproportionerlig åtgärd.

Abstract

The Administrative Court of Appeal in Stockholm has overturned two decisions by the Swedish Police Authority in February 2023 to deny approval of permits to hold public gatherings to burn the Quran. Following these judgements, it is now clear that there is no legal basis provided in Swedish law for barring public gatherings based on an increased risk in general of terrorist attacks against Swedish interests. As a reaction, the Swedish government has launched an inquiry to analyze the possibilities of amending the law—so that national security concerns may be considered by the Police Authority in their decisions to grant or refuse permits—as well as to prepare bills to that effect. In light of this development, it is necessary to consider the potential limitations imposed by the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) on legislation that circumscribes the freedom of assembly in order to counteract the general threat of terrorism. The present thesis is an analysis of the case-law of the European Court of Human Rights (the Court) with the aim of elucidating the obligations that follow from the convention in this respect and to what extent exceptions are allowed.

The results show that public gatherings that involve burning the Quran are protected by article 11 § 1 ECHR in principle, that both the requirement of a permit in itself and individual decisions to deny a permit require justification per article 11 § 2, and that the convention may also impose a positive obligation on signatory States to enact measures aimed at preventing the threat of terrorism from circumscribing the right to organize and attend peaceful assemblies. As for the room for exceptions from the rights guaranteed in article 11 § 1 in accordance with article 11 § 2, the deciding factor is generally the question of proportionality. An aspect that makes it difficult to assess the proportionality of measures taken by signatory States is the so-called margin of appreciation enjoyed by the States. This margin is thought to be wider in matters of national security, suggesting that relatively far-reaching measures may be considered proportional. On the other hand, the Court has emphasized that the prohibition of a public gathering is only justifiable as a last resort, suggesting that denying permits based on an abstract risk of terrorism may not fulfill the requirement of proportionality.

• author: Eveson-Videpil, Jacob
• supervisor: Sandra Ahrén
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20232
• year: 2023
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: allmän sammankomst, demonstrationsfrihet, EKMR, förvaltningsrätt, konstitutionell rätt, mötesfrihet, mötes- och demonstrationsfrihet, nationell säkerhet, ordningslag, statsrätt, terrorhot
• language: Swedish
• id: 9142792
• date added to LUP: 2024-02-02 12:05:12
• date last changed: 2024-02-02 12:05:12