Rättsläget vid den digitala frontlinjen - En analys av självförsvarsrätten och principen om nödvändighet vid cyberattacker

Abstract (Swedish)

Idag är många av staters bärande samhällsfunktioner digitaliserade. En fientlig aktör kan således genom cybermedel orsaka skador för en stat i en grad som förr endast var möjlig genom fysiska medel. Krigsföring har således fått en ny arena, men det är ännu oklart under vilka förutsättningar en utsatt stat får bruka våld i självförsvar mot en cyberattack.

I internationell rätt finns ett allmänt våldsförbud som kodifierats i FN-stadgan art. 2(4). Rätten till självförsvar är ett av få undantag till förbudet men det är endast då en stat är utsatt för ett väpnat angrepp som rätt ges att bruka våld i självförsvar. Vad som anses utgöra ett väpnat angrepp är omdiskuterat. Vid bedömningen ses till angreppets skala och effekt men kriterierna saknar tydlig definition vilket gör dess tillämpning oklar.

Att en stat är utsatt för ett väpnat angrepp innebär inte automatiskt att staten har rätt till legitim våldsanvändning i självförsvar, utan det måste ses till själv-försvarets nödvändighet. Nödvändighetsbedömningen sker på samma vis vid kinetiska angrepp som vid cyberattacker men cyberelementet försvårar be-dömningen. Inte minst av den anledning att en skadlig mjukvara kan ligga latent i datorsystem månader innan attacken vilket försvårar den tidsmässiga nödvändigheten men också då det är svårt att tydligt mäta konsekvenserna av en cyberattack.

När en cyberattack anses utgöra ett väpnat angrepp samt hur nödvändighets-principen begränsar utövandet av eventuell självförsvarsrätt utreds genom en rättsdogmatisk metod med ett internationellt och kritiskt perspektiv.

I dagsläget saknas fall då en cyberattack kvalificerats som ett väpnat angrepp och det finns således ingen statspraxis på området. Exakt hur kraven på skala och effekt ska definieras är oklart, men konsensus råder kring det faktum att en cyberattack måste orsaka fysiska skador för att utgöra ett väpnat angrepp. Nödvändighetsbedömningen försvåras av cyberelementet men den omöjliggör inte på något vis utövande av rätten till självförsvar mot cyberattacker.

Abstract

Many of society’s bearing functions are today digitalized. A hostile actor can therefore through cyber-attacks cause damage to a state in a degree previously possible only through physical attacks. Therefore, warfare has entered a new arena, but it is still unclear under which circumstances a state under attack is allowed to use force in self-defence against cyber-attacks.

International law states a prohibition of use of force, incorporated in the UN-Charter art. 2(4). The right of self-defence is one of few exceptions to the prohibition, but it is only when a state is subjected to an armed attack that the right is granted. What is considered an armed attack remains disputed. At the assessment of the attack the scale and effect are taken into consideration, but these criteria are loosely defined which makes the interpretations uncertain.

The event of an armed attack against a state does not automatically inherit the states right to self-defence since the necessity of self-defence must be consid-ered. The necessity assessment is conducted in the same way regarding physi-cal attacks, as well as cyber-attacks even though the cyber element somehow complicates the assessment. Malicious malware can remain latent in systems months before they attack, aggravating the temporal necessity, and the conse-quences of a cyber-attack are also difficult to precisely measure.

When a cyber-attack is considered an armed attack and how the principle of necessity limits the exercise of any right to self-defence is investigated. The investigation is conducted through an international and critical perspective along with a legal dogmatic methodology.

No cyber-attack has ever qualified as an armed attack, causing a lack of state praxis in the area. Exactly how the demands of scale and effect are to be de-fined remains unclear, but it is clear, that a cyber-attack must cause physical damage to be able to count as an armed attack. The cyber element complicates the necessity assessment. However, it does not make the use of self-defence against cyber-attacks impossible.

• author: Sahlin, Ida
• supervisor: Aurelija Lukoseviciene
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20232
• year: 2023
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Folkrätt, IT-rätt, Cyberoperationer, Cyberattacker, Use of force, Våldsförbudet, International law, Nödvändighetsprincipen
• language: Swedish
• id: 9142849
• date added to LUP: 2024-02-02 12:29:06
• date last changed: 2024-02-02 12:29:06