Culpa in Code: Exploring Autonomous Algorithmic Collusion under EU Competition Law

Abstract

Algorithms wield an increasingly significant influence in our everyday lives. Both in traditional brick-and-mortar markets, and particularly in the digital markets, companies use algorithms for various operations. Instances of algorithmic collusion have already surfaced. However, a more signifi-cant threat may await. With the increased capabilities of the most modern algorithms, it has been discussed whether algorithms can act collusively independent of any human intention or conduct, in other words, autono-mously.

Within the framework of EU competition law, establishing collusion relies on identifying an agreement or, in its absence, a concerted practice. The Court of Justice has adopted a flexible approach to this “criteria of coordi-nation”. However, without giving algorithms a legal personality, one will struggle to argue that autonomous behaviour by algorithms can constitute an agreement. Subsequently, competition watchdogs may face challenges in identifying infringements in such cases.

This thesis thoroughly examines the current legislation and jurisprudence related to the “criteria of coordination”, further exploring various academic contributions to determine the meaning and scope. A pivotal aspect ad-dressed is the Court of Justice’s quest to balance the interest of consumers with the freedom of undertakings to intelligently operate on the market, employing various terms and presumptions in this pursuit.

Despite the comprehensive exploration, the terms dolus/culpa, denoting fault in legal contexts, are notably absent. This raises questions regarding the role of fault in competition law. Since it is difficult to find fault in a situation involving the collision of autonomous algorithms, this thesis con-templates whether EU competition law necessitates the presence of dolus and/or culpa.

In delving into the realm of algorithmic collusion, this thesis strives to apply the current legal framework to a situation of autonomous algorithmic collusion and models in doctrine. Furthermore, a review of contributions of legal scholars to the question is offered.

This thesis culminates in an attempt to integrate the current legal frame-work and existing doctrine into a model addressing autonomous algorith-mic collusion. Drawing from the discussion on dolus/culpa and borrowing the tort law concept of duty to care, the presented model arguably aligns with existing jurisprudence while effectively balancing the interests at stake.

Abstract (Swedish)

Algoritmer har ett allt större inflytande i vår vardag. Både på traditionella
fysiska marknader, men särskilt på de digitala marknaderna, använder företag
algoritmer för olika ändamål i sina verksamheter. Konkurrensbegränsande
samordning med hjälp av algoritmer har redan förekommit. Likväl är det möjligt att större hot är att vänta. Utvecklingen av algoritmers ökande kapacitet
har väckt diskussioner om huruvida algoritmer kan agera konkurrensbegränsade oberoende av någon mänsklig avsikt att göra så.

EU:s bestämmelser om konkurrensbegränsande samarbete mellan företag förutsätter fastställandet av ett avtal mellan de inblandade företagen, eller i dess
avsaknaden, åtminstone ett samordnat förfarande. EU-domstolen har antagit
en flexibel tolkning av detta krav på samverkan. Utan den radikala åtgärden
att ge algoritmer rättslig personlighet, är det dock svårt att föreställa sig hur
autonomt beteende av algoritmer kan utgöra ett avtal. Följaktligen kan tillsynsmyndigheter få svårigheter att styrka en överträdelse i dessa fall.

I denna uppsats görs en djupgående genomgång av den nuvarande lagstiftningen, prejudikat från EU-domstolarna och den doktrin som har relevants
för samordningsrekvisitet En central aspekt är EU-domstolens strävan att balansera konsumentintressen med företags självständighet att på ett effektivt
sätt agera på marknaden. För detta ändamål har EU-domstolen utvecklat en
mängd olika konkurrensrättsliga termer och presumtioner.

Anmärkningsvärt är att termer dolus och culpa dock lyser med sin frånvaro i
diskussionerna kring algoritmers inverkan på konkurrensen. Denna avsaknad
väcker frågor gällande relevansen av skuld inom konkurrensrätten. Då skuld
sannolikt är svårt att stryka i en situation där konkurrensbegränsande avtal
ingås autonomt av algoritmer, är syftet med uppsatsen att diskutera huruvida
dolus och/eller culpa är ett nödvändigt rekvisit i den EU-rättsliga konkurrensrätten.

I en EU-rättslig analys av autonoma algoritmiska samordning, kommer denna
uppsats tillämpa gällande rätt, samt modeller utvecklade i doktrinen. Därtill
redogörs för kommentarer avseende algoritmers påverkan på konkurrensrätten i doktrinen.

Uppsatsen utmynnar i en ansats till att, utifrån gällande rätt, forma en modell
för att hantera autonom algoritmisk samordning. Modellen utgår ifrån diskussionen om dolus och culpa och gör en analogi från det skadeståndsrättsliga
konceptet av omsorgsplikt (duty to care). Förhoppningen är att modell på ett
effektivt sätt hanterar intressekonflikten mellan konsumentskydd och företags
handlingsutrymme, samtidigt som den förhåller sig till gällande rätt.

• author: Brinnen, Carl
• supervisor: Max Hjärtström
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• course: JURM02 20232
• year: 2023
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: AI, Algorithms, Competition Law, Anti-trust Law, EU, Fault, Intent, Negligence, Dolus, Culpa, Digital Eye
• language: English
• id: 9143431
• date added to LUP: 2024-02-01 14:46:41
• date last changed: 2024-02-01 14:46:41