Lagen som ett retoriskt objekt - En analys av gamla och nya konsumentköplagen

Abstract (Swedish)

Arbetet ämnar ge ett teoretiskt perspektiv på utformningen av det svenska lagspråket. Genom en retorisk argumentationsanalys, grundad i Chaïm Perelmans teori om föreställda publiker och Lloyd Bitzers teori om den retoriska situationen, utreds konsumentlagstiftningen i sin egenskap som meningsbärare mellan en retorisk avsändare och en retorisk mottagare. Den gamla och den nya konsumentköplagen jämförs kvalitativt, och valen lagstiftaren gjort i den språkliga utformningen av dessa två lagar ställs mot den konstruerade diskursen kring lagspråk i gällande rätt, författningar, den historiska debatten och den bredare juridiska traditionen.
Några av slutsatserna som arbetet drar är att det länge funnits en stark vilja att göra lagspråket lättillgängligt för medborgarna – speciellt i konsumentlagstiftningen – men att denna vilja inte prioriterats i samband med stiftandet av den nya konsumentköplagen. Anledningen till detta anser jag vara den förändrade retoriska situationen i samband med lagens utvidgade tillämpningsområde.
Perelmans uppdelning av publikbegreppet används för att definiera och placera en rad mottagargrupper i en hierarki efter lagstiftarens vilja att ändra språket efter dessa gruppers intresse. Högst upp på denna lista hittar vi mottagargruppen jurister, längst ner hittar vi mottagargruppen konsumenter.
Det finns en diskrepans mellan den konstruerade diskursen och verkligheten när detta retoriska teoretiska ramverk används, som pekar på ett grundläggande problem i hur man skriver lag. Ett problem som juristerna länge har haft som uppgift att lösa och fortfarande har, men som inte är förenligt med en lagstiftning som är lättillgänglig för allmänheten.

Abstract

The thesis aims to provide a theoretical perspective on the language used in the Swedish law. Through a rhetorical argumentation analysis, grounded in Chaïm Perelman’s theory of perceived audiences and Lloyd Bitzer’s theory of the rhetorical situation, the consumer sales act is investigated in its capacity as a carrier of meaning between a speaker and an audience. The old and the new consumer sales act is qualitatively compared. The choices the legislator made in the construction of these two laws are juxtaposed with the construed discourse about legal language in codification, the historical debate, and the broader juridical tradition.
Some of the conclusions are that there is a long-standing intention to try to make the legal language more easily approachable for the public – especially in the consumer sales act – but that this intention has been sidelined when constructing the new consumer sales act. The reason for this seems to be a change in the rhetorical situation, followed by the increased scope of the legislation.
Perelman’s fragmentation of the audience is used to define and place different audience groups in a hierarchy of how much the legislator prioritizes the needs of these groups in the legal language. At the top we find the jurists, at the bottom we find the consumers.
There is a discrepancy between the construed discourse and reality when this rhetorical theoretical framework is used. It points to an underlying problem in how law is written. A problem the jurists have been made to solve, but one that is not compatible with a legal language that is supposedly easily approachable for the public.

• author: Rosén, Lukas
• supervisor: Martin Sunnqvist
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The Law as a Rhetorical Object
• course: JURM02 20232
• year: 2023
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: allmän rättslära, rättshistoria, rättsvetenskap, Perelman, Bitzer, konsumentköplagen, rättslingvistik, rättsretorik
• language: Swedish
• id: 9143516
• date added to LUP: 2024-02-28 13:10:11
• date last changed: 2024-02-28 13:10:11