Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Restoring EU’s habitats – A comparison of the restoration obligations regarding terrestrial natural habitats of the Habitats Directive and the proposed Nature Restoration Regulation

Duhlbo, Erika LU (2024) JURM02 20232
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
I uppsatsen undersöks den rättsliga inverkan av den föreslagna förordningen
om restaurering av natur jämfört med befintliga skyldigheter enligt
habitatdirektivet, med fokus på livsmiljöer på land. Med hjälp av en
rättsdogmatisk metod analyseras författningarnas bestämmelser och
potentiella skillnader.
Europeiska kommissionen anser att habitatdirektivet vid sidan av
fågeldirektivet är av avgörande betydelse för EU:s naturskydd. I direktivet
fastställs två huvudsakliga skyddskategorier: strikt artskydd och bevarande
av livsmiljöer. En central del i direktivet är inrättandet av Natura 2000-
nätverket, som består av särskilda bevarandeområden. Medlemsländerna
föreslår och utser områden som ska ingå, med målet att bibehålla eller
... (More)
I uppsatsen undersöks den rättsliga inverkan av den föreslagna förordningen
om restaurering av natur jämfört med befintliga skyldigheter enligt
habitatdirektivet, med fokus på livsmiljöer på land. Med hjälp av en
rättsdogmatisk metod analyseras författningarnas bestämmelser och
potentiella skillnader.
Europeiska kommissionen anser att habitatdirektivet vid sidan av
fågeldirektivet är av avgörande betydelse för EU:s naturskydd. I direktivet
fastställs två huvudsakliga skyddskategorier: strikt artskydd och bevarande
av livsmiljöer. En central del i direktivet är inrättandet av Natura 2000-
nätverket, som består av särskilda bevarandeområden. Medlemsländerna
föreslår och utser områden som ska ingå, med målet att bibehålla eller
återställa dem till en gynnsam bevarandestatus.
Kommissionen föreslog 2022 förordningen om restaurering av natur, som
syftar till att restaurera ekosystem och uppfylla klimatmålen. Den 9 november
2023 nådde rådet och Europaparlamentet en preliminär politisk
överenskommelse om den föreslagna förordningen om återställande av natur.
Den preliminära överenskommelsen, som är en kompromiss mellan rådets
allmänna riktlinje och parlamentets ändringar, bibehåller unionens mål för
restaurering av land- och havsområden till 2030 och 2050 som framställts i
kommissionens förslag. Artikel 4 beskriver mål och skyldigheter för land-
,kust- och sötvattensekosystem, med krav på kontinuerlig förbättring tills "gott tillstånd" har uppnåtts, inklusive företräde för Natura 2000-områden och
undantagsklausuler från de satta restaureringsmålen. Dessutom specificeras
åtgärder för att förhindra försämring och bristande uppfyllelse av skyldigheterna.
Jämförelsen mellan restaureringsskyldigheterna i habitatdirektivet och
förordningen om restaurering av natur syftar till att bedöma den rättsliga
effekten av den senare om den genomförs. Tre underfrågor undersöks: när ett
område ska restaureras, i vilken utsträckning och konsekvenserna av
försämring. Habitatdirektivet saknar särskilda regler för restaurering, som
istället klargörs genom rättspraxis eller i icke-bindande vägledande
dokument. Restaureringsskyldigheter uppstår vanligtvis när områden
försämras från sitt utpekade tillstånd. I förordningen om restaurering av natur
fastställs tydliga mål och tidsfrister för restaurering, med undantagsklausuler
för särskilda fall. Skyldigheterna utvidgas till att omfatta mer än Natura 2000- områden och inkluderar även särskilda mål för restaurering av ekosystem i
städer, jordbruk och skogar. Förordningen ger en tydligare rättslig ram för
restaurering, särskilt utanför Natura 2000-områden. Osäkerheter kan dock
kvarstå på grund av överlappningar med habitatdirektivet, vilket kan leda till
rättsliga utmaningar. (Less)
Popular Abstract
The thesis explores the legal implications of the proposed Nature Restoration
Regulation compared to existing obligations under the Habitats Directive,
focusing on terrestrial habitats. Using a doctrinal legal method, it analyses the statutes' provisions and potential differences.
The European Commission views the Habitats Directive as essential in EU
nature conservation alongside the Birds Directive. The directive establishes
two main protection categories: strict species protection and habitat
preservation. Central to the directive is the creation of the Natura 2000
network, comprising Special Areas of Conservation. Member states propose
and designate sites for inclusion, aiming to maintain or restore them to
favourable... (More)
The thesis explores the legal implications of the proposed Nature Restoration
Regulation compared to existing obligations under the Habitats Directive,
focusing on terrestrial habitats. Using a doctrinal legal method, it analyses the statutes' provisions and potential differences.
The European Commission views the Habitats Directive as essential in EU
nature conservation alongside the Birds Directive. The directive establishes
two main protection categories: strict species protection and habitat
preservation. Central to the directive is the creation of the Natura 2000
network, comprising Special Areas of Conservation. Member states propose
and designate sites for inclusion, aiming to maintain or restore them to
favourable conservation status.
The Commission proposed the Nature Restoration Regulation in 2022,
aiming to restore ecosystems and meet climate objectives. On November 9,
2023, a provisional political agreement on the proposed Nature Restoration
Regulation was reached by the Council and Parliament. The Provisional
Agreement, a compromise between the Council's General Approach and the
Parliament's amendments, maintains the Union's restoration targets for land
and sea areas by 2030 and 2050 set by the Commission. Article 4 outlines
targets and obligations for terrestrial, coastal, and freshwater ecosystems,
requiring continuous improvement until reaching "good condition.",
including priority for Natura 2000 sites and derogation clauses for the
restoration targets. Additionally, measures to prevent deterioration and non-
fulfillment obligations are specified.
The comparison between the restoration obligations of the Habitats Directive
and the Nature Restoration Regulation aims to assess the legal impact of the
latter if implemented. Three sub-questions are explored: when a site should
be restored, to what extent, and the consequences of deterioration. The
Habitats Directive lacks specific restoration rules, often clarified through case law or in non-binding guidance documents. Restoration obligations typically arise when sites deteriorate from their designated state. The Nature
Restoration Regulation sets clear restoration targets and deadlines, with
derogation clauses for specific cases. It expands restoration obligations
beyond Natura 2000 sites and also include specific restoration targets of
urban, agricultural, and forest ecosystems. The regulation provides a clearer
legal framework for restoration, especially outside Natura 2000 sites.
However, uncertainties may persist due to overlaps with the Habitats
Directive, potentially leading to legal challenges. The adoption of the
Provisional Agreement by Parliament remains uncertain, with implications
for the regulation's implementation. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Duhlbo, Erika LU
supervisor
organization
course
JURM02 20232
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
EU law, environmental law, restoration obligation, Habitats Directive, Nature Restoration Law
language
English
id
9148177
date added to LUP
2024-04-15 11:25:24
date last changed
2024-04-15 11:25:24
@misc{9148177,
  abstract     = {{I uppsatsen undersöks den rättsliga inverkan av den föreslagna förordningen
om restaurering av natur jämfört med befintliga skyldigheter enligt
habitatdirektivet, med fokus på livsmiljöer på land. Med hjälp av en
rättsdogmatisk metod analyseras författningarnas bestämmelser och
potentiella skillnader.
Europeiska kommissionen anser att habitatdirektivet vid sidan av
fågeldirektivet är av avgörande betydelse för EU:s naturskydd. I direktivet
fastställs två huvudsakliga skyddskategorier: strikt artskydd och bevarande
av livsmiljöer. En central del i direktivet är inrättandet av Natura 2000-
nätverket, som består av särskilda bevarandeområden. Medlemsländerna
föreslår och utser områden som ska ingå, med målet att bibehålla eller
återställa dem till en gynnsam bevarandestatus.
Kommissionen föreslog 2022 förordningen om restaurering av natur, som
syftar till att restaurera ekosystem och uppfylla klimatmålen. Den 9 november
2023 nådde rådet och Europaparlamentet en preliminär politisk
överenskommelse om den föreslagna förordningen om återställande av natur.
Den preliminära överenskommelsen, som är en kompromiss mellan rådets
allmänna riktlinje och parlamentets ändringar, bibehåller unionens mål för
restaurering av land- och havsområden till 2030 och 2050 som framställts i
kommissionens förslag. Artikel 4 beskriver mål och skyldigheter för land-
,kust- och sötvattensekosystem, med krav på kontinuerlig förbättring tills "gott tillstånd" har uppnåtts, inklusive företräde för Natura 2000-områden och
undantagsklausuler från de satta restaureringsmålen. Dessutom specificeras
åtgärder för att förhindra försämring och bristande uppfyllelse av skyldigheterna.
Jämförelsen mellan restaureringsskyldigheterna i habitatdirektivet och
förordningen om restaurering av natur syftar till att bedöma den rättsliga
effekten av den senare om den genomförs. Tre underfrågor undersöks: när ett
område ska restaureras, i vilken utsträckning och konsekvenserna av
försämring. Habitatdirektivet saknar särskilda regler för restaurering, som
istället klargörs genom rättspraxis eller i icke-bindande vägledande
dokument. Restaureringsskyldigheter uppstår vanligtvis när områden
försämras från sitt utpekade tillstånd. I förordningen om restaurering av natur
fastställs tydliga mål och tidsfrister för restaurering, med undantagsklausuler
för särskilda fall. Skyldigheterna utvidgas till att omfatta mer än Natura 2000- områden och inkluderar även särskilda mål för restaurering av ekosystem i
städer, jordbruk och skogar. Förordningen ger en tydligare rättslig ram för
restaurering, särskilt utanför Natura 2000-områden. Osäkerheter kan dock
kvarstå på grund av överlappningar med habitatdirektivet, vilket kan leda till
rättsliga utmaningar.}},
  author       = {{Duhlbo, Erika}},
  language     = {{eng}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Restoring EU’s habitats – A comparison of the restoration obligations regarding terrestrial natural habitats of the Habitats Directive and the proposed Nature Restoration Regulation}},
  year         = {{2024}},
}