Anmälningsplikten i 7 § UDI-lagen – Dess proportionalitet och förenlighet med den sekundära etableringsfriheten

Abstract (Swedish)

Uppsatsen problematiserar anmälningsplikten i 7 § lag (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar (UDI-lagen) med hjälp av reg-lerna om sekundär etableringsfrihet på den inre marknaden och proportion-alitetsprincipen. För att uppfylla detta syfte används en bred tolkning av den rättsdogmatiska metoden.
I uppsatsens inledande del presenteras ett urval av bestämmelser från både EU-förordning 2019/452 (UDI-förordningen), med tolkningsstöd av EU-domstolens avgörande i C-106/22 Xella (Xella), och UDI-lagen. Deras in-bördes förhållande synliggörs och det konstateras att den svenska tolkning-en av kringgåendeklausulen i UDI-förordningen är inkorrekt och att UDI-lagens definition av UDI är mer omfattande än dess motsvarighet i UDI-förordningen. Därtill diskuteras UDI-lagen i förhållande till förslaget till en ny UDI-förordning som publicerades i januari 2024 (COM(2024) 23 final). Denna jämförelse resulterar i en slutsats om att diskrepansen mellan definitionen av UDI i UDI-lagen och UDI-förordningen kommer att upp-höra när den nuvarande UDI-förordningen ersätts.
Granskningen av UDI-lagens anmälningsplikt i förhållande till den gemen-skapsrättsliga etableringsfriheten på den inre marknaden visar att anmäl-ningsplikten innebär en otillåten inskränkning. Eftersom den omfattar fler investeringar än de som kan utgöra ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Detta blir särskilt påtagligt vid en jämförelse av EU-domstolens resonemang i Xella och vilka sektorer som utgör samhällsviktig verksamhet.
Därefter konstateras att anmälningsplikten inte är proportionell. Detta grundar sig huvudsakligen i att den omfattar fler investeringar än vad som är nödvändigt för att skydda allmän ordning eller allmän säkerhet. Därutö-ver ifrågasätts anmälningspliktens lämplighet för att uppnå avsett mål och dess proportionalitet stricto sensu.

Abstract

This essay problematizes the notification requirement in § 7 of the act (2023:560) on the Review of Foreign Direct Investment (FDI-act) with the help of the rules on secondary freedom of establishment on the internal market and a proportionality test. To fulfill this purpose, a broad interpre-tation of the legal-dogmatic method is used.
The first part of the paper presents a selection of provisions from both EU Regulation 2019/452 (the FDI Regulation), with interpretative support from the CJEU ruling in C-106/22 Xella (Xella), and the FDI-act. It is con-cluded that the Swedish interpretation of the anti-circumvention clause in the FDI Regulation is incorrect and that the FDI act's definition of FDI (foreign direct investments) is more extensive than its counterpart in the FDI Regulation. In addition, the FDI-act is discussed in relation to the pro-posal for a new UDI Regulation published in January 2024 (COM(2024) 23 final). This comparison results in the conclusion that the discrepancy be-tween the definition of FDI in the FDI-act and the FDI Regulation will be resolved when the current UDI Regulation is replaced.
The examination of the notification requirement in relation to the freedom of establishment on the internal market shows that the notification re-quirement constitutes an impermissible restriction. The conclusion is reached since the requirement covers more investments than those which can constitute a genuine and sufficiently serious threat to a fundamental interest of society. This becomes particularly apparent when comparing the reasoning of the Court of Justice of the European Union in Xella and the sectors which constitute “samhällsviktig verksamhet” according to the FDI-act.
It is then concluded that the proportionality of the notification requirement is flawed. This is mainly since the requirement covers more investments than necessary to protect public policy or public security. In addition, the suitability of the notification requirement for achieving the intended objec-tive and its proportionality stricto sensu are called into question.

• author: Dahlberg, Einar
• supervisor: David Dryselius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The notification requirement in § 7 of the FDI-act – Proportionality and compatibility with the secondary freedom of establishment on the internal market
• course: JURM02 20241
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: EU-rätt, UDI, FDI, proportionalitet, sekundär etableringsfrihet, etableringsfrihet
• language: Swedish
• id: 9152228
• date added to LUP: 2024-06-05 13:20:17
• date last changed: 2024-06-05 13:20:17