Does It Make Sense? – An analysis of arguments supporting and opposing anticipatory self-defence

Abstract (Swedish)

Om anticipatoriskt självförsvar är lagligt eller inte har diskuterats flera årtionden men frågan om det borde vara lagligt har inte fått samma uppmärksamhet. Denna uppsats analyserar strukturen på sex argument, tre för och tre mot, som förekommer i debatten om anticipatoriskt självförsvar. Förhoppningen är att kunna bidra till en mer rationell diskussion av ämnet.

De tre argumenten för anticipatoriskt självförsvar är att staten blir en lätt måltavla, att hot har tagit en ny form och rättvisa i säkerhetsrådet. Argumentet om att stater blir en lätt måltavla grundar sig i att stater har ett ansvar att skydda sin befolkning. Argumentet fungerar väl gällande specifika aktioner för att stoppa specifika attacker men gällande tanken om att använda anticipatoriskt självförsvar som ett sätt att förbättra sina chanser i en uppkommande väpnad konflikt behöver det lite mer arbete. Det andra argumentet, att våld mot stater tagit en ny form, är baserat på att stater behöver kunna försvarar sig själva mot terrorism. Argumentet är logiskt giltigt men gör det stora antagandet att stater inte kan försvara sig mot terrorism med andra medel än våld, vilket försvagar argumentet. Det tredje argumentet för anticipatoriskt självförsvar kritiserar säkerhetsrådets förmåga att skydda alla stater jämlikt. Det konstaterar att ett anticipatoriskt självförsvar måste tillåtas eftersom alla stater bör ha samma möjlighet till skydd. Om inte så kommer endast de stater som får hoten mot dem erkända av säkerhetsrådet ha möjlighet till ett anticipatoriskt försvar. De uppställda slutledningarna i detta argument hänger dock inte riktigt ihop och argumentet är därför inte logiskt giltigt.

Argumenten mot anticipatoriskt självförsvar är våldsförbudets effektivitet, att osäkerhet kring vad som gäller leder till orättvisa och att våld föder våld. Det första argumentet mot, om våldsförbudets effektivitet, argumenterar att anticipatoriskt självförsvar är ett kryphål som kan utnyttjas för att komma runt våldsförbudet, vilket hade lett till mer våld i världen. Det andra argumentet konstaterar att stater med mer makt inte hålls ansvariga för sina ageranden till samma grad som stater med mindre makt när reglerna är oklara. Detta skapar orättvisa då olika regler tillämpas på olika stater. Det tredje och sista argumentet argumenterar att anticipatoriskt självförsvar inte är ett effektivt självförsvar då det snarare startar väpnade konflikter än avslutar dem. Alla tre argument mot anticipatoriskt självförsvar är logiskt giltiga men det bör nämnas att två av dem snarare ställer sig mot anticipatoriskt självförsvar som det ser ut idag än mot konceptet i sin helhet.

Abstract

Whether anticipatory self-defence is legal or not has been a topic of discussion for many decades but the debate whether it should be legal hasn’t gotten as much attention. This essay analyses the structure of three arguments supporting and three opposing that anticipatory self-defence should be legal with the hope of contributing to a more rational debate on the topic.

The arguments supporting anticipatory self-defence are the sitting duck argument, that threats have taken a new form and the fairness of the security council. The sitting duck argument is based on states having an obligation to protect their own citizens and the argument works well regarding specific attacks. However, regarding anticipatory action as a way to better their chances in an approaching conflict, the argument needs a bit more work. The second argument, about new threats, is based on states’ need to be able to protect themselves against terrorism. This argument is logically complete but makes the large assumption that states cannot protect themselves against terrorism without armed force. The third supporting argument critiques the Security Council’s ability to protect all states equally. It states that, since all states should have the same opportunity for protection, anticipatory self-defence must be allowed. Otherwise, only the states that get their matter accepted by the Security Council will have the possibility for anticipatory action. The syllogisms in this argument aren’t entirely connected, causing the argument to not be logically complete.

The opposing arguments are that anticipatory self-defence would weaken the prohibition of the use of force, that uncertainty causes injustice and that violence feeds violence. The first opposing argument, about the efficiency of the prohibition of the use of force, argues that anticipatory self-defence is a loophole which can be misused. This would lead to more violence in the world. The second argument, that uncertainty causes injustice, states that powerful states are less likely to be held responsible for their actions if the rules are unclear. This causes injustice since states then play by different rules. The third argument, that violence feeds violence, argues that anticipatory self-defence isn’t effective self-defence at all. All three opposing arguments are logically complete, but it should be noted that the two first aren’t opposing anticipatory self-defence per se but anticipatory self-defence in its current unclear form.

• author: Ehrengren, Iris
• supervisor: Ulf Linderfalk
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20241
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: folkrätt, public international law, rättsvetenskap, law, anticipatory self-defence
• language: English
• id: 9152239
• date added to LUP: 2024-06-26 11:43:27
• date last changed: 2024-06-26 11:43:27