Hälsa, självbestämmande & ställföreträdarskap: En rättsanalytisk studie om patienter med demenssjukdom

Abstract

In Sweden, consent is required for all health care. This requires the ability to make decisions, which is not always the case for patients with dementia. Clear rules on how care should be provided to patients who do not have the capacity to consent and decide on their care are lacking in Sweden. This presentation focuses on this problem.
The aim of the paper is to examine the right to health of patients with de-mentia in Sweden, with a particular focus on how this right interacts with the patient's right to self-determination and right to equal recognition before the law. The paper also explores the role of substitute decision-making as a potential tool in this context, using a legal analytical approach where interna-tional law complements national law and provides perspective on principled positions.
The study shows that the right to health contains rights and freedoms in a positive and negative sense. It includes the right to be free from non-consensual medical treatment. Furthermore, it also includes the right to a system of health protection that gives people equal opportunities to enjoy the highest attainable standard of health. Swedish healthcare legislation em-phasizes the patient's right to self-determination. There is an inherent tension between the right to health and self-determination, especially for patients with dementia. The United Nations Convention on the Rights of Persons with Disabilities stipulates that States should provide the necessary measures to enable patients with dementia to exercise their right to self-determination. The Health Care Act (2017:30) provides for equal care for all, but in practice it is a challenge to ensure that patients with dementia have access to ade-quate care. The legislation focuses on caregivers’ responsibilities rather than clarifying patients’ rights, creating uncertainty and limiting patients access to care.
Furthermore, it is noted that the Swedish rules on substituted decision-making in the Parental Code (1949:281) are not adapted to deal with health care decisions, as the rules do not require the representative to consult with the individual or to take into account his or hers wishes when the person is not capable of making decisions. However, the future power of attorney was identified as a suitable option.
In conclusion, it was noted that there is a discrepancy between what the law allows and the actual needs of patients. With an ageing population, it is nec-essary to put in place adapted measures to meet the care needs of patients with dementia, including an effective decision-making mechanism.

Abstract (Swedish)

I Sverige måste man som utgångspunkt samtycka till all hälso- och sjukvård. Det förutsätter att man har beslutsförmåga vilket för patienter med demens-sjukdom inte alltid är fallet. Tydliga regler för hur vård ska ges till patienter som inte har förmågan att samtycka och bestämma över sin vård saknas i Sverige. Denna framställning uppehåller sig kring denna problematik.
Uppsatsen syfte är att undersöka rätten till hälsa för patienter med demens-sjukdom i Sverige, med särskilt fokus på hur denna rätt samspelar med pati-entens rätt till självbestämmande och rätt till lika erkännande inför lagen. Dessutom utforskas ställföreträdarskapet som ett potentiellt verktyg i detta sammanhang. I uppsatsen används en rättsanalytisk metod där den internat-ionella rätten kompletterar den nationella lagstiftningen och ger perspektiv på principiella ståndpunkter.
Utredningen visar att rätten till hälsa innehåller rättigheter och friheter i posi-tiv och negativ bemärkelse. Den innebär rätten att slippa medicinsk behand-ling utan samtycke men omfattar samtidigt rätten till ett system för hälso-skydd som ger människor lika möjligheter att åtnjuta högsta uppnåeliga nivå av hälsa. Svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning betonar patientens självbe-stämmanderätt. Det finns en inneboende spänning mellan rätten till hälsa och självbestämmande, särskilt för patienter med demenssjukdom. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stadgar att stater ska tillhandahålla åtgärder för att patienter med demenssjukdom ska kunna utöva sin självbestämmanderätt. Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) föreskriver vård på lika villkor för alla, men i praktiken är det en utmaning att säkerställa att patienter med demens får tillgång till adekvat vård. Lag-stiftningen fokuserar på vårdgivares ansvar snarare än att klargöra patienters rättigheter, vilket skapar osäkerhet och begränsar patienternas möjligheter att få vård.
Vidare konstateras att de svenska reglerna om ställföreträdarskap i föräldra-balken (1949:281) är inte är anpassade för att hantera beslut om hälso- och sjukvård, eftersom reglerna varken kräver att ställföreträdare ska försöka samråda med den enskilde eller ta hänsyn till dennes önskningar när perso-nen inte är beslutsförmögen. Framtidsfullmakt identifierades dock som ett lämplig alternativ.
Avslutningsvis konstaterades att det finns en diskrepans mellan vad lagen tillåter och patienternas faktiska behov. Med en åldrande befolkning är det nödvändigt att införa anpassade åtgärder för att möta behovet av vård för patienter med demenssjukdom, inklusive en effektiv ställföreträdarmekanism.

• author: Sköld, Klara
• supervisor: Titti Mattsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Health, self-determination & legal representatives: A legal study about patients with dementia
• course: JURM02 20241
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: socialrätt, rättsvetenskap, demens, samtycke, beslutskompetens, ställföreträdarskap, medicinsk rätt, hälso- och sjukvård
• language: Swedish
• id: 9152255
• date added to LUP: 2024-06-05 10:09:00
• date last changed: 2024-06-05 10:09:00