Artificiell intelligens som musikalisk imitatör

Abstract

Artificial intelligence is a term used to describe the technology where machines imitate human intelligence and traits. Music containing imitations of artists songvoices has been created through the usage of AI-technology. This is enabled by the large amounts of data volumes being learned by the machine. The following essay aims to investigate what legal consequences this form of machine learning can have on singers and music production.

The legal view of what type of protection a singing voice can obtain in relation to artificial intelligence is not obvious. An originator obtains exclusive disposal of his work according to 2 § URL. Style, manner and other means of expression are not covered by this right. There is also no protection from soundalikes, meaning that one's singing voice cannot be protected from imitation no matter how highly characteristic it is for the artist in question. However, in the case of AI-generated song imitations the risks are higher that the data used to generate the content consists of copyrighted material. This means that although it is not possible to claim copyright infringement over one's voice, one can claim infringement of the exclusive rights over the work that is the basis of the AI-generated song. The exact material that has been used in the AI’s datalearning is not always obvious, which is why the EU developed a requirement för transparency. This addition requires that the used material must be summarized and public, which would make it easier to prevent illegally generated content from being used.

This essay investigates if there are any circumstances where it can be argued that the AI-generated song should be perceived as a new and independent work, even though it has been inspired and contains material from earlier work. This may be the case for parodies or music sampling. In order for something to be perceived as a parody, however, it is assumed that there is a humorous or mocking element to the work. This element is not an obvious factor in all AI-generated music even when it imitates someone else's work. A parody should also belong to a person, which is not always the case with AI-generated work.

There is also uncertainty about whether an AI-generated song can be considered as a sample. The Court of Justice of the European Union has stated that even small excerpts of the text, as well as the use of two-second short sound clips, can be considered an infringement. If the soundpiece is transformed to the point where it is not recognizable it can be considered permissible, and instead be protected under the right to use art freely.

Another exception to an author’s exclusive right is when AI collects data for the purpose of promoting research and innovation through data mining. The possibility for AI to extract data from other works is not absolute and can be limited if the owner of a work has reserved his right. However, critics claim that this exception creates an imbalance in the sphere of copyright, where the exclusive rights to ones work becomes too compromised.

The legal guidance around AI in relation to the music secret is rather undeveloped, which makes it difficult to determine with certainty what the limit is for what is and isn’t allowed. The European Union has developed a regulation that is described as general guidelines that leave room for rules to be changed at the same pace as the evolution of AI. In the US, the usage of AI has resulted in laws being specifically made to protect singing voices. What the best approach to a safer and more ethical usage of AI in the music sector is yet to be answered.

Abstract (Swedish)

Artificiell intelligens är det begrepp som används för den teknik där maskiner imiterar människans intelligens och egenskaper. Genom AI-tekniken har det skapats musik som innehåller imitationer av sångröster tillhörande artister, vilket möjliggörs genom att stora mängder datavolymer inlärs av maskinen. Denna uppsats syftar till att utreda vilka rättsliga konsekvenser denna form av maskininlärning kan ha på sångare och musikproduktion.

Den immaterialrättsliga synen på skyddet som en sångröst kan erhålla i kontexten av artificiell intelligens är inte uppenbar. En upphovsman erhåller ensamt förfogande över sitt verk enligt 2 § URL, men stil, manér och andra uttrycksmedel omfattas inte av denna ensamrätt. Därvid finns inte heller ett skydd från soundalikes, vilket innebär att självaste sångrösten inte kan skyddas även om den är högt karaktäristisk för artisten i fråga. När det gäller AI-genererade imitationer är däremot risken hög att datan som används för att generera innehållet består av upphovsskyddade verk. Även om det inte går att göra anspråk på röstimitation går det således att hävda intrång i ensamrätten över verket som ligger till grunden för AIns låt, vilket kan sägas ge ett indirekt skydd. Vilka verk som legat till grund för datainlärningen är inte alltid uppenbart, varför EU utvecklat ett transparenskrav i den nyligen tillkomna AI-förordningen, som kräver att materialet som använts för att skapa ett AI-genererat verk ska sammanfattas och offentliggöras. Detta innebär att olagligt genererat innehåll enklare kan förhindras från att användas.

Uppsatsen undersöker vidare om det finns vissa förutsättningar där det kan argumenteras för att den AI-genererade låten ska uppfattas som ett nytt och självständigt verk istället för ett intrång, trots att inspiration eller material tagits från ett tidigare verk. Det kan vara fallet för parodier eller musiksampling. För att något ska uppfattas som en parodi förutsätts däremot att det finns en humoristisk eller förlöjligande prägel vilket inte är en självklar faktor i AI-genererad musik även när den imiterar annan sång eller produktion. Dessutom ska den tillskrivas en person, vilket inte heller är självklart när det gäller AI-genererade alster.

Det råder även oklarheter kring huruvida en AI-genererad låt kan betraktas som en sample. EU-domstolen har uttalat att även små textutdrag och användandet av ett två sekunder kort ljudklipp kan betraktas som ett intrång, men att det kan anses vara en tillåten bearbetning om ljudstycket omformas så mycket att det inte är igenkännbart. Då kan låten istället skyddas under den fria konsten och vara en tillåten bearbetning.

Ytterligare ett undantag till en upphovsmans ensamrätt är när AI samlar data i syfte att främja forskning och innovation genom datautvinning. Möjligheten för AI att utvinna data från andra verk är däremot inte absolut, och kan begränsas om en upphovsman förbehållit sin rätt. Kritiker har däremot anmärkt att ett sådant undantag kan bidra med en för stor obalans inom upphovsrätten, där ensamrätten kompromissas i för stor utsträckning.

Den rättsliga vägledningen kring AI i musiksektorn är tämligen outvecklad, vilket gör det svårt att med säkerhet avgöra vad gränsen går för vad som tillåts och inte tillåts. EUs AI-förordning beskrivs som allmänt förhållen i hopp om att lämna utrymme till att reglerna enklare kan utvecklas i takt med AI:n, medan andra åtgärder har vidtagits i USA, där sångrösten specificeras som ett skyddsområde lagtexten. Vilket tillvägagångssätt som bidrar till en säkrare AI-användning i musiksektorn återstår att se.

• author: Rauf, Zejneb
• supervisor: Ana Nordberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Artificial intelligence as a musical imitator
• course: JURM02 20241
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: artificiell intelligens, upphovsrätt, immaterialrätt, musik, parodi, pastisch
• language: Swedish
• id: 9152457
• date added to LUP: 2024-06-13 15:17:13
• date last changed: 2024-06-13 15:17:13