Något att bygga vidare på? - En kritisk analys av NJA 2021 s. 1187 och NJA 2023 s. 550

Abstract

For a long time, the view has been that matters of private law are excluded from building permit adjudication. A real estate owner’s actual ability to use such a permit has been irrelevant in the adjudication, which is a matter of public law. The Supreme Court has changed this view through the judgements NJA 2021 s. 1187 ”Garagetaket i Söderbärke” and NJA 2023 s. 550 ”Spillvattenledningen”.

This essay aims to use a legal dogmatic method to examine if, and in that case how and why, the Supreme Court changed the established law. The essay also uses critically oriented legal dogmatic method to analyze the Supreme Court’s opinion with a critical perspective based on the relevant legal sources and the judgements’ impact on the established law.

In these judgements the Supreme Court holds that property damages, as well as a building’s possible impact on easement rights, can be such significant inconveniences that they are impediments against a building permit according to Chapter 2, Section 9 of the Planning and Building Act (2010:900). The court claims that it would weaken the rights of the individual, particularly the constitutional property rights, if it was not considered that an action was impacting the property of someone else. By doing so, the Supreme Court changes the established law. The court further elaborates on under what circumstances matters of private law can be included in the adjudication.

In this study I find that the constitutional property rights do not demand this change, since a building permit does not actually force anybody to sustain property damages or lost easement rights. Based on the relevant legal sources and legal literature, I therefore criticize the Supreme Court for unnecessary invoking the constitutional property rights. Further, I criticize the court for the specific criteria they give. By reason thereof I also draw the conclusion that the Supreme Court came to these judgements due to pragmatism, not principle. Other effects of the judgements are examined, such as the impact on local building committees’ responsibility to investigate and the weakening of constitutional property rights of real estate owners.

Abstract (Swedish)

Länge har uppfattningen varit att civilrättsliga frågor inte ska ingå i en bygglovsprövning. En fastighetsägares faktiska möjlighet att utnyttja ett bygglov var irrelevant för den offentligrättsliga bygglovsprövningen. Högsta domstolen har nyligen ändrat denna uppfattning genom NJA 2021 s. 1187 ”Garagetaket i Söderbärke” och NJA 2023 s. 550 ”Spillvattenledningen”.

Denna uppsats har till syfte att med hjälp av en rättsdogmatisk metod utröna om, och i så fall hur och varför, Högsta domstolen förändrade rättsläget genom avgörandena. Dessutom använder uppsatsen kritisk inriktad rättsdogmatisk metod för att med ett kritiskt perspektiv analysera Högsta domstolens domskäl utifrån deras förenlighet med de relevanta rättskällorna och deras påverkan på rättsläget.

I dessa avgöranden uttryckte Högsta domstolen att både fysiska skador såväl som en byggnads eventuella påverkan på servitutsrättigheter kan vara sådana betydande olägenheter som ska vara hinder mot ett bygglov enligt 2 kap 9 § Plan- och bygglagen (2010:900). Domstolen angav att det hade försvagat den enskildes rättigheter, specifikt egendomsskyddet, ifall det i bygglovsprövningen inte hade beaktats att en åtgärd påverkar annans rätt. Genom detta ändrade Högsta domstolen rättsläget. Vidare angavs under vilka förutsättningar som civilrättsliga frågor kan ingå i prövningen.

Jag finner att rättkällorna visar att egendomsskyddet inte kräver denna ändring. Detta eftersom ett bygglov inte tvingar någon att tåla fysiska skador eller förlorade servitutsrättigheter. Utifrån de relevanta rättskällorna och doktrin kritiserar jag därför Högsta domstolen för att åberopa egendomsskyddet i onödan. Vidare kritiserar jag domstolen för de olika kriterier för beaktande som den ställde upp i avgörandena. Utifrån detta drar jag även slutsatsen att Högsta domstolens skäl för att ta in civilrätten i bygglovsprövningen var mer pragmatiska än principiella. Dessutom berörs de olika effekter som avgörandena kan få. Dessa är bland annat en utvidgning av nämndernas utredningsskyldighet och ett försämrat egendomsskydd för fastighetsägare.

• author: Rundqvist, Palle
• supervisor: Mariya Senyk
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20241
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: civilrätt, fastighetsrätt, förvaltningsrätt, bygglov
• language: Swedish
• id: 9152632
• date added to LUP: 2024-06-26 12:16:41
• date last changed: 2024-06-26 12:16:41