En dold preklusionsfrist? - Påtalandeskyldighetens förenlighet med rätten till ett effektivt rättsmedel
(2024) LAGF03 20241Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- År 2022 meddelades ett prejudikat i HFD:s dom 2022 ref. 4 I och II som kom att kallas påtalandeskyldigheten. Avgörandet ålägger leverantören att påtala brister i upphandlingsunderlaget innan anbudstidens utgång för att skada ska kunna anses föreligga. Påtalandeskyldigheten är mycket omtalad och det kan ifrågasättas om prejudikatet kan anses förenligt med unionsrätten. Syftet med uppsatsen är att utforska om påtalandeskyldigheten är förenlig med rätten till ett effektivt rättsmedel som kommer till uttryck i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (rättighetsstadgan) samt direktiv 89/665/EEG (första rättsmedelsdirektivet) och direktiv 92/13/EEG (andra rättsmedelsdirektivet). Även praxis från EU-domstolen... (More)
- År 2022 meddelades ett prejudikat i HFD:s dom 2022 ref. 4 I och II som kom att kallas påtalandeskyldigheten. Avgörandet ålägger leverantören att påtala brister i upphandlingsunderlaget innan anbudstidens utgång för att skada ska kunna anses föreligga. Påtalandeskyldigheten är mycket omtalad och det kan ifrågasättas om prejudikatet kan anses förenligt med unionsrätten. Syftet med uppsatsen är att utforska om påtalandeskyldigheten är förenlig med rätten till ett effektivt rättsmedel som kommer till uttryck i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (rättighetsstadgan) samt direktiv 89/665/EEG (första rättsmedelsdirektivet) och direktiv 92/13/EEG (andra rättsmedelsdirektivet). Även praxis från EU-domstolen används i stor utsträckning. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar. Den första frågeställningen är bred och tar sikte på vilka möjligheter som finns för EU:s medlemsstater att införa preklusionsfrister i sin upphandlingslagstiftning. Den andra frågeställningen rör tolkningen av påtalandeskyldigheten och om den ska tolkas som en ren skadebedömning eller en materiell preklusionsfrist. Sist besvaras frågan om påtalandeskyldigheten är förenlig med rätten till ett effektivt rättsmedel. Rättsdogmatisk metod används för att beskriva gällande rätt på området inom Sverige och EU. I analysen dras slutsatsen att preklusionsfrister inom EU-rätten är tillåtna som huvudregel, under förutsättning att vissa genom praxis uppställda krav uppfylls. Vidare dras slutsatsen att påtalandeskyldigheten i sammanhanget bör tolkas som en materiell preklusionsfrist, eftersom leverantören i överprövningsmål tvingas ta höjd för den tolkningen på grund av den bristande förutsebarheten avseende avgörandets tillämpning. Avslutningsvis konstateras att påtalandeskyldigheten som materiell preklusionsfrist i ett antal avseenden utgör en begränsning av rätten till ett effektivt rättsmedel, eftersom den sannolikt brister i flera av kraven på preklusionsfrister som uppställts genom EU-domstolens praxis. (Less)
- Abstract
- In 2022 the Swedish Supreme Administrative Court ruled in case HFD 2022 ref. 4 I och II, creating a precedent which orders the applicant in a retrial case concerning public procurement to point out flaws in the tender documents before the end of the tender period. If the applicant does not fulfill this requirement the court will not consider that the harm requirement in the Swedish public procurement law has been met. The precedent has created a heated discussion within the Swedish public procurement sector. However, whether the precedent is compatible with EU law is uncertain. The essay focuses on the compatibility of the precedent and the right to an effective remedy in article 47 of the Charter of Fundamental Rights of the European... (More)
- In 2022 the Swedish Supreme Administrative Court ruled in case HFD 2022 ref. 4 I och II, creating a precedent which orders the applicant in a retrial case concerning public procurement to point out flaws in the tender documents before the end of the tender period. If the applicant does not fulfill this requirement the court will not consider that the harm requirement in the Swedish public procurement law has been met. The precedent has created a heated discussion within the Swedish public procurement sector. However, whether the precedent is compatible with EU law is uncertain. The essay focuses on the compatibility of the precedent and the right to an effective remedy in article 47 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union, as well as directives 89/665/EEC and 92/13/EEC. Precedents from the European Court of Justice are also used within the scope of the essay. The analysis of the essay focuses on answering three specific questions relating to the overall purpose of the paper. The first question asks what the possibilities are for EU member states to enforce time limits in their public procurement laws. The second question is whether the Swedish precedent should be interpreted as an assessment by the court of the applicant’s harm, or if it should be interpreted as a material time limit. The last question is in line with the larger aim of the paper and asks whether the Swedish precedent is compatible with the right to an effective remedy. The essay follows the legal dogmatic method to describe the current Swedish and EU regulations relating to the right to an effective remedy and retrial of public procurement cases. The paper furthermore concludes that time limits relating to retrials of public procurement cases are allowed according to EU-law if they meet a handful of requirements specified in precedents from the European Court of Justice. The essay also concludes that the Swedish precedent for the purposes of the essay should be interpreted as a material time limit, since the ambiguity of the precedent forces all applicants to point out flaws in the tender documents to ensure access to trial. Lastly, the analysis suggests that the Swedish precedent does not fulfill several requirements relating to time limits as stated in precedents from the European Court of Justice. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9152687
- author
- Karlsson, Sara LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20241
- year
- 2024
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- EU-rätt, Offentlig upphandling, Preklusionsfrist
- language
- Swedish
- id
- 9152687
- date added to LUP
- 2024-06-26 11:56:41
- date last changed
- 2024-06-26 11:56:41
@misc{9152687,
abstract = {{In 2022 the Swedish Supreme Administrative Court ruled in case HFD 2022 ref. 4 I och II, creating a precedent which orders the applicant in a retrial case concerning public procurement to point out flaws in the tender documents before the end of the tender period. If the applicant does not fulfill this requirement the court will not consider that the harm requirement in the Swedish public procurement law has been met. The precedent has created a heated discussion within the Swedish public procurement sector. However, whether the precedent is compatible with EU law is uncertain. The essay focuses on the compatibility of the precedent and the right to an effective remedy in article 47 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union, as well as directives 89/665/EEC and 92/13/EEC. Precedents from the European Court of Justice are also used within the scope of the essay. The analysis of the essay focuses on answering three specific questions relating to the overall purpose of the paper. The first question asks what the possibilities are for EU member states to enforce time limits in their public procurement laws. The second question is whether the Swedish precedent should be interpreted as an assessment by the court of the applicant’s harm, or if it should be interpreted as a material time limit. The last question is in line with the larger aim of the paper and asks whether the Swedish precedent is compatible with the right to an effective remedy. The essay follows the legal dogmatic method to describe the current Swedish and EU regulations relating to the right to an effective remedy and retrial of public procurement cases. The paper furthermore concludes that time limits relating to retrials of public procurement cases are allowed according to EU-law if they meet a handful of requirements specified in precedents from the European Court of Justice. The essay also concludes that the Swedish precedent for the purposes of the essay should be interpreted as a material time limit, since the ambiguity of the precedent forces all applicants to point out flaws in the tender documents to ensure access to trial. Lastly, the analysis suggests that the Swedish precedent does not fulfill several requirements relating to time limits as stated in precedents from the European Court of Justice.}},
author = {{Karlsson, Sara}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{En dold preklusionsfrist? - Påtalandeskyldighetens förenlighet med rätten till ett effektivt rättsmedel}},
year = {{2024}},
}