Förhöjd risk att bli utan skadestånd - En uppsats om att införa förhöjd risk för framtida skada som personskada

Abstract

In December 2023, the Swedish Supreme Court ruled in the so called PFAS case, in which the question of whether an increased risk of future harm can constitute personal injury was put to the test. The court stated that it contradicts the traditional view to classify a mere increased risk as a personal injury. However, high levels of PFAS in the blood were deemed to constitute personal injury because the high levels imply a significant physical deterioration of the body. The requirement for significant physical deterioration slightly expands the definition of personal injury. It was left to the legislator to decide whether changes in the law are necessary to enable liability for compensation for a mere increased risk of future harm. The purpose of the thesis is to investigate, using the legal dogmatic method, whether there is a need to introduce legislation regarding elevated risk as personal injury.

The reason why an increased risk of future harm does not fit into the concept of personal injury is that there is a requirement for demonstrability. An increased risk is not demonstrable in the same way as other injuries. Nor do the compensable items take special account of increased risk. This results in risk injuries falling outside the compensation law system for personal injury.

The thesis presents two alternatives for how the law can be amended to regulate increased risk as personal injury. The first proposal is based on changing the compensation items for personal injury to include increased risk. The second proposal is based on changing the concept of personal injury overall to include increased risk. A comparison concludes that the first alternative would be most appropriate. The main arguments for introducing increased risk as personal injury are that it solves problems that would otherwise arise for the injured party due to prescription and evidentiary difficulties. That the injured party has greater opportunities to be compensated is positive in terms of the purposes of damages, which are reparation and prevention. The main counterargument is that a right to compensation based on increased risk would be based on the state of research and therefore not be predictable. The final position of the thesis is that there is a need for a legislative change.

Abstract (Swedish)

I december 2023 kom HD:s avgörande i PFAS-målet, där frågan om förhöjd risk för framtida skada kan utgöra personskada ställdes på sin spets. HD uttalade att det strider mot det traditionella synsättet att klassa en ren förhöjd risk som en personskada. Höga halter av PFAS i blodet bedömdes däremot utgöra personskada eftersom de höga halterna innebär en beaktansvärd kroppslig försämring. Uppställandet av ett krav på beaktansvärd kroppslig försämring utvidgar personskadebegreppet något. HD lämnade det dock till lagstiftaren att avgöra om det behöver ske ändringar i lagen som möjliggör ersättningsskyldighet för ren förhöjd risk för framtida skada. Uppsatsens syfte är att med hjälp av rättsdogmatisk metod utreda om det finns ett behov av att införa lagreglering av förhöjd risk som personskada.

Anledningen till att förhöjd risk för framtida skada inte passar in i personskadebegreppet som det är utformat idag är att det finns ett krav på påvisbarhet. En förhöjd risk är inte påvisbar på samma vis som andra skador. Inte heller de ersättningsgilla posterna som skadestånd för personskada baseras på tar särskild hänsyn till förhöjd risk. Detta medför att riskskador hamnar utanför det ersättningsrättsliga systemet för personskada.

I uppsatsen läggs två alternativ fram på hur lagen kan ändras för att reglera förhöjd risk som personskada. Det första förslaget bygger på att ändra ersättningsposterna för personskada till att inkludera förhöjd risk. Det andra förslaget bygger på att ändra personskadebegreppet i stort till att omfatta förhöjd risk. En jämförelse mynnar ut i att det första alternativet vore mest ändamålsenligt. Det finns argument både för och emot en lagändring. De huvudsakliga argumenten för att införa förhöjd risk som personskada är att det löser problem som annars kan uppkomma för den skadelidande till följd av preskription och bevissvårigheter. Att den skadelidande får större möjligheter att bli ersatt är positivt sett till skadeståndets reparations- och preventionssyfte. Som huvudsakligt motargument anförs att en rätt till ersättning grundad på förhöjd risk skulle baseras på forskningsläge och därför inte vara förutsägbar. Uppsatsens slutliga ställningstagande är att det finns ett behov av lagändring.

• author: Johansson, Josefin
• supervisor: David Dryselius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20241
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: skadeståndsrätt, PFAS, riskskador
• language: Swedish
• id: 9152688
• date added to LUP: 2024-06-26 11:54:45
• date last changed: 2024-06-26 11:54:45