Förolämpning mot tjänsteman som ett nytt brott? – En kritisk granskning av den föreslagna brottsrubriceringen i SOU 2024:1

Abstract (Swedish)

I ett utredningsbetänkande som publicerades i januari 2024 föreslås att ett nytt brott ska införas i 17 kap. brottsbalken. Det föreslagna brottet är avsett att specifikt ta sikte på förolämpningar som riktas mot tjänstemän. Det finns emellertid redan ett förolämpningsbrott i 5 kap. 3 § brottsbalken som omfattar förolämpningar mot såväl tjänstemän som icke-tjänstemän.

I doktrin uttrycks att kriminalisering bör tillgripas som en sista utväg (ultima ratio). Följaktligen har olika modeller utvecklats för att bistå lagstiftaren i övervägandet om ett visst beteende bör kriminaliseras eller inte. Straffrättsanvändningsutredningen har formulerat fem kriterier för kriminalisering. Det femte kriteriet föreskriver att lagstiftaren ska avstå från att kriminalisera om det finns andra metoder som är tillräckligt effektiva för att komma till rätta med beteendet. Det bör bl.a. övervägas om det redan finns ett straffbud som täcker det oönskade handlandet. Om så är fallet, bör ytterligare kriminalisering inte ske. Syftet med uppsatsen är att kritiskt granska om det finns särskilda skäl för att införa förolämpning mot tjänstemän som ett nytt brott, med hänsyn till att beteendet redan är kriminaliserat. Vidare undersöks om det föreslagna brottet kan förväntas bli effektivt eller om det snarare är fråga om symbollagstiftning. Metoden som tillämpas för att besvara dessa frågor är rättsdogmatisk.

Förslaget bottnar i att offentliganställdas utsatthet för hot, våld och trakasserier påstås ha ökat. I kommittédirektivet framhålls att förolämpningar används av gängkriminella i syfte att stärka sin position i den kriminella miljön. Brottet anses följaktligen behövas för att markera allvaret. Undersökningen visar emellertid att det föreslagna brottet inte är avsett att utvidga det kriminaliserade området och att en viss toleransnivå i tjänsteutövningen får förutsättas. Det kan därför ifrågasättas om brottet kommer att bli effektivt. Uppsatsen diskuterar om brottets skyddsintresse och en höjning av straffnivån kan utgöra sär-skilda skäl för ytterligare kriminalisering. Med hänsyn till att det huvudsakliga motivet bakom förslaget tycks vara att politikerna ska framstå som handlings-kraftiga, blir slutsatsen att en dubbel kriminalisering inte är befogad.

Abstract

In a report from a government inquiry, published in January 2024, a new criminal provision is proposed for inclusion in Chapter 17 of the Swedish Penal Code. The proposed offense aims to specifically address insults directed towards officials. However, there is already an offense for insults in Chapter 5, Section 3 of the Penal Code, encompassing insults directed at both officials and non-officials.

In legal doctrine, it is stated that criminalization should be used as a last resort (ultima ratio). Accordingly, frameworks have been developed to assist the legislator in determining whether a behavior should be criminalized or not. A government inquiry (Straffrättsanvändningsutredningen) has presented five criteria for criminalization. The fifth criterion stipulates that criminalization should be refrained if other methods are sufficiently effective in addressing the behavior. This involves examining if an existing criminal provision covers the unwanted conduct. If so, further criminalization should be avoided. The purpose of this essay is to critically examine whether there are special reasons to introduce a new offense for insults against officials, given that such behavior is already criminalized. Additionally, it examines if the proposed offense is likely to be effective or if it merely constitutes symbolic legislation. The method applied to answer these questions is legal dogmatic.

The proposal is based on the claim that the exposure of public employees to threats, violence, and harassment has increased. In the committee directive, it is claimed that insults are used by gang criminals to strengthen their position within the criminal environment. Thus, the crime is considered necessary to mark the seriousness of the issue. However, the investigation reveals that the proposed crime is not intended to expand the criminalized area and that a certain level of tolerance in the exercise of duty must be assumed. It can therefore be questioned whether the offense will be effective. The essay discusses whether the crime’s protective interest and an increase in penalty levels can constitute special reasons for further criminalization. Considering that the primary motive behind the proposal seems to be for politicians to appear decisive, the conclusion is that double criminalization is not justified.

• author: Landgren, Tova
• supervisor: Per Nilsén
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20241
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, dubbla kriminaliseringar, symbollagstiftning, förolämpning
• language: Swedish
• id: 9152776
• date added to LUP: 2024-06-26 11:59:03
• date last changed: 2024-06-26 11:59:03