Processramen i upphandlingsmål - En analys av domstolens hantering av invändningar om kravbrister
(2024) JURM02 20241Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Vid överprövning av upphandling saknas konsensus om hur domstolen ska hantera en viss invändning från motparten, nämligen påståendet om att den sökande leverantören inte uppfyller ett eller flera obligatoriska krav i upphandlingsdokumentet. Denna bristande konsensus tyder på att det finns olika uppfattningar om hur domstolens processram bestäms vid en överprövning av upphandling.
Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera hur domstolen ska hantera denna typ av invändning. Undersökningen utgår från att domstolens hantering av invändningen beror på hur processramen bestäms. För att uppnå syftet har därför följande frågeställningar ställts: (a) Hur bestäms domstolens processram vid överprövning av upphandling? (b) Givet denna... (More) - Vid överprövning av upphandling saknas konsensus om hur domstolen ska hantera en viss invändning från motparten, nämligen påståendet om att den sökande leverantören inte uppfyller ett eller flera obligatoriska krav i upphandlingsdokumentet. Denna bristande konsensus tyder på att det finns olika uppfattningar om hur domstolens processram bestäms vid en överprövning av upphandling.
Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera hur domstolen ska hantera denna typ av invändning. Undersökningen utgår från att domstolens hantering av invändningen beror på hur processramen bestäms. För att uppnå syftet har därför följande frågeställningar ställts: (a) Hur bestäms domstolens processram vid överprövning av upphandling? (b) Givet denna processram hur ska domstolarna hantera motpartens invändning om kravbrist?
Undersökningen visar att processramen vid överprövning av upphandling skiljer sig från den allmänna processramen i förvaltningsmål. Vid överprövning av upphandling är domstolen i princip fri att välja någon av åtgärderna i 20 kap. 6 § LOU. För att kunna välja en viss åtgärd måste dock domstolen kunna subsumera de åberopade omständigheterna under rekvisiten i nämnda bestämmelse. För att domstolen ska kunna beakta en viss omständighet måste i princip fyra förutsättningar vara uppfyllda. Omständigheten måste (i) ha åberopats, (ii) ha kommunicerats, (iii) utgöra skäl för ingripande enligt LOU samt (iv) ha åberopats i rätt tid.
Givet denna processram visar undersökningen att domstolarnas hantering i första hand beror på hur invändningen om kravbrist görs. Motparten kan antingen förneka att sökanden uppfyller ett visst krav, eller åberopa kravbristen som ett motfaktum. Om invändningen framställs som ett förnekande ska domstolarna alltid pröva invändningen, eftersom förnekanden som processhandling inte ändrar utgångspunkterna för domstolens sakprövning. Om kravbristen åberopas som motfaktum beror hanteringen i stället på när åberopandet först görs. Undersökningen visar att förvaltningsrätten alltid ska pröva åberopade kravbrister eftersom dessa alltid uppfyller de fyra ovannämnda kraven. Om kravbristen däremot åberopas först hos kammarrätten eller HFD, ska dessa domstolar normalt avvisa invändningen på grund av preklusion. Om undantagen till preklusion blir tillämpliga ska kammarrätten eller HFD återförvisa målet till förvaltningsrätten på grund av instansordningsprincipen. (Less) - Abstract
- In judicial review of procurement, there is no consensus on how the court should address an objection from the opposing party claiming the applicant supplier does not meet one or more mandatory requirements in the procurement documents. This indicates differing views on determining the court's procedural framework in such reviews.
This thesis aims to examine and analyze how the court should handle this type of objection. It assumes that handling the objection depends on the procedural framework. Therefore, the following questions are posed: (a) How is the court's procedural framework determined in a judicial review of procurement? (b) Given this framework, how should the courts handle the opposing party's objection regarding... (More) - In judicial review of procurement, there is no consensus on how the court should address an objection from the opposing party claiming the applicant supplier does not meet one or more mandatory requirements in the procurement documents. This indicates differing views on determining the court's procedural framework in such reviews.
This thesis aims to examine and analyze how the court should handle this type of objection. It assumes that handling the objection depends on the procedural framework. Therefore, the following questions are posed: (a) How is the court's procedural framework determined in a judicial review of procurement? (b) Given this framework, how should the courts handle the opposing party's objection regarding non-compliance with requirements.
The investigation shows that the procedural framework in procurement reviews differs from the general one. In procurement reviews, the court can choose measures specified in Chapter 20, Section 6 of the Public Procurement Act (LOU). However, to choose a measure, the court must subsume the alleged circumstances under the criteria of the provision. Four conditions must be met: the circumstance must (i) have been alleged, (ii) communicated, (iii) constitute grounds for intervention under the LOU, and (iv) be alleged in a timely manner.
Given this framework, the investigation shows that the handling of objections depends on how the objection is made. The opposing party can either deny the applicant meets a requirement or allege non-compliance as a counter-fact. If the objection is a denial, courts must always examine it, as denials do not alter the premises for the court's review. If non-compliance is alleged as a counter-fact, handling depends on when the allegation is made. The investigation shows that the Administrative Court must always examine alleged non-compliances because they always meet the four conditions. However, if non-compliance is first alleged at the Administrative Court of Appeal or the Supreme Administrative Court, these courts should generally reject the objection due to preclusion. If exceptions to preclusion apply, the case should be referred back to the Administrative Court based on the principle of instance order. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9152919
- author
- Hultman, Hannes LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- The Procedural Framework in Public Procurement Cases - An Analysis of the Court's Handling of Objections Regarding Deficiencies in Requirements
- course
- JURM02 20241
- year
- 2024
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förvaltningsprocessrätt, Offentlig upphandling, Processramen, Upphandlingsprocessrätt, Åberopsbörda, LOU, Preklusion, Invändningar, Instansordningsprincipen
- language
- Swedish
- id
- 9152919
- date added to LUP
- 2024-06-10 16:35:57
- date last changed
- 2024-06-10 16:35:57
@misc{9152919,
abstract = {{In judicial review of procurement, there is no consensus on how the court should address an objection from the opposing party claiming the applicant supplier does not meet one or more mandatory requirements in the procurement documents. This indicates differing views on determining the court's procedural framework in such reviews.
This thesis aims to examine and analyze how the court should handle this type of objection. It assumes that handling the objection depends on the procedural framework. Therefore, the following questions are posed: (a) How is the court's procedural framework determined in a judicial review of procurement? (b) Given this framework, how should the courts handle the opposing party's objection regarding non-compliance with requirements.
The investigation shows that the procedural framework in procurement reviews differs from the general one. In procurement reviews, the court can choose measures specified in Chapter 20, Section 6 of the Public Procurement Act (LOU). However, to choose a measure, the court must subsume the alleged circumstances under the criteria of the provision. Four conditions must be met: the circumstance must (i) have been alleged, (ii) communicated, (iii) constitute grounds for intervention under the LOU, and (iv) be alleged in a timely manner.
Given this framework, the investigation shows that the handling of objections depends on how the objection is made. The opposing party can either deny the applicant meets a requirement or allege non-compliance as a counter-fact. If the objection is a denial, courts must always examine it, as denials do not alter the premises for the court's review. If non-compliance is alleged as a counter-fact, handling depends on when the allegation is made. The investigation shows that the Administrative Court must always examine alleged non-compliances because they always meet the four conditions. However, if non-compliance is first alleged at the Administrative Court of Appeal or the Supreme Administrative Court, these courts should generally reject the objection due to preclusion. If exceptions to preclusion apply, the case should be referred back to the Administrative Court based on the principle of instance order.}},
author = {{Hultman, Hannes}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Processramen i upphandlingsmål - En analys av domstolens hantering av invändningar om kravbrister}},
year = {{2024}},
}