Att ha rätt till vård eller inte? En undersökning om lagstiftarens möjlighet att begränsa rätten till vård och hur en anmälningsplikt förhåller sig till Sveriges internationella åtaganden och medicinsk etik

Abstract (Swedish)

Uppsatsen syftar till att analysera hur Tidöavtalets förslag om anmälningsplikt förhåller sig till papperslösas rätt till vård. Vidare syftar uppsatsen till att undersöka lagstiftarens möjlighet att inskränka rätten till vård för papperslösa samt hur ett förslag om anmälningsplikt förhåller sig till Sveriges åtaganden enligt Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Slutligen granskas hur anmälningsplikten förhåller sig till medicinsk etik och de regelverk som styr vårdpersonal. För att uppfylla uppsatsens syfte har den rättsdogmatiska metoden använts. Framställningen redogör för central nationell lagstiftning och förarbeten, internationell rätt med tillhörande kommentarer om hur konventionen ska tolkas samt annat relevant material som krävs för att besvara frågeställningarna.

Rätten till vård och hälsa för papperslösa är förankrad både i nationell lagstiftning och i internationella överenskommelser. De olika regelverken uppställer olika rätt, varvid konventionen ger papperslösa en mer omfattande rätt till vård.

Uppsatsen identifierar att Sverige har en skyldighet att beakta sina folkrättsliga åtaganden. Med anledning av att konventionen däremot inte är rättsligt bindande i strikt mening, att det inte finns några sanktionsbestämmelser om konventionen inte efterföljs samt att det inte finns någon grundlagsskyddad rätt till vård i Sverige hade det varit möjligt att begränsa rätten till vård för papperslösa genom införandet av en anmälningsplikt.

Vidare identifierar uppsatsen att en anmälningsplikt inte kan anses vara förenligt med vare sig konventionen eller medicinsk etik. Med beaktande av hur konventionen ska tolkas och vilka krav på konventionsstaterna som därmed följer, anses en anmälningsplikt inte överensstämma med Sveriges konventionsåtaganden. Den medicinska etiken som ligger till grund för vårdpersonalens handlande anses inte heller förenlig med förslaget om en anmälningsplikt.

Slutligen belyser uppsatsen att lagstiftaren emellertid borde vilja tillgodose att de rättigheter som erkänns genom konventionen, praktiskt kan utkrävas av dess rättighetsbärare.

Abstract

The purpose of this essay is to analyze how the Tidö Agreement’s proposal of a duty to report relates to undocumented migrants’ right to health care. Furthermore, the paper aims to examine the legislator’s ability to restrict the right to care for undocumented migrants and how a proposal for a duty to report relates to Sweden’s obligations under the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights. Finally, the essay examines how the duty to report relates to medical ethics and the regulations that govern healthcare personnel. The legal dogmatic method has been used to fulfill the purpose of this essay. The paper presents key national legislation and
preparatory works, international law with accompanying comments on how
the Convention should be interpreted, and other relevant material required to answer the questions.

The right to health care for undocumented migrants is enshrined in both national legislation and international agreements. The different legal frameworks establish different rights, with the Convention giving undocumented migrants a more extensive right to health care.
This essay identifies that Sweden has a duty to consider its obligations under international law. However, given that the Convention is not legally binding in the strict sense, that there are no sanctions if the Convention is not complied with, and that there is no constitutionally protected right to health care in Sweden, it would have been possible to limit the right to health care for undocumented migrants by introducing a duty to report.

Furthermore, the paper identifies that a notification requirement cannot be considered compatible with either the Convention or medical ethics. Considering how the Convention is to be interpreted and the requirements on States Parties that follow, a duty to report is not considered to be in line with Sweden’s Convention commitments. The medical ethics that regulates the behavior of healthcare personnels are also not considered compatible with the proposal for a duty to report.

Finally, the essay highlights that the legislator should, however, want to ensure that the rights recognized by the Convention can be practically enforced by the rights holder.

• author: Skåninger, Ebba
• supervisor: Anna Zemskova
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• course: LAGF03 20241
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: folkrätt, papperslösa, Tidöavtalet, hälso- och sjukvård
• language: Swedish
• id: 9162251
• date added to LUP: 2024-09-27 14:42:46
• date last changed: 2024-09-27 14:42:46