När verkar det inverkat? En utredning av en presumtionsregel för effektrekvisitet för klandergrunden uppdragsöverskridande i 34 § 1 st. 3 p. LSF, i ljuset av NJA 2019 s. 382 ‘CicloMulsion’

Abstract (Swedish)

Om en skiljenämnd har överskridit sitt uppdrag kan en part yrka att skiljedo-men ska upphävas genom att klandra skiljedomen och åberopa klandergrunden uppdragsöverskridande enligt 34 § 1 st. 3 p. LSF. För att vinna bifall måste klanderparten göra det sannolikt att uppdragsöverskridandet har inverkat på utgången, ett så kallat effektrekvisit. I NJA 2019 s. 382 ‘CicloMulsion’ re-dogjorde Högsta domstolen för vilka omständigheter som kunde motivera en presumtionsregel för effektrekvisitet för klandergrunden handläggningsfel som regleras i 34 § 1 st. 7 p. LSF. Högsta domstolen ansåg att en sådan presumt-ionsregel ska tillämpas restriktivt.

Syftet med denna uppsats är att utreda ifall en presumtionsregel för effektrek-visitet för klandergrunden uppdragsöverskridande kan motiveras i ljuset av ‘CicloMulsion’ samt hur en sådan presumtion kan tillämpas. Genom att till-lämpa en rättsanalytisk dogmatisk metod analyseras den svenska skiljemannar-ätten, processrätten och praxis inom dessa områden med fokus på de två klan-dergrunderna och deras effektrekvisit.

Uppsatsen når slutsatsen att en presumtion för effektrekvisitet för klander-grunden uppdragsöverskridande högst troligen kan motiveras då både domsto-len och klanderparten kan möta bevis- och bedömningssvårigheter angående ett uppdragsöverskridandes inverkan på utgången, och eftersom ett uppdrags-överskridande i sig kan medföra att skiljeförfarandets godtagbarhet kan ifråga-sättas. Dessa omständigheter kunde motivera en presumtionsregel enligt ‘CicloMulsion’.

Angående tillämpningströskeln för presumtionsregeln når uppsatsen slutsatsen att Högsta domstolens bedömning kan ifrågasättas samt att argument som byg-ger på rättssäkerhet och skiljeförfarandets primära syften talar för en extensi-vare tillämpning av presumtionen för klandergrunden uppdragsöverskridande. Argument som bygger på klandergrundens restriktiva tillämpning samt lagstif-tarens syfte att motverka både klander och gränsdragningsproblem mellan klandergrunderna talar emot en mer extensiv tillämpning. Hur dessa argument ska vägas är utifrån rättskällorna oklart.

Abstract

If an arbitral tribunal has exceeded its mandate a party may request for an ar-bitral award to be set aside on the grounds of ‘excess of mandate’ according to Section 34 para. 1 no. 3 of the Swedish Arbitration Act. To reach a favourable judgment the challenging party has to make probable that the excess of man-date influenced the outcome, a so called requisite of influence. In NJA 2019 s. 382 ‘CicloMulsion’, the Supreme Court explained which circumstances could motivate a presumption that the requisite of influence is met in regards to the grounds of ‘procedural irregularity’ as according to Section 34 para. 1 no. 7 of the Swedish Arbitration Act. The Supreme Court deemed that such a pre-sumption was to be applied restrictively.

The objective of this essay is to investigate whether such a presumption for the requisite of effect for the grounds of ‘excess of mandate’ can be motivated in light of the ‘CicloMulsion’ ruling and how such a presumption may be applied. Swedish arbitral law, procedural law, as well as judicial decisions regarding the two grounds for challenging an arbitral award are analysed by the use of a legal analytic dogmatic method.

This essay concludes that a presumption for the requisite of effect for the grounds of ‘excess of mandate’ most likely can be motivated as both the courts and the challenging party can face difficulties proving and assessing the requi-site of influence, and because an excess of mandate could de facto render the acceptability of the arbitration highly questionable. These circumstances could motivate a presumption according to the ‘CicloMulsion’ ruling.

Regarding the scope of applicability of the presumption ,this essay concludes that the Supreme Court’s conclusions may be disputed and that arguments based on procedural safeguards and the primary purposes of arbitration might justify a more extensive application. Arguments based on the restrictive appli-cation of the challenging ground and the legislator’s intent to prevent both challenging procedures and distinguishing issues between the two grounds for challenging an arbitral award speak against a more extensive application. How these arguments are to be balanced is unclear based on current sources of law.

• author: Sahlgren, Elliot
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20242
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: civilrätt, processrätt, skiljeförfarande, skiljemannarätt, private law, civil procedure, arbitration
• language: Swedish
• id: 9179812
• date added to LUP: 2025-03-20 14:20:30
• date last changed: 2025-03-20 14:20:30