Könskaos i Norden? En analys av åldersgränsen för juridiskt könsbyte

Abstract

In the spring of 2024, a contentious legislative proposal was voted through in the Swedish parliament. In July 2025 the gender recognition act will be replaced. The new law will reduce the age limit for the right to change legal gender from 18 to 16 years of age, with the consent of the guardians of the youth concerned.

Over the last decade, several initiatives have been raised with the objective to lower the age limit for changing your legal gender in Sweden. By applying a legal analysis approach, this paper studies the path to change. This is done through analyzing how the different bills have been raised over the years, as well as underlying motives and oppositional arguments. Furthermore, a Nordic outlook shows how Norway has chosen a minimum age limit of 6 years, while Finland has maintained the requirement of 18 years. Given this background, there have been of interest to adopt a comparative approach and analyze the reasonings of these countries. The present work reveals how the varying conclusions are partly explained by different starting points; the consequences of changing your legal gender as a child have been portrayed in different ways, while the assessment of maturity also has varied.

The present paper further explores how the illustrated arguments relate to articles of the Convention on the Rights of the Child (CRC), in particular article 3 and 12 on the best interest of the child and its right to be heard. The reasonings presented have all taken its legal starting point in the relevant articles of the CRC to subsequently reach different resolutions. These conditions demonstrate the complexity of setting age limits in relation to the guidelines that are given. The fundamental principles of the CRC can be interpreted in different ways depending on the context and whether the autonomy or protection of the child is prioritized. For this reason, there is no definite right or wrong. However, the concluding discussion of this paper highlights how it can be questioned whether several of the arguments presented can be considered to go beyond the flexible limits that are set. Studying the considerations, present work reveals a lack of a child perspective and further problematizes a tendency to justify autonomy for the child on grounds of protection. The final analysis issues whether the legal framework refers the legislator to granting autonomy on grounds other than attained maturity and age, given the risks inherent in this approach. In addition, it is considered whether a static age limit is required at all in the given context. This paper concludes that is not necessarily the case.

Abstract (Swedish)

Våren 2024 röstades ett omdebatterat lagförslag igenom i den svenska riksdagen. Under juli 2025 ersätts lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall – könstillhörighetslagen – med en ny. Den nya lagen reducerar rådande 18-årsgräns för det juridiska könsbytet; 16-åringar ska ges möjlighet att ta beslut i frågan, med vårdnadshavares medgivande.

Under det senaste decenniet har flertalet initiativ utarbetats med syfte att sänka åldersgränsen för det juridiska könsbytet i Sverige. Med hjälp av en rättsanalytisk ansats studerar den här uppsatsen vägen fram till förändring. Detta sker genom granskning av hur lagförslagen reviderats över tid, samt analys av bakomliggande motiv och oppositionella argument. Vid en nordisk utblick demonstreras därtill hur Norge valt en lägsta åldersgräns på 6 år, medan Finland stannat vid myndighetskravet på 18 år. Mot denna bakgrund har det varit av intresse att genom en komparativ utblick undersöka hur man resonerat i dessa länder. Det här arbetet åskådliggör hur de varierande slutsatserna delvis kan förklaras utifrån olika utgångspunkter; man har porträtterat det juridiska könsbytet och dess innebörd på skilda vis, samt värderat mognadsbedömningen på olika sätt.

Uppsatsen analyserar vidare hur den illustrerade argumentationen kan ses i ljuset av barnkonventionens artiklar, med fokus på artikel 3 och 12 avseende barnets bästa och dess rätt att bli hörd. De resonemang som presenteras har samtliga tagit avstamp i relevanta artiklar av konventionen för att sedermera komma fram till vitt skilda slutsatser. Härigenom speglar detta arbete komplexiteten i att sätta åldersgränser i relation till barnkonventionen. Det rättsliga ramverkets grundläggande principer kan tolkas på olika sätt beroende på kontext och prioritering mellan barnets behov av skydd och rätt till autonomi – av denna anledning finns det inte något definitivt rätt eller fel. Den avslutande analysen belyser dock hur det kan problematiseras om de resonemang som redovisas kan påstås röra sig utanför de flexibla gränser som ställs upp. Vid en analys av argumentationen uppmärksammas ett bristande barnperspektiv och ytterligare synliggörs en tendens att motivera autonomi för barnet på skyddsgrunder. Arbetet ifrågasätter huruvida barnkonventionen hänvisar lagstiftaren till att ge autonomi på andra grunder än uppnådd mognad och ålder; sett till de risker som finns med ett sådant förhållningssätt. En avslutande fråga som diskuteras är huruvida en statisk åldersgräns överhuvudtaget är eftersträvansvärd i sammanhanget. Uppsatsens avslutande analys konstaterar att så inte behöver vara fallet.

• author: Kumm Persson, Meja
• supervisor: Per Nilsén
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Gender Chaos in the Nordics? An analysis of the age limit for legal gender change
• course: JURM02 20242
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: rättsvetenskap, juridiskt kön, juridiskt könsbyte, åldersgräns, Sverige, Norge, Finland, barnkonventionen
• language: Swedish
• id: 9179883
• date added to LUP: 2025-01-16 12:54:44
• date last changed: 2025-01-16 12:54:44