Utökningen av den preventiva tvångsmedelskatalogen – En granskning av hur lagstiftarens avvägningar avseende preventiv hemlig rumsavlyssning förhåller sig till personlig integritet

Abstract (Swedish)

Brottsutvecklingen i Sverige har under de senaste åren föranlett utökade befogenheter i den brottsbekämpande verksamheten. Diskussionerna kring utökningar av tillämpningsområdet för preventiva tvångsmedel har varit synnerligen aktuella, och det har skett många lagändringar i vår närtid. En av de senaste lagändringarna är införandet av hemlig rumsavlyssning som ett preventivt tvångsmedel. Hemlig rumsavlyssning är en metod varigenom de brottsbekämpande myndigheterna medelst teknisk utrustning kan avlyssna samtal mellan personer, både i slutna utrymmen och utomhus. Hemlig rumsavlyssning anses generellt vara det mest integritetskränkande hemliga tvångsmedlet, vilket gör att den straffrättsliga dikotomin mellan effektiv brottsbekämpning och skyddet för privatlivet blir särskilt tydlig. 2 kap. 6 § RF och EKMR artikel 8 stipulerar ett skydd för den enskildes rätt till privatliv. Denna rättighet är emellertid inte absolut, den kan inskränkas under förutsättning att vissa i lagstiftning och praxis uppställda krav är uppfyllda. I detta examensarbete tillämpas den rättsdogmatiska metoden för att undersöka lagstiftarens avvägningar vid införandet av hemlig rumsavlyssning som ett preventivt tvångsmedel i svensk rätt, med särskilt fokus på hur avvägningarna förhåller sig till skyddet för den personliga integriteten i RF och EKMR.

I analysen diskuteras att lagstiftningen formellt uppfyller kraven på legalitet och nödvändighet, men att proportionalitetsbedömningen är problematisk. Det finns en svårighet att förutse omfattningen av integritetsintrånget, särskilt för tredje man. Det saknas även en helhetsanalys av den samlade effekten av flera tvångsmedelsreformer, vilket riskerar att underminera skyddet för den personliga integriteten. Remissinstanserna har i sina yttranden belyst att behovsbedömningen i huvudsak grundas på brottsbekämpande myndigheters uppgifter, utan att föregås av tillräckliga utvärderingar av tidigare reformer. Det konstateras att ändamålet med att införa hemlig rumsavlyssning som preventivt tvångsmedel, vilket är att förhindra grov brottslighet, är legitimt. Det saknas emellertid en mer djupgående analys av åtgärdens effektivitet och nödvändighet. Detta riskerar att medföra oproportionerliga inskränkningar i den personliga integriteten.

Abstract

The development of crime in Sweden in recent years has necessitated new methods in law enforcement activities. Discussions regarding the expansion of the scope of preventive coercive measures have been highly topical, and numerous legislative amendments have been made in recent times. One of the latest amendments is the introduction of secret room surveillance as a preventive coercive measure. Secret room surveillance is a method whereby law enforcement authorities, using technical equipment, can intercept conversations between individuals, both in enclosed spaces and outdoors. Generally considered the most privacy-invasive covert coercive measure, it highlights the penal law dichotomy between effective crime prevention and the protection of individual privacy. Chapter 2, Section 6 of the Instrument of Government (RF) and Article 8 of the ECHR stipulate a protection for the individual’s right to private life. However, this right is not absolute and may be restricted provided certain requirements established in legislation and case law are fulfilled.

This thesis applies the legal dogmatic method to examine the legislator’s considerations in introducing secret room surveillance as a preventive coercive measure in Swedish law, with a particular focus on how these considerations relate to the protection of personal integrity under RF and ECHR. The analysis discusses that the legislation formally meets the requirements of legality and necessity, but the proportionality assessment is problematic. The difficulty in predicting the extent of the privacy intrusion, particularly for third parties, and the lack of a holistic analysis of the cumulative effects of multiple coercive measure reforms risk undermining the protection of personal integrity. Consultation bodies have noted in their opinions that the needs assessment is primarily based on the perspectives of law enforcement authorities, without sufficient evaluations of previous reforms. It is concluded that while the purpose of introducing secret room surveillance as a preventive coercive measure, namely to prevent serious crime, is legitimate, there is a lack of in-depth analysis of the measure’s effectiveness and necessity. This risks leading to disproportionate encroachments on personal integrity.

• author: Elezi, Visa
• supervisor: Christoffer Wong
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The expansion of the preventive coercive measures catalogue – A review of how the legislator's considerations regarding preventive covert room surveillance relate to personal integrity
• course: JURM02 20242
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, Criminal law, Straffprocessuella tvångsmedel, Hemliga tvångsmedel, Preventiva tvångsmedel, Coercive measures, Preventive coercive measures
• language: Swedish
• id: 9179942
• date added to LUP: 2025-05-07 09:44:19
• date last changed: 2025-05-07 09:44:19