Rattfylleriets rättsliga vägval: Likgiltighetsuppsåt eller oaktsamhet vid bildråp?

Abstract

Criticism of lenient sentences and discussions regarding cases where an intox-icated driver causes another person's death by hitting them with a vehicle have sparked debates on whether such acts could be classified as intentional. The purpose of this thesis is to critically compare the criminal law assessment of cases where an intoxicated driver causes another person's death with other forms of fatal offenses. The research questions address how intentional indif-ference is defined, if cases involving intoxicated drivers are judged consistent-ly with other fatal crimes and whether it is justified to criticize the legal framework regulating these offences. To achieve the purpose and answer the research questions, a critical legal dogmatic method is utilized, focusing on equality before the law. The primary material consists of precedent from the Supreme Court, given that intent is not explicitly defined in statutory law.

In the early 2000s, intentional indifference was established as the lowest threshold of intent through the landmark cases NJA 2002 s. 449 and NJA 2004 s. 176. The difference between this and the previously applied contin-gent intent with a hypothetical test appears minor but is noteworthy. The Su-preme Court also rejected a strictly probability based intent, which Petter Asp describes as both overly narrow and overly broad. A general requirement for the risk, as perceived by the offender, to be substantial is emphasized. How-ever, in exceptional cases, a low risk may suffice. NJA 2016 s. 763 clarifies the interpretation of "substantial risk" and establishes that the offender does not need to have consciously deliberated their actions to meet the criteria for intent.

The discussion examines whether cases involving intoxicated drivers causing another person’s death, referred to as "vehicular manslaughter", are treated consistently and whether intent can be attributed. It concludes that while cer-tain cases of vehicular manslaughter may qualify as intentional, they are likely grossly negligent acts with a culpability level close to intentional crimes. The legislature has stated that vehicular manslaughter may subjectively border on intent and that the difference in culpability is minimal. Nevertheless, the sen-tences do not appear proportionate to the culpability expressed by the legisla-ture.

Abstract (Swedish)

Kritik mot låga straff och diskussioner kring huruvida vissa fall där en beru-sad förare orsakar en annan persons död genom påkörning kan bedömas som uppsåtliga har väckt intresse. Syftet med uppsatsen är att utifrån ett kritiskt perspektiv jämföra den straffrättsliga bedömningen där en berusad förare or-sakar en annan persons död genom påkörning med andra former av dödlig brottslighet. Frågeställningarna som besvaras är hur likgiltighetsuppsåtet defi-nieras, huruvida fall där en berusad förare orsakar en annan persons död ge-nom påkörning bedöms likvärdigt med annan dödlig brottslighet samt om det finns skäl att kritisera den rättsliga regleringen av dessa fall. För att besvara syfte och frågeställningar används en kritisk rättsdogmatisk metod som utgår ifrån ett likabehandlingsperspektiv. Materialet består huvudsakligen av praxis från Högsta domstolen, eftersom uppsåt inte definieras i lagtext.

Likgiltighetsuppsåtet etablerades i början av 2000-talet som den lägsta formen av uppsåt genom rättsfallen NJA 2002 s. 449 och NJA 2004 s. 176. Även om likgiltighetsuppsåtet ligger nära det tidigare tillämpade eventuella uppsåtet med hypotetiskt prov, finns viktiga skillnader. Högsta domstolen har dessutom avfärdat sannolikhetsuppsåtet, som av Petter Asp beskrivs som både för smalt och för vidsträckt. Enligt praxis krävs generellt att risken, enligt gärningsman-nens uppfattning, ska vara avsevärd för att uppsåt ska föreligga, även om låg risk kan räcka i särskilda fall. NJA 2016 s. 763 klargör hur avsevärd risk ska förstås och fastslår att gärningsmannen inte behöver ha övervägt sitt hand-lande för att anses agera med uppsåt.

Diskussionen behandlar huruvida fall där en berusad förare orsakar en annans död – benämnda som "bildråp" – bedöms på ett likvärdigt sätt samt om uppsåt kan anses föreligga. Slutsatsen är att det finns vissa möjligheter att kunna betrakta bildråp som uppsåtliga, men att de i regel utgör grovt oaktsamma handlingar med ett straffvärde som gränsar till uppsåtligt brott. Lagstiftaren har uttryckt att skillnaden i straffvärde mellan dessa gärningar och uppsåtliga brott är liten, men påföljderna framstår ändå som oproportionerligt låga i förhållande till det uttalade straffvärdet.

• author: Hugosson, Axel
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• course: LAGF03 20242
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, uppsåt, likgiltighetsuppsåt, vållande tilll annans död, grovt vållande till annans död, rattfylleri, grovt rattfylleri, oaktsamhet, grov oaktsamhet
• language: Swedish
• id: 9180037
• date added to LUP: 2025-03-20 14:02:00
• date last changed: 2025-03-20 14:02:00