Mellan skuld och vård - Är tillräknelighetsrekvisitet en lösning på straffrättens dilemman? En uppsats om psykiskt störda lagöverträdares ansvarsförutsättningar i svensk respektive dansk rättsordning.

Abstract

This thesis examines the conditions of liability for mentally disturbed offenders in the legal systems of Sweden and Denmark. Sweden’s decision to abolish the insanity defense provisions upon the introduction of the Penal Code in 1965 has faced considerable criticism over the years. This study aims to address whether a legal requirement for criminal accountability should be reintroduced into Swedish legislation.

When an individual commits an unlawful act under the influence of a severe mental disorder, this does not necessarily exclude the possibility of intent being present. Under Swedish law, the accused must meet the awareness requirement in the assessment of intent in order to be held liable for a committed crime. This requirement equally applies to those who committed the act under the influence of a severe mental disorder. If an individual cannot be held criminally liable for their actions, the court is also unable to impose any penalty. In certain cases, a mentally disturbed offender in evident need of care, cannot be held responsible for their crime due to the lack of intent. In such situations, Swedish general courts lack the authority to order psychiatric treatment, leaving the individual without any measures being taken.

In contrast, Danish legislation imposes a requirement that a person must be deemed criminally accountable for the act in question. The distinction between Swedish and Danish law lies in the fact that, irrespective of whether intent is established, an individual in Denmark may be acquitted if they are deemed legally insane. If the accused is found to lack accountability, they are not convicted of the crime. However, unlike in Sweden, Danish courts are empowered to impose alternative legal consequences, for example ordering of psychiatric treatment, on mentally disturbed offenders, regardless of their criminal liability.

Denmark is not unique in implementing such regulations. In fact, Sweden is one of the few countries on the globe that does not impose a requirement for criminal accountability for mentally disturbed offenders. Despite arguments advocating for the reintroduction of a legal accountability requirement in Swedish law, legislators have yet to reform these provisions. Swedish courts have issued divergent rulings on whether mentally disturbed offenders should be held liable for their actions and this inconsistency creates uncertainty for legal practitioners in assessing intent and raises questions for future legal decision-making.

Abstract (Swedish)

I denna uppsats har psykiskt störda lagöverträdares ansvarsförutsättningar i svensk- respektive dansk rättsordning undersökts. Sveriges val, att i samband med brottsbalkens införande 1965, avskaffa tillräknelighetsbestämmelserna, har genom åren mött en hel del kritik. Uppsatsen avser att besvara frågan kring huruvida ett tillräknelighetsrekvisit bör återinföras i svensk lagstiftning eller ej.

Då en person har begått en otillåten gärning under påverkan av en allvarlig psykisk störning utesluter inte det faktumet att uppsåt ändå kan ha förelegat. Enligt svensk rättsordning måste den tilltalade uppnå medvetenhetskravet i uppsåtsprövningen för att kunna dömas till ansvar för ett begånget brott, detsamma gäller för den som begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Om en person inte kan hållas straffrättsligt ansvarig för sitt handlande, finns det inte heller någon möjlighet för rätten att döma ut en påföljd. Ibland kan en psykiskt störd lagöverträdare, som är i uppenbart behov av vård, inte dömas till ansvar för brott på grund av avsaknad av uppsåt. I nämnda fall erhåller den svenska allmänna domstolen ingen behörighet att bereda den tilltalade psykiatrisk vård, varav personen lämnas helt utan åtgärd.

Dansk lagstiftning har, motsatt Sveriges, ett krav på att den som begått ett brott ska vara tillräknelig för den aktuella gärningen. Skillnaden mellan svensk och dansk rätt innebär således att oavsett om en person anses ha begått gärningen med uppsåt eller ej, så kan denne enligt danska rättsregler frias på grund av att personen anses otillräknelig. Är den tilltalade otillräknelig, döms denne inte för brottet. Till skillnad från i Sverige, finns det dock möjlighet att för dansk domstol döma ut annan rättsföljd för den psykiskt störda lagöverträdaren, oavsett om denne kan hållas straffrättsligt ansvarig eller ej.

Danmark är inte ensam om att ha en sådan reglering. Faktum är, att Sverige är ett av de få länder i världen som inte uppställer något krav på tillräknelighet för straffrättsligt ansvar för psykiskt störda lagöverträdare. Trots de argument som framförts för ett återinförande av ett tillräknelighetsrekvisit i svensk lagstiftning, har lagstiftaren ännu inte reformerat bestämmelserna. Svensk domstol har i flertalet avgöranden tagit skiljaktiga beslut kring huruvida en psykiskt störd lagöverträdare ska fällas till ansvar eller ej. Detta skapar för rättstillämparen en osäkerhet i bedömningen i uppsåtsprövningen och lämnar frågetecken för framtida rättsavgöranden.

• author: Syrtén, Ebba
• supervisor: Per Nilsén
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20242
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Komparativ rätt, Straffrätt, Allvarlig psykisk störning, Tillräknelighetsrekvisit
• language: Swedish
• id: 9180201
• date added to LUP: 2025-03-20 14:23:01
• date last changed: 2025-03-20 14:23:01