Skriftliga vittnesattester i svenska kommersiella skiljeförfaranden

Abstract

The paper mainly examines the legal situation regarding the admissibility of written witness statements in Swedish commercial arbitration. The study focuses on the prerequisites for the arbitral tribunal to permit, require or prohibit the use of written witness statements when one of the parties objects their use. The purpose of the paper is to thus to determine, de lege lata, the extent of the arbitral tribunal’s mandate to act discretionarily in this matter, in particular in light of the basic procedural guarantees that apply in arbitration, but also in light of the fundamental purposes of arbitration.
The paper further examines the prohibition of the use of written witness statements under the Swedish Code of Judicial Procedure, which also applies in civil proceedings where one party disputes their use. The aim in this regard is partly to determine the legal situation regarding the prohibition against written witness statements in civil proceedings, but also to examine the reasons from a historical and comparative point of view. In international arbitration, the use of written witness statements constitutes ‘best practice’. The paper thus also examines the prerequisites for using written witness statements in international arbitration from a comparative perspective but with the aim of establishing the conditions at which written witness statements may be used in international arbitration.
The study supports the view that the main reason behind the prohibition of written witness statements in civil proceedings is the wide importance of the principle of immediacy in taking of evidence, as well as the best evidence rule. The principles state that only evidence that has been presented before the court may be admitted, and that all evidence should be presented in the most reliable form. Furthermore, the study supports the view that written witness statements are admissible in international arbitration even against the objection of one party, but on the condition that the parties are granted a right to cross-examine each other’s witnesses. In respect of Swedish arbitral proceedings, the study supports the conclusion that the arbitral tribunal’s mandate does not comprise the ability to reject a written witness statement presented by a party. On the contrary, the parties have the right to present their case by invoking the evidence that they want. In addition, the paper supports that the arbitral tribunal generally has a mandate to require the use of written witness statements, but that this depends on the appropriateness thereof in each individual case. Thus, it is normally not appropriate for an arbitral tribunal to require the use of written witness statements contrary to the will of one of the parties.

Abstract (Swedish)

Uppsatsen undersöker huvudsakligen gällande rätt beträffande tillåtligheten av skriftliga vittnesattester i svenska kommersiella skiljeförfaranden. Undersökningen är inriktad på förutsättningarna för skiljenämnden att tillåta, påbjuda eller förbjuda användandet av skriftliga vittnesattester när en av parterna bestrider att de ska användas. Undersökningens syfte är således att genom den rättsdogmatiska metoden fastställa hur stort mandat skiljenämnden har att agera diskretionärt i frågan, i synnerhet mot bakgrund av de grundläggande förfarandegarantier som gäller i skiljeförfarandet, men också mot bakgrund av de ändamål som präglar skiljeförfarandet.
Vidare undersöks det principiella förbudet mot användandet av skriftliga vittnesattester enligt rättegångsbalken, som även gäller i dispositiva tvistemål då ena parten motsätter sig användandet. Undersökningen utförs huvudsakligen med en rättsdogmatisk metod. Undersökningen innehåller även en redogörelse för förbudets orsaker ur både ett historiskt och komparativt perspektiv. Som en jämförelsepunkt undersöker uppsatsen också, med en komparativ och rättsdogmatisk metod, förutsättningarna för användandet av skriftliga vittnesattester i internationella skiljeförfaranden, där det utgör s.k. ’best practice’.
Undersökningen ger stöd för att den främsta orsaken till det principiella förbudet mot skriftliga vittnesattester i allmän domstol är den starka ställning som principerna om bevisomedelbarhet och det bästa bevismaterialet har. Principerna anger att endast den bevisning som har lagts fram inför domstolen får tas upp, och att om ett bevismedel kan åberopas i flera former ska det åberopas i den form som är mest tillförlitlig. Vidare ger undersökningen stöd för att skriftliga vittnesattester är tillåtna i internationella skiljeförfaranden även mot ena partens bestridande, men under förutsättning att parterna tillerkänns en rätt att hålla motförhör med varandras åberopade vittnen. Gällande skiljenämndens mandat att tillåta, påbjuda eller förbjuda skriftliga vittnesattester i svenska skiljeförfaranden ger uppsatsen stöd för att skiljenämnden inte kan avvisa en parts åberopade vittnesberättelse. Tvärtom har parterna rätt utföra sin talan genom att åberopa den bevisning de vill. Dessutom ger uppsatsen stöd för att skiljenämnden i allmänhet har mandat att påbjuda användandet av skriftliga vittnesattester, men att saken är beroende av ändamålsenligheten i det enskilda fallet, och att det normalt inte är lämpligt att en skiljenämnd i strid med ena partens vilja påbjuder användandet av skriftliga vittnesattester.

• author: Huitfeldt, Hjalmar
• supervisor: Martin Sunnqvist
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Written Witness Statements in Swedish Commercial Arbitration
• course: JURM02 20242
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: civilrätt, avtalsrätt
• language: Swedish
• id: 9180482
• date added to LUP: 2025-02-02 14:18:20
• date last changed: 2025-02-02 14:18:20