Förslaget om säkerhetsstraff - En kritisk analys mot bakgrund av påföljdsbestämningens grundläggande syften och principer

Abstract

In July 2024, the Inquiry on Sanctions, Recidivism, and Enforcement submit-ted its report, SOU 2024:48, which includes a proposal to introduce a preventively oriented, indefinite deprivation of liberty as a sanction, referred to as a security sentence. The purpose of the proposal is to enable the indefinite detention of an offender in particularly serious situations, where the sanction cannot be determined as life imprisonment or forensic psychiatric care, in order to prevent recidivism in serious crime and enhance public safety as well as the security of crime victims.
The inquiry has conducted an extensive investigation and concludes that the proposal for a security sentence both can and should be introduced as a new sanction, partly because it is considered compatible with fundamental rights and freedoms and because public protection is regarded as a legitimate interest. Furthermore, it is noted that a sanction similar to the proposed security sentence is not a new phenomenon, as it exists in other countries and has previously also existed in Sweden. However, no further investigation has been conducted regarding its compatibility with the Swedish sanction system.
The purpose of this thesis is therefore to examine whether a sanction similar to the proposed security sentence should be introduced into the Swedish sanction system, considering how the proposal relates to the fundamental purposes and principles of sentencing. By applying a legal-dogmatic method, the fundamental purposes of sentencing are analyzed based on the theories of general prevention, individual prevention, and retribution, as well as the principles of proportionality, equivalence, and humanity, which, to varying degrees, address the questions of why we punish and how we determine punishment.
In conclusion, the thesis finds that the fundamental reason for punishment is that it is just and that it is considered a necessary consequence of a committed crime. The basis for determining punishment is that it should be imposed according to what the offender deserves based on their actions. In contrast, the proposal for a security sentence is based on individual risk assessments of recidivism, meaning that an offender subject to the sanction would not only be punished for what they have done but also for what they might do in the future. Furthermore, the proposal does not align with how exceptions typically deviate from these principles of sentencing. The conclusion is therefore that the proposal for a security sentence is systemically foreign and should not be introduced into the Swedish sanction system if justice and the legitimacy of punishment are to be maintained.

Abstract (Swedish)

I juli 2024 lämnade Utredningen om påföljder, återfall och verkställighet sitt betänkande, SOU 2024:48, vari ett förslag är att införa en preventivt inriktad tidsobestämd frihetsberövande påföljd, så kallat säkerhetsstraff. Syftet med förslaget är att i särskilt allvarliga situationer, när påföljden inte kan bestämmas till fängelse på livstid eller rättspsykiatrisk vård, ändå kunna frihetsberöva en gärningsperson på obestämd tid för att på så sätt förebygga återfall i allvarlig brottslighet och öka samhällsskyddet samt tryggheten för brottsoffer.
Utredningen har gjort en omfattande utredning och anser att förslaget om säkerhetsstraff både kan och bör införas som en ny påföljd, bland annat på grund av att det anses vara förenligt med grundläggande fri- och rättigheter och att samhällsskyddet är ett sådant skyddsvärt intresse. Det konstateras dessutom att en påföljd likt förslaget om säkerhetsstraff inte är ett nytt fenomen utan finns i andra länder och tidigare även har funnits i Sverige. Någon närmare utredning av om det är förenligt med det svenska påföljdssystemet har däremot inte gjorts.
Uppsatsens syfte är därför att utreda om en påföljd likt förslaget om säkerhetsstraff bör införas i det svenska påföljdssystemet, mot bakgrund av hur förslaget förhåller sig till påföljdsbestämningens grundläggande syften och principer. Med tillämpning av en rättsdogmatisk metod redogörs för påföljdsbestämningens grundläggande syften utifrån straffteorierna om allmänprevention, individualprevention och vedergällning samt principerna om proportionalitet, ekvivalens och humanitet, som i olika omfattning svarar på frågorna om varför vi straffar och hur vi bestämmer straff.
Sammanfattningsvis kommer uppsatsen fram till att det som är grundläggande för varför vi straffar är för att det är rättvist och för att straff anses vara en nödvändig följd av ett begånget brott. Grundläggande för hur vi bestämmer straff är att straff döms ut efter vad gärningspersonen förtjänar utifrån vad denne har gjort. Förslaget om säkerhetsstraff grundas istället på individuella prognoser om återfallsrisk med innebörden att en gärningsperson som blir föremål för påföljden inte bara straffas för vad den har gjort utan även för vad den riskerar att göra i framtiden. Förslaget är inte heller förenligt med hur undantag vanligtvis avviker från påföljdsbestämningens grunder. Slutsatsen är således att förslaget om säkerhetsstraff är systemfrämmande och inte bör införas i det svenska påföljdssystemet om rättvisa och bestraffandets legitimitet fortsatt ska upprätthållas inom systemet.

• author: Skarp, Rasmus
• supervisor: Sacharias Votinius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20242
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, rättsvetenskap, påföljder, påföljdssystemet, påföljdsbestämning, säkerhetsstraff
• language: Swedish
• id: 9184943
• date added to LUP: 2025-04-08 14:10:41
• date last changed: 2025-04-08 14:10:41