Kravet på kreditprövning i kampen mot överskuldsättningen

Abstract (Swedish)

Krediter spelar en central roll i det moderna konsumtionssamhället och möjliggör för konsumenter att finansiera köp som de annars inte skulle ha råd med. Samtidigt medför en överdriven upplåning risker, då konsumenter kan åta sig skulder de inte kan återbetala, vilket kan leda till överskuldsättning. Problemet har både individuella och samhälleliga konsekvenser: individen kan uppleva allvarlig ekonomisk stress, psykisk ohälsa och en ökad risk för självmordstankar. På ett bredare plan är överskuldsättning förknippad med ekonomisk instabilitet och ökade produktivitetsförluster i samhället. Konsumentkreditmarknaden har genomgått betydande förändringar under de senaste årtiondena, genom framväxten av nya aktörer och kreditprodukter, vilket i sin tur har skapat nya regulatoriska utmaningar.

Syftet med detta arbete är att utreda ändamålsenligheten med kravet på kreditprövning enligt 12 § konsumentkreditlagen. Bestämmelsen infördes i syfte att motverka risken för överskuldsättning och viljan att betona kreditgivarens ansvar för att säkerställa att konsumenter inte skuldsätter sig alltför mycket i förhållande till dennes ekonomiska förutsättningar att återbetala krediten.

Kreditprövningen skall baseras på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska situation, och kreditgivare förväntas fastställa återbetalningsförmågan med hög säkerhet. Det rättsliga ramverket specificerar dock inte närmare vad som utgör "tillräckliga uppgifter", vilket har lett till varierande tolkningar bland kreditgivare, tillsynsmyndigheter och domstolar. Det åligger kreditgivaren att i varje enskilt fall avgöra vilka uppgifter som skall inhämtas och hur prövningen skall genomföras. Insamlingen av information innebär ofta att en kreditupplysning inhämtas, och konsumenten tillfrågas ofta om att bidra med kompletterande uppgifter. Trots den rättsliga skyldigheten att genomföra kreditprövningar, förekommer fortfarande betydande brister i praktiken, vilket ofta leder till att kredit ges på ett ansvarslöst sätt. Kreditgivare har inte tillgång till heltäckande finansiell information, vilket försvårar, om inte omöjliggör, för kreditgivaren att genomföra en korrekt bedömning av konsumentens totala inkomster, utgifter och befintliga skulder. Denna informationsbrist leder till inkonsekvenser i kreditgivningen och ökar risken för att lån beviljas till personer som saknar återbetalningsförmåga. Dessutom skiljer sig kreditgivares affärsmodeller avsevärt åt, där vissa långivare riktar sig specifikt till högriskkonsumenter. Det är i princip omöjligt för en konsument att klandra ett kreditavtal på annat sätt än genom att fullgöra det; avtal skall hållas. Konsumenten är därmed den som bär den ekonomiska bördan om en kreditgivare genomför en otillräcklig kreditprövning.

I arbetet presenteras fyra möjliga framtida förändringar som föreslås implementeras eller som kan implementeras för att göra kreditprövningen mer ändamålsenlig. Ett av förslagen innebär att lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter upphävs, vilket skulle kunna förbättra kreditprövningarna eftersom konsumentkreditinstitut inte sällan lånar ut till konsumenter med återbetalningsproblem. Förslaget framstår dock som tämligen oproportionerligt för de kreditgivare som idag uppfyller kraven. Ett annat förslag är införandet av en ny konsumentkreditlag, och därmed ett nytt krav på kreditprövning som införlivar det nya konsumentkreditdirektivet. Även om detta skulle ge tydligare riktlinjer, kvarstår viss flexibilitet som kan resultera i fortsatt variation i tillämpningen. Vidare övervägs möjligheten att införa en civilrättslig sanktionsbestämmelse, vilket skulle kunna öka konsumentskyddet, och ge ett incitament för kreditgivare att genomföra en gedigen kreditprövning. Slutligen har inrättandet av ett nationellt skuld- och kreditinformationsregister föreslagits för att förbättra prövningarnas träffsäkerhet genom att säkerställa att alla kreditgivare har tillgång till korrekt information om konsumentens ekonomiska situation. Ett sådant register skulle sannolikt leda till mer tillförlitliga kreditbeslut, men förslaget kräver en avvägning mellan konsumentskydd och den enskildes rätt till privatliv.

Sammanfattningsvis konstaterar arbetet att det nuvarande rättsliga ramverket syftar till att förhindra överskuldsättning, men att dess praktiska tillämpning är bristfällig till följd av brister i tillgången till finansiell information och inkonsekvenser i tolkningen. De föreslagna lagändringarna kan förbättra kreditprövningarnas precision och effektivitet, men varje reform medför även juridiska utmaningar som måste beaktas noggrant.

Abstract (French)

Le crédit constitue un élément fondamental de la société de consommation moderne, permettant aux consommateurs de financer des achats d'envergure qu'ils ne pourraient autrement pas se permettre. Toutefois, un endettement excessif comporte des risques, exposant les consommateurs à des dettes qu'ils ne peuvent rembourser, ce qui peut conduire au surendettement. Ce phénomène entraîne des conséquences tant individuelles que sociétales; sur le plan personnel, il peut engendrer un stress financier sévère, des troubles psychologiques et un risque accru de pensées suicidaires. À une échelle plus large, le surendettement est associé à l'instabilité économique, à des pertes de productivité et à une pression accrue sur les systèmes d’aide sociale. Ces dernières décennies, le marché du crédit à la consommation a connu des évolutions majeures avec l’émergence de nouveaux acteurs et de nouveaux produits de crédit, posant ainsi de nouveaux défis réglementaires.

L’objectif de ce mémoire est d’analyser la pertinence de l’exigence d’évaluation de la solvabilité en vertu de l’article 12 de la loi sur le crédit à la consommation. Cette disposition a été introduite afin de réduire le risque de surendettement et de souligner la responsabilité du prêteur dans la prévention d’un endettement excessif des consommateurs par rapport à leur capacité financière de remboursement.

L’évaluation de la solvabilité doit être fondée sur des informations suffisantes concernant la situation financière du consommateur, et les prêteurs sont tenus d’établir avec un haut degré de certitude la capacité de remboursement de l’emprunteur. Toutefois, le cadre juridique ne définit pas précisément ce qui constitue des « informations suffisantes », ce qui entraîne des différences d’interprétation parmi les prêteurs, les autorités de supervision et les tribunaux. Il revient aux prêteurs de déterminer, au cas par cas, quelles informations doivent être recueillies et comment l’évaluation doit être réalisée. Cette collecte repose souvent sur l’obtention d’un rapport de crédit, et le consommateur est fréquemment invité à fournir des renseignements complémentaires. Malgré l’obligation légale de procéder à ces évaluations, des insuffisances persistent en pratique, aboutissant à l’octroi irresponsable de crédits. L’absence d’un accès complet aux données financières des consommateurs complique l’appréciation exacte de leurs revenus, dépenses et dettes existantes. Ce déficit d’information engendre des incohérences dans l’octroi de crédits et augmente le risque que des prêts soient accordés à des personnes incapables de les rembourser. De plus, les modèles commerciaux des prêteurs varient considérablement, certains se spécialisant dans l’octroi de crédits à des consommateurs à haut risque. Il est pratiquement impossible pour un consommateur de contester un contrat de crédit autrement qu’en s’y conformant; les contrats doivent être respectés. Ainsi, c’est le consommateur qui supporte la charge financière en cas d’évaluation de solvabilité défaillante de la part du prêteur.

Ce mémoire présente quatre réformes législatives et réglementaires envisageables, soit en cours de proposition, soit susceptibles d’être mises en œuvre pour renforcer l’efficacité des évaluations de solvabilité. L’une des propositions consiste à abroger la loi relative à certaines opérations de crédit à la consommation, ce qui pourrait améliorer les évaluations de la solvabilité en remédiant aux lacunes actuelles du cadre réglementaire. Toutefois, cette mesure pourrait apparaître disproportionnée pour les prêteurs qui respectent déjà les obligations en vigueur. Une autre proposition vise l’adoption d’une nouvelle loi sur le crédit à la consommation, intégrant des dispositions plus détaillées de la directive sur le crédit à la consommation concernant la manière dont l’évaluation de la solvabilité doit être réalisée. Bien que cela offrirait des lignes directrices plus claires, une certaine flexibilité subsisterait, maintenant ainsi une marge d’interprétation. En outre, la possibilité d’introduire une sanction civile, qui, selon le mémoire, pourrait renforcer la protection des consommateurs et d’inciter les prêteurs à effectuer des évaluations rigoureuses. Enfin, la création d’un registre national des dettes et des crédits a été proposée afin d’améliorer la précision des évaluations de solvabilité en garantissant que tous les prêteurs disposent d’informations actualisées sur la situation financière des consommateurs. Un tel registre conduirait probablement à des décisions de crédit plus fiables, mais la proposition nécessite un équilibre entre la protection des consommateurs et le droit de l’individu à la vie privée.

En conclusion, ce mémoire démontre que, bien que le cadre juridique actuel vise à prévenir le surendettement, son application pratique est insuffisante en raison d’un accès limité aux données financières et d’interprétations divergentes. Les réformes proposées pourraient améliorer la précision et l’efficacité des évaluations de solvabilité, mais chacune d’entre elles soulève également des défis juridiques qui doivent être examinés avec précaution.

Abstract

Credit serves as a fundamental pillar of modern consumer-driven economies, empowering individuals to finance substantial purchases that would otherwise be unattainable. However, excessive borrowing carries risks, as consumers may accumulate debts they cannot repay, leading to over-indebtedness. This issue has both personal and societal consequences: individuals may experience severe financial distress, mental health struggles, and an increased risk of suicidal thoughts. On a broader scale, over-indebtedness is associated with economic instability and increased productivity losses. The consumer credit market has evolved considerably in recent decades, introducing new lenders and credit products, which in turn pose new regulatory challenges.

This graduate thesis critically examines the effectiveness of the creditworthiness assessment requirement under Section 12 of the Consumer Credit Act. The provision was introduced to mitigate the risks of over-indebtedness and to emphasize the creditor’s responsibility in ensuring that consumers do not take on excessive debt beyond their financial capacity.

The assessment must be based on sufficient information about the consumer’s financial situation, and creditors are expected to determine repayment ability with a high degree of certainty. However, the legal framework does not specify in detail what constitutes "sufficient information", leading to varying interpretations among creditors, regulatory authorities, and courts. Creditors must decide on a case-by-case basis what information to collect and how to conduct the assessment. Typically, this process involves obtaining a credit report, and consumers are often required to provide additional information. Despite the legal requirement, creditworthiness assessments remain inconsistent, often failing to prevent irresponsible lending. Creditors do not have access to comprehensive financial data, making it difficult, if not impossible, to accurately assess a consumer’s total income, expenses, and existing debts. This gap in information leads to inconsistencies in how credit is granted and increases the risk of loans being issued to individuals who are unable to repay them. In addition, business models vary widely among creditors, with some lenders specifically targeting high-risk consumers. It is almost impossible for a consumer to challenge a credit agreement other than by paying for it; agreements must be honored. The consumer is therefore the one who bears the financial burden if a creditor carries out an inadequate assessment.

The thesis presents four possible legislative and regulatory proposals aimed at strengthening the creditworthiness assessment framework, either for near-term implementation or for future consideration. One proposed reform is the repeal of the Certain Consumer Credit-related Operations Act, which could enhance the accuracy of creditworthiness assessments by addressing existing regulatory gaps. However, this measure may be excessively broad in scope, raising concerns about proportionality. Another proposal involves the adoption of a new Consumer Credit Act, incorporating more detailed provisions from the Consumer Credit Directive on how creditworthiness assessments should be conducted. While this would provide clearer guidelines, some flexibility remains, leaving room for continued variation in interpretation. The possibility of introducing a civil penalty provision has also been considered, which could enhance consumer protection and incentivize lenders to conduct more thorough credit assessment. Additionally, the establishment of a national debt and credit information register has been proposed to improve the accuracy of assessments by ensuring that all creditors have access to correct financial data on consumers' financial situations. While such a register could lead to more reliable credit decisions, it also raises concerns regarding consumer privacy rights.

In conclusion, while the current legal framework aims to prevent over-indebtedness, its practical implementation is inadequate due to gaps in data access and inconsistencies in interpretation. The proposed legislative changes could improve the accuracy and effectiveness of creditworthiness assessments, but each reform also presents legal challenges that must be carefully considered.

• author: Gedda, Elinor
• supervisor: Jaakko Salminen
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The Creditworthiness Assessment Requirement in the Fight Against Over-Indebtedness
• course: JURM02 20242
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: bankrätt, finansrätt, förmögenhetsrätt
• language: Swedish
• id: 9186393
• date added to LUP: 2025-04-04 12:11:17
• date last changed: 2025-04-04 12:11:17