Ogiltighetsinvändningar som försvar i gränsöverskridande intrångstvister – En undersökning av artikel 24.4 i Bryssel Ia-förordningen i ljuset av rätten till ett effektivt rättsmedel

Abstract (Swedish)

I samband med att ett intrångsmål prövas är det inte ovanligt att svaranden invänder att den immaterialrätt som intrånget avser är ogiltig. Ett ogiltighetsförsvar kan vara ett effektivt sätt för den påstådda intrångsgöraren att retroaktivt beröva käranden den rättighet som ligger till grund för intrångstalan och, om talan ogillas, undvika ansvar.

När det gäller immaterialrättsliga tvister som prövas med stöd av den behörighet som följer av förordning (EU) nr 1215/2012 (Bryssel Ia-förordningen) kan ogiltighetsinvändningar vara väldigt besvärliga, men även effektiva. Särskilt om ogiltighetsinvändningen görs i förhållande till rättigheter som skyddas utanför domstolslandet. Detta mot bakgrund av förordningens artikel 24.4 som föreskriver att frågor om giltigheten av registrerade immaterialrättigheter exklusivt ska prövas av skyddslandets domstolar. I gränsöverskridande immaterialrättstvister förstärks komplexiteten om en nationell domstol har att pröva ett knippe parallella intrång, dvs. intrång som ägt rum i flera skilda länder, och svaranden ifrågasätter giltigheten av samtliga nationella immaterialrätter. Denna problematik kommer till uttryck i mål C-339/22 BSH Hausgeräte.

En central fråga i gränsöverskridande immaterialrättstvister är vilken medlemsstats domstol som är behörig att pröva tvisten och i vilken utsträckning det är möjligt att pröva ett intrångsmål utanför immaterialrättens skyddsland. Denna fråga aktualiseras i mål C-339/22. En fråga i målet är om artikel 24.4 i Bryssel Ia-förordningen ska tolkas så att en invändning om ogiltighet i ett intrångsmål, mot bakgrund av att giltighetsfrågan ska prövas i skyddslandet, innebär att en nationell domstol förlorar sin behörighet i intrångsfrågan. Det handlar således om räckvidden av exklusiviteten i artikeln. EU-domstolens dom i målet kan komma att påverka tillgången till effektiva domstolsförfaranden i immaterialrättstvister. I uppsatsen utreds därför tillämpningsområdet för förordningens artikel 24.4 i ljuset av rätten till ett effektivt rättsmedel.

Sammanfattningsvis konstateras att en restriktiv tolkning av exklusivitetens omfattning, innebärande att artikel 24.4 inte omfattar en intrångstalan där en ogiltighetsinvändning har gjorts, är att förorda. En restriktiv tolkning av bestämmelsen, i motsats till en extensiv, upprätthåller och stärker rättighetsinnehavarens möjlighet att väcka en intrångstalan utanför den registrerade immaterialrättens skyddsland med stöd av bl.a. artikel 4.1 i förordningen. Dessutom begränsas intrångsgörarens möjlighet att sent under processen, och på ett otillbörligt sätt, undanröja rättighetsinnehavarens val av forum i intrångsmålet.

Slutsatsen är att en restriktiv tolkning av artikel 24.4 bättre främjar rättighetsinnehavarens rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i EU-stadgan och artikel 41.2 i TRIPS-avtalet. Genom att domstolen som prövar intrångsmålet preliminärt tar ställning till giltighetsfrågan och under vissa omständigheter presumerar immaterialrättens giltighet skapas förutsättningar för en avvägning mellan rättighetshavarens rätt till ett effektivt rättsmedel och intrångsgörarens rätt till försvar. Slutligen konstateras att EU-domstolens avgörande i mål C-339/22 förväntas få stor betydelse för medlemsstaternas domstolar i framtida gränsöverskridande immaterialrättstvister och för säkerställandet av tillgången till effektiva domstolsförfaranden.

Popular Abstract

In the context of an infringement action, it is not uncommon for the defendant to object that the intellectual property right in question is invalid. An invalidity defence may be an effective strategy for the alleged infringer to retroactively deprive the right on which the plaintiff's infringement action is based and, if the court dismisses the action, thereby avoid liability.

In the context of intellectual property (IP) litigation brought under the jurisdiction conferred by Regulation (EU) No 1215/2012 (Brussels I bis Regulation), invalidity defences can be very cumbersome, but also effective. Particularly if the plea of invalidity is made in relation to rights protected outside the forum state. This is in the light of Article 24.4 of the Brussels I bis Regulation, which provides that questions concerning the validity of registered intellectual property rights are to be determined exclusively by the courts of the country of protection. In cross-border IP litigation, the complexity is amplified if a national court must deal with a bundle of parallel infringement actions that have taken place in several different Member States, and the defendant challenges the validity of all nationally protected intellectual property rights.

A key question in cross-border IP litigation is which Member State's court has jurisdiction to hear the dispute, and to what extent infringement cases can be brought before a court outside the country where the intellectual property right is protected. This question is raised in case C-339/22 BSH Hausgeräte. One of the questions in the case is whether Article 24.4 of the Brussels I bis Regulation should be interpreted as meaning that a defence of invalidity in an infringement case, since the validity issue is to be determined in the country of protection, causes a national court to lose its jurisdiction over the infringement claim. The CJEU's ruling in the case regarding the scope of this exclusive provision will have a significant impact on the availability of effective court proceedings in IP disputes.

This thesis examines the scope of Article 24.4 of the Regulation in the light of the right to an effective remedy. A restrictive interpretation of Article 24.4, meaning that the provision does not apply to an infringement action when an invalidity plea has been raised, is favoured. Such an interpretation preserves and reinforces the right holder’s ability to initiate infringement proceedings outside the country where the intellectual property right is protected relying on, inter alia, Article 4.1 of the Regulation. Moreover, it limits the infringer's ability to unfairly undermine the right holder’s choice of forum at a late stage in the proceedings. In conclusion, a narrow interpretation of Article 24.4 more effectively upholds the right holder’s right to an effective remedy under Article 47 of the EU Charter and Article 41.2 of the TRIPS Agreement. The fact that the court hearing the infringement action may take a preliminary view of the invalidity objection and, under certain circumstances, presume the validity of the registered intellectual property right helps to balance both the right holder's right to effective remedy and the infringer's right of defence. Finally, it is noted that the judgment of the CJEU in case C-339/22 is expected to be of great importance for the courts of the Member States in future cross-border IP litigation and in ensuring access to effective judicial proceedings.

• author: Lundberg, Moa
• supervisor: Ulf Maunsbach
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Invalidity defences in cross-border infringement disputes – An examination of Article 24(4) of the Brussels I bis Regulation in the light of the right to an effective remedy
• course: JURM02 20251
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: immaterialrätt, internationell privaträtt, EU-rätt, Bryssel Ia-förordningen, domsrätt, EU-stadgan, TRIPS-avtalet
• language: Swedish
• id: 9188220
• date added to LUP: 2025-06-10 09:35:13
• date last changed: 2025-06-10 09:35:13