Mellan rätt och verklighet - Var går gränsen för samebyars avtalsrätt? Om upplåtelse och upphörande av renskötselrätten

Abstract

This essay examines the contractual capacity of Sámi villages. While these villages are, in legal terms, comparable to economic association and thus possess legal personality, their ability to enter into agreements is subject to legal constraints. Unlike typical legal entities Sámi villages are not free to contract as they wish. Under the Reindeer Husbandry Act, Sámi villages are prohibited from granting hunting and fishing right to third parties. Moreover, only the government may order the cessation of a Reindeer herding right. However, in NJA 2020 s.3, the Supreme Court established that Girjas Sámi village holds the exclusive right to grant hunting and fishing right on land where it has reindeer herding rights. It is also common for Sámi communities to enter into agreements with companies concerning the exercise of these rights.
This essay is based on two main questions 1) To what extent can Sámi villages enter into agreements concerning the granting of reindeer herding rights? And 2) Can Sámi villages validly enter into agreements that entail the ceasing of such rights? Using a legal-dogmatic method and generally accepted legal sources, the essay aims to clarify the relationship between NJA 2020 s. 3, existing contractual practices, and the provisions of the RNL. As the Sámi are Indigenous people, other legal instruments are also relevant. The essay therefore considers whether Sweden has ensured sufficient legislative protection of Sámi culture.

In addressing the first question, the analysis focuses primarily on NJA 1981 s 1 and NJA 2020 s 3. The conclusion is that, aside from Girjas Sámi village, other Sámi villages are prohibited from entering agreements concerning the granting of hunting and fishing rights, due to the explicit prohibition in 31 § RNL. For a Sámi village to gain such a right, it must first pursue a legal claim and establish exclusive rights through judicial recognition. This reveals a legal discrepancy be-tween statutory law and judicial precedent. The analysis also raises the question of whether future cases will recognize similar exclusive rights for other villages. 31-34 §§ RNL were never tested against the immemorial prescription underlying Girja´s right to grant hunting and fishing rights. It is concluded that future ruling may find either 1) that Sections 31-34 §§ RNL extinguish the Sámi villages exclu-sive right, preserving the government´s authority, or 2) that these provisions vio-late 2 kap. 12 § RF, in which case the right to grant would rest with the villages.

Regarding the second question, the essay first examines the content of the agreements between Sámi villages and various companies. These agreements ap-pear to originate from Sweden´s failure to adequately protect Sámi culture and rights through legislation and public administration. The essay the discusses the different dimensions of “cessation” as addressed in the literature. My conclusion being that such agreements are likely permitted by the legislature. However, they may still be subject to invalidation under 26 § RNL or 36 § AvtL.

Abstract (Swedish)

Uppsatsen undersöker frågan samebyars avtalsrätt. Frågan är intressant eftersom samebyar i viss mån kan jämföras med ekonomiska föreningar. Juridiska personer har vanligtvis avtalsfrihet, men samebyars möjligheter är begränsade. Enligt ren-näringslagen får samebyarna inte ingå avtal om upplåtelse, och det är endast rege-ringen som får förordna om ett upphörande av renskötselrätten. År 2020 medde-lade emellertid Högsta domstolen NJA 2020 s.3 där Girjas sameby gavs ensam-rätten till att upplåta jakt- och fiske. I praktiken är det även vanligt att samebyar ingår avtal med exploatörer om förutsättningarna för sin renskötselrätt.

Uppsatsen utgår ifrån frågeställningarna ”I vilken utsträckning kan samebyar ingå avtal beträffande upplåtelse av renskötselrätten?” och ”Kan samebyar, med giltig verkan, ingå avtal som innebär ett upphörande av sin renskötselrätt?”. Uppsatsen använder sedan en rättsdogmatisk metod, där allmänt accepterade rättskällor utgör grunden för undersökningen och diskussionen. Syftet är att klargöra hur rennäringslagens 26 och 31 §§ förhåller sig till NJA 2020 s.3 och avtalen mellan samebyar och exploatörer. Till följd av att samerna även utgör Europas enda ur-folk aktualiseras frågor om Sveriges förpliktelser enligt internationell rätt och det konstitutionella skyddet för samiska rättigheter.

Första frågeställning utgår från NJA 1981 s. 1 och NJA 2020 s. 3. Där fann jag att samtliga samebyar, förutom Girjas sameby, är förbjudna att ingå avtal om upplå-telse av jakt-och fiske. Ordalydelsen i 31 § RNL stadgar ett uttryckligt förbud mot sådana upplåtelser. Eventuellt kan en sameby erhålla rättigheten genom att väcka talan i domstol och erkännas ensamrätten till jakt- och fisket, med grund i urminnes hävd. Jag finner det dock inte klarlagt att samtliga framtida processer hade erkänts liknande ensamrätt som Girjas sameby. Detta då 31-34 §§ RNL aldrig prövades i relation till andrahandsyrkandet om urminnes hävd, som låg till grund för att Girjas sameby erkändes ensamrätten. Jag drar slutsatsen att kom-mande processer skulle kunna resultera i att 1) 31-34 §§ RNL utsläcker samernas ensamrätt till markerna och att rättigheten fortsatt tillfaller staten eller 2) att 31-34 §§ RNL strider mot diskrimineringsförbudet i 2 kap. 12 § RF, då tillfaller upplåtelserätten samebyarna.

I andra frågeställningen ser uppsatsen först till hur avtalen mellan samebyar och exploatörer i praktiken är utformade. Avtalen beskrivs som en konsekvens av bristande svensk lagstiftning där avtalen fungerar som en sista utväg för sameby-arna att skydda sin renskötselrätt. Uppsatsen ser därför även till vilken annan lagstiftning som blir relevant vid tillståndsprocesser samt hur offentligrättslig, civilrättslig och internationell lagstiftning förhåller sig till frågan om upphöran-det av renskötselrätten. Min slutsats är att samebyar sannolikt kan ingå avtal som innebär ett upphörande av renskötselrätten, eftersom avtalen verkar godkännas av lagstiftaren. Jag anser däremot att avtalen eventuellt kan ogiltighetsförklaras med hjälp av 26 § RNL eller 36 § AvtL. Det beror på var gränsen för ett ”upphö-rande” går samt övriga avtalsvillkor.

• author: Höjesjö, Alice
• supervisor: Torvald Larsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Between Law and Reality - Contractual Rights of Sámi villages
• course: JURM02 20251
• year: 2025
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: avtalsrätt, civilrätt, fastighetsrätt, folkrätt, sakrätt, samerätt, renskötselrätt, samebyars avtalsrätt
• language: Swedish
• id: 9188940
• date added to LUP: 2025-06-16 11:08:35
• date last changed: 2025-06-16 11:08:35