Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Mellan nationell och europeisk åklagare – En analys av svenska åklagares handlingsskyldigheter vid oupplösligt sammankopplad brottslighet

Braconi Eklund, Simon LU (2025) JURM02 20251
Department of Law
Faculty of Law
Abstract
Sweden became an official member of the European Public Prosecutor’s Office (the ‘EPPO’) in July of 2024. Joining the EPPO represents a major change for Swedish procedural criminal proceedings, as the judicial system needs to adapt to the fact that an EU body now has direct authority to take actions related to crimes within Sweden’s jurisdiction. This change is particularly apparent in relation to a Swedish prosecutor’s investigations of crimes that could fall within the competence of the EPPO.

The activities of the EPPO are limited to crimes affecting the Union’s financial interests. The types of offences referred to in this context are specified in Directive (EU) 2017/1371 on the fight against fraud to the Union’s financial interest... (More)
Sweden became an official member of the European Public Prosecutor’s Office (the ‘EPPO’) in July of 2024. Joining the EPPO represents a major change for Swedish procedural criminal proceedings, as the judicial system needs to adapt to the fact that an EU body now has direct authority to take actions related to crimes within Sweden’s jurisdiction. This change is particularly apparent in relation to a Swedish prosecutor’s investigations of crimes that could fall within the competence of the EPPO.

The activities of the EPPO are limited to crimes affecting the Union’s financial interests. The types of offences referred to in this context are specified in Directive (EU) 2017/1371 on the fight against fraud to the Union’s financial interest by means of criminal law (commonly known as the ‘PIF-directive’). The Council’s Regulation (EU) 2017/1939 implementing enhanced cooperation of the establishment of the European Public Prosecutor’s Office (‘the EPPO Regulation’) regulates cases where the EPPO can exercise its competence and how national authorities should act when suspicious of such crimes. Furthermore, Article 22.3 of the EPPO Regulation stipulates that the EPPO’s competence can be extended to other purely national crimes if these crimes are inextricably linked to PIF crimes. The provision intends to ensure the effective investigation of a crime and to avoid the risk of double proceedings (ne bis in idem). However, experience from other EU Member States has shown that the practical application of the provision has been difficult to apply.

This paper seeks to explore how national prosecutors in Sweden should act when confronted with cases where the EPPO is or might be competent because of Article 22.3 in the Regulation. The paper analyses legislation, case law and doctrinal legal research in order to get a better understanding of how Swedish legal traditions and law enforcement need to change for a correct application of the EPPO Regulation. Moreover, certain comparative insights are provided to recognize how other Member States have handled similar questions. Emphasis is placed on efficiency as a guiding principle in relation to questions of competence.

The paper concludes that with regard to “inextricably linked offences” case law is needed by the Court of Justice of the European Union to establish a uniform definition of the concept. As regards the question of how Swedish prosecutors should act when confronted with the EPPO’s competence, the conclusions vary from no changes in current practice being necessary to the need for certain practical adjustments, and even legislative amendments. The Swedish system for preliminary investigations can e.g. be used as a tool for reporting procedures according to Article 24 of the Regulation. Practical adjustments are necessary when it comes to decisions to open a preliminary investigation and in decisions to prosecute. I finally argue that for a correct and effective implementation of the EPPO Regulation, certain legislative amendments are required, especially with regard to which national authority decides on issues of competence. (Less)
Abstract (Swedish)
Sverige blev en officiell medlem i Europeiska åklagarmyndigheten (EPPO) i juli 2024. Samarbetet innebär en stor förändring för svensk straffprocessrätt, då rättsväsendet nu behöver anpassas till att ett EU-organ har behörighet att vidta straffrättsliga åtgärder i Sverige. Förändringen är särskilt påtaglig för en åklagares utredning och lagföring av brott som skulle kunna omfattas av EPPO:s behörighet.

EPPO:s verksamhet är begränsad till brottslighet som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen. Vilken typ av brottslighet som avses anges i direktiv (EU) 2017/1371 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (”PIF-direktivet”). Rådets förordning (EU) 2017/1939) om... (More)
Sverige blev en officiell medlem i Europeiska åklagarmyndigheten (EPPO) i juli 2024. Samarbetet innebär en stor förändring för svensk straffprocessrätt, då rättsväsendet nu behöver anpassas till att ett EU-organ har behörighet att vidta straffrättsliga åtgärder i Sverige. Förändringen är särskilt påtaglig för en åklagares utredning och lagföring av brott som skulle kunna omfattas av EPPO:s behörighet.

EPPO:s verksamhet är begränsad till brottslighet som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen. Vilken typ av brottslighet som avses anges i direktiv (EU) 2017/1371 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (”PIF-direktivet”). Rådets förordning (EU) 2017/1939) om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (”EPPO-förordningen”) reglerar i sin tur när EPPO kan utöva sin behörighet och hur svenska myndigheter ska agera vid misstanke om sådana brott. Utöver brottslighet som skadar unionens ekonomiska intressen föreskriver artikel 22.3 att EPPO:s behörighet kan utvidgas till andra brott enligt nationell lagstiftning, förutsatt att dessa är oupplösligt sammankopplade med ett så kallat PIF-brott. Bestämmelsen avser säkerställa en effektiv utredning av brott och att förhindra risken för dubbla förfaranden, men har i praktiken visat sig vara svår att tillämpa.

Mot denna bakgrund syftar denna uppsats till att undersöka hur svenska åklagare bör hantera brottsliga gärningar där EPPO skulle kunna utöva sin behörighet med anledning av artikel 22.3. I framställningen analyseras utifrån svenska rättstraditioner och rättstillämpning hur svenska åklagare behöver förändra sitt arbete för att korrekt tillämpa EPPO-förordningen med stöd av lagstiftning, rättspraxis, juridisk doktrin samt ett komparativt inslag. Särskilt fokus läggs på effektivitet som vägledande instrument i behörighetsfrågor. Dessutom diskuteras hur begreppet ”oupplösligt sammankopplad” ska förstås enligt gällande rätt.

Jag redovisar flera slutsatser i uppsatsen. Vad gäller tolkningen av ”oupplösligt sammankopplad” menar jag att det fordras praxis från EU-domstolen för att uppnå en enhetlig definition av begreppet. Avseende frågan om hur svenska åklagare bör hantera ärenden som skulle kunna omfattas av EPPO:s behörighet är det tydligt att svenska rättstraditioner inte alltid behöver åsidosättas för att EPPO-förordningen ska tillämpas korrekt. Det svenska förundersökningsinstitutet kan till exempel tjäna till vägledning för de rapporter som åklagare enligt artikel 24 ska lämna till EPPO. I andra sammanhang behöver svenska åklagare avvika från traditionell straffprocess. Detta är särskilt tydligt vid beslut om att inleda en förundersökning eller vid beslut om att väcka åtal.

Slutligen argumenterar jag för att vissa ytterligare lagstiftningsåtgärder krävs för att åklagare ska kunna tillämpa EPPO-förordningen korrekt och effektivt. Denna uppfattning underbyggs särskilt av de insikter som framkommit genom andra medlemsstaters implementering av EPPO-förordningen. Denna har exempelvis tydliggjort att den svenska Riksåklagaren inte kan fatta beslut i behörighetsfrågor som kan uppkomma mellan EPPO och nationella åklagare. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Braconi Eklund, Simon LU
supervisor
organization
alternative title
Between National and European Prosecutors – An Analysis of Swedish Prosecutors’ Obligations in Cases of Inextricably Linked Offences
course
JURM02 20251
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
EU-rätt, Straffrätt, Straffprocessrätt, EPPO-förordningen, Åklagare
language
Swedish
id
9189185
date added to LUP
2025-06-13 11:36:33
date last changed
2025-06-13 11:36:33
@misc{9189185,
  abstract     = {{Sweden became an official member of the European Public Prosecutor’s Office (the ‘EPPO’) in July of 2024. Joining the EPPO represents a major change for Swedish procedural criminal proceedings, as the judicial system needs to adapt to the fact that an EU body now has direct authority to take actions related to crimes within Sweden’s jurisdiction. This change is particularly apparent in relation to a Swedish prosecutor’s investigations of crimes that could fall within the competence of the EPPO. 

The activities of the EPPO are limited to crimes affecting the Union’s financial interests. The types of offences referred to in this context are specified in Directive (EU) 2017/1371 on the fight against fraud to the Union’s financial interest by means of criminal law (commonly known as the ‘PIF-directive’). The Council’s Regulation (EU) 2017/1939 implementing enhanced cooperation of the establishment of the European Public Prosecutor’s Office (‘the EPPO Regulation’) regulates cases where the EPPO can exercise its competence and how national authorities should act when suspicious of such crimes. Furthermore, Article 22.3 of the EPPO Regulation stipulates that the EPPO’s competence can be extended to other purely national crimes if these crimes are inextricably linked to PIF crimes. The provision intends to ensure the effective investigation of a crime and to avoid the risk of double proceedings (ne bis in idem). However, experience from other EU Member States has shown that the practical application of the provision has been difficult to apply.

This paper seeks to explore how national prosecutors in Sweden should act when confronted with cases where the EPPO is or might be competent because of Article 22.3 in the Regulation. The paper analyses legislation, case law and doctrinal legal research in order to get a better understanding of how Swedish legal traditions and law enforcement need to change for a correct application of the EPPO Regulation. Moreover, certain comparative insights are provided to recognize how other Member States have handled similar questions. Emphasis is placed on efficiency as a guiding principle in relation to questions of competence.

The paper concludes that with regard to “inextricably linked offences” case law is needed by the Court of Justice of the European Union to establish a uniform definition of the concept. As regards the question of how Swedish prosecutors should act when confronted with the EPPO’s competence, the conclusions vary from no changes in current practice being necessary to the need for certain practical adjustments, and even legislative amendments. The Swedish system for preliminary investigations can e.g. be used as a tool for reporting procedures according to Article 24 of the Regulation. Practical adjustments are necessary when it comes to decisions to open a preliminary investigation and in decisions to prosecute. I finally argue that for a correct and effective implementation of the EPPO Regulation, certain legislative amendments are required, especially with regard to which national authority decides on issues of competence.}},
  author       = {{Braconi Eklund, Simon}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Mellan nationell och europeisk åklagare – En analys av svenska åklagares handlingsskyldigheter vid oupplösligt sammankopplad brottslighet}},
  year         = {{2025}},
}