Reservdelar i svensk och unionsrättslig mönster- och varumärkesrätt – En rättsdogmatisk analys av skyddet för reservdelar i ljuset av EU:s designreform

Abstract (Swedish)

Reservdelars tillgänglighet är en central fråga i EU:s arbete för en cirkulär ekonomi och hållbar konsumtion. Genom den s.k. designreformen, bestående av förordning (EU) 2024/2822 och direktiv (EU) 2024/2823, införs ett harmoniserat reparationsundantag för formberoende reservdelar. Undantaget syftar till att harmonisera mönsterskyddet för reservdelar inom EU, och att liberalisera eftermarknaden för reservdelar. Uppsatsen behandlar skyddet för reservdelar enligt svensk och unionsrättslig mönster- och varumärkesrätt i ljuset av designreformen, samt hur dessa regelverk överlappar och kompletterar varandra.

I svensk rätt har det varit möjligt att erhålla nationellt mönsterskydd även för reservdelar som används för att återställa en sammansatt produkts utseende vid reparation. Denna möjlighet tas bort genom reformen och den nationella regleringen kommer därmed behöva ändras genom Sveriges införlivande av det nya direktivet.

Varumärkesrätten aktualiseras i tre praktiskt relevanta situationer: när en reservdels form utgör ett varumärke, när ett varumärke anbringas på en reservdel eller när ett varumärke åberopas för att ange en reservdels avsedda användning. Dessa situationer skiljer sig åt i fråga om bland annat under vilka förutsättningar ensamrätten kan göras gällande i förhållande till reservdelar. Varumärkesrätten saknar dock ett motsvarande undantag för reparation, och EU-domstolen har fastslagit att mönsterrättens reparationsundantag inte kan tillämpas analogt.

Uppsatsen visar hur mönster- och varumärkesrätten i vissa avseenden överlappar och kompletterar varandra i fråga om reservdelar. Till följd av att varumärkesrätten saknar ett särskilt undantag för reparation kan varumärkesskydd bli aktuellt i vissa fall där mönsterskyddets reparationsundantag är tillämpligt. Detta gäller särskilt när en reservdels form utgör ett varumärke, eller när ett varumärke anbringas på en reservdel.

Det kan därför inte uteslutas att varumärkesrätten kan komma att påverka den liberalisering som designreformen syftar till att uppnå. I de fall där användningen av ett varumärke, direkt eller genom konturer i en fästanordning, är nödvändig för att återställa produktens ursprungliga utseende, kan konsumenter behöva vända sig till rättighetsinnehavaren för att få tillgång till reservdelar som möjliggör detta. Den fortsatta rättsutvecklingen får därmed utvisa i vilken utsträckning varumärkesrätten kan komma att begränsa den liberalisering av reservdelseftermarknaden som den mönsterrättsliga reformen är avsedd att möjliggöra.

Abstract

The availability of spare parts is a central issue in the EU’s efforts to promote a circular economy and sustainable consumption. Through the so-called Design Reform, consisting of Regulation (EU) 2024/2822 and Directive (EU) 2024/282, a harmonised repair clause for component parts whose appearance determines the design is introduced. The purpose of the clause is to harmonise design protection for spare parts within the EU and to liberalise the spare parts aftermarket. This thesis examines the legal protection of spare parts under Swedish and EU design and trade mark law in the context of the Design Reform, and how these legal frameworks overlap and complement one another.

Under Swedish law, it has been possible to obtain national design protection for spare parts used to restore the appearance of a complex product during repair. This possibility is removed through the reform, and the national regulation will need to be amended accordingly through Sweden’s implementation of the new directive.

Trade mark law becomes relevant in three practically relevant scenarios: when the shape of a spare part constitutes a trade mark, when a trade mark is affixed to a spare part, or when a trade mark is used to indicate the intended purpose of a spare part. These scenarios differ in terms of the conditions under which the exclusive right may be enforced. However, trade mark law lacks a corresponding repair clause, and the CJEU has held that the repair clause under design law does not apply by analogy.

This thesis demonstrates how design and trade mark law, in certain instances, overlap and complement each other in relation to spare parts. Due to the absence of a repair clause in trade mark law, trade mark protection may become relevant in situations where the design law’s repair clause would otherwise apply. This is particularly the case when the shape of a spare part constitutes a trade mark or when a trade mark is affixed to a spare part.

It can therefore not be ruled out that trade mark law may impact the effectiveness of the liberalisation pursued by the Design Reform. In cases where the use of a trade mark, either directly or through contours in a mounting element, is necessary to restore the original appearance of a product, the consumer may have to turn to the right holder for spare parts capable of doing so. Further legal development will thus determine the extent to which trade mark law may limit the liberalisation of the spare parts aftermarket, as intended by the reform.

• author: Atlefjord, Saga
• supervisor: Johan Axhamn
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Spare Parts in Swedish and EU Design and Tade Mark Law – A Legal-Dogmatic Analysis of the Protection of Spare Parts in Light of the EU Design Reform
• course: JURM02 20251
• year: 2025
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: immaterialrätt, reservdelar
• language: Swedish
• id: 9189275
• date added to LUP: 2025-06-11 10:00:06
• date last changed: 2025-06-11 10:00:06