Biotekniska patent på växter framställda med nya genomiska tekniker inom den europeiska patenträtten

Abstract (Swedish)

Sedan införandet av EU:s GMO‑lagstiftning år 2001 har användningen av nya genomiska tekniker (NGT) inom genmodifiering av växter ökat markant inom EU. NGT:er skiljer sig från vedertagna genomiska tekniker genom att de utför mer precisa förändringar i en organisms genom. Uppsatsens fokus ligger på växter som framställts med NGT:erna riktad mutagenes, cisgenes och intragenes. Cisgenes och intragenes utför genmodifieringar i en organisms DNA genom en introduktion av utomstående DNA, medan riktad mutagenes orsakar förändringar av enstaka nukleotider direkt i organismens genom.

Syftet med uppsatsen är att presentera patenterbarheten av växter som genmodifierats med NGT:er utifrån både materiella regler samt de bakomliggande syftena och ändamålen inom den europeiska patenträtten. Uppsatsen redogör även för de lege ferenda‑perspektiv på vissa rättspolitiska och praktiska utmaningar kopplade till patent på NGT‑växter med fokus på Europaparlamentets förslag om patentförbud på NGT-växter och spårningssvårigheter av genmodifieringar som framställts med vissa typer av NGT:er.

Av uppsatsens analys framgår att NGT‑växter framställda med samtliga av dessa NGT:er i teorin bör uppfylla de materiella kriterierna för patenterbarhet. Utmaningar uppstår dock när NGT-växters genetiska modifieringar liknar naturligt förekommande växter, vilket främst påverkar bedömningen av graden av nyhet och uppfinningshöjd. Den begränsade möjligheten att spåra genetiska förändringar som genomförts med vissa typer av NGT:er påverkar också patenterbarheten. När sådana NGT-växter inte går att särskilja från växter som tagits fram genom konventionell växtförädling, riskerar de att omfattas av undantaget från patenterbarhet för produkter framställda med väsentligen biologiska förfaringssätt. Därutöver kan sådana NGT‑växter möta betydande svårigheter att uppfylla spårbarhets‑ och märkningskraven inom EU:s GMO‑lagstiftning. Diskrepanser mellan EPO:s och EU-domstolens tillämpning av de moraliska undantagen innebär vidare att vissa patent på NGT-växter som anses patenterbara av EPO i praktiken inte kan valideras och/eller upprätthållas inom EU.

Uppsatsen konstaterar även att den europeiska patenträtten visserligen rymmer patent på NGT‑växter, men att en mer nyanserad reglering behövs för att tillgodose intressen hos både uppfinnare och samhället i stort. En alternativ lösning till Europaparlamentets föreslagna patentförbud på NGT‑växter vore att konsolidera EU-rättsliga inskränkningar i patenthavarens ensamrätt för växtförädlare, forskare och jordbrukare.

Abstract

Since the introduction of the GMO-legislation in 2001, the EU has seen an increased use of new genomic techniques (NGTs) in the field of plant gene modification. NGTs differ from established genomic techniques by performing more precise changes in an organism’s genome. The thesis focuses on plants produced with the NGTs targeted mutagenesis, cisgenesis and intragenesis. Cisgenesis and intragenesis perform genetic modifications in an organism’s DNA through introduction of external DNA, while targeted mutagenesis causes changes of individual nucleotides directly in the organism’s genome.

The purpose of the thesis is to present the patentability of plants genetically modified with NGTs (NGT plants) based on both substantive rules and the underlying purposes and objectives within European patent law. The thesis also accounts for de lege ferenda perspectives on certain legal-political and regulatory challenges related to patents on NGT plants, focusing on the European Parliament’s proposal for a patent ban on NGT plants and the challenges of tracing genetic modifications produced with certain types of NGTs.

The thesis’ analysis presents that NGT plants produced with all three types of NGTs should in theory fulfil the substantive criteria for patentability. Challenges arise, however, when NGT plants’ genetic modifications resemble naturally occurring plants, which primarily affects the assessment of the degree of novelty and inventive step. The limited traceability of genetic changes performed with certain forms of NGTs also affects patentability. When such NGT plants cannot be distinguished from plants developed through conventional plant breeding, they risk being covered by the exception from patentability for products produced by essentially biological processes. Furthermore, such NGT plants may face significant difficulties in meeting the traceability and labelling requirements within the EU’s GMO legislation. Further, discrepancies between the EPO’s and the CJEU’s application of the morality exceptions entails that certain patents on NGT plants considered patentable by the EPO cannot in practice be enforced within the EU.

The thesis concludes that European patent law does accommodate patents on NGT plants, but that a more nuanced regulation is needed to serve the interests of both inventors and society at large. An alternative solution to the European Parliament’s proposed patent ban suggested by the thesis would be to consolidate EU legal limitations on the patent holder’s exclusive rights for plant breeders, researchers and farmers.

• author: Larsson Ljungsvik, Clara
• supervisor: Ana Nordberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Patents on plants produced with new genomic techniques in European patent law
• course: JURM02 20251
• year: 2025
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Immaterialrätt, EU-rätt, Nya genomiska tekniker, NGT, GMO, Patent
• language: Swedish
• id: 9189316
• date added to LUP: 2025-06-16 12:05:43
• date last changed: 2025-06-16 12:05:43