Dömd utan att förstå - En analys av konsekvenserna av återinförande av ett tillräknelighetsrekvisit utifrån ett brottsofferperspektiv

Abstract

This thesis explores the question of whether a reintroduction of an imputability requirement in Swedish law would affect the treatment of offenders with intellectual disabilities, and what consequences this in turn would have for victims of crime. In the current Swedish legal system, there is no requirement of culpability. The requirement means that the offender must have had a certain cognitive ability to be held criminally responsible. This means that people with intellectual disabilities, for example, are in some cases convicted of crimes, even though their ability to understand or control their actions have been severely limited.

The starting point for the analysis is the Swedish Government's public inquiry 2012:17 - Mental disorder, crime and responsibility, in which a new system based on assessments of criminal responsibility is proposed. The thesis compares the current legal framework with the system that such a requirement would entail and analyses both criminal law and criminal procedural effects. Among other things, it examines how the court process changes when the defendant has an intellectual disability, and what new forms of enforcement can be introduced as an alternative to imprisonment.

A central theme in the thesis is the legal and ethical balancing act between protecting vulnerable individuals from unfair treatment and ensuring that crime victims' rights to redress are respected. The thesis argues that a requirement of criminal responsibility would not necessarily lead to the acquittal of offenders but rather enable more appropriate and individualised responses. At the same time, it highlights that victims of crime often seek justice rather than revenge. Knowing that the offender is receiving care and support can contribute to a sense of vindication.

The conclusion is that the reintroduction a criminal responsibility requirement, together with new forms of sanctions and a strengthened victim perspective, has the potential to create a more nuanced, fair and functional legal system. However, for such a system to work in practice, increased resources and clear legal frameworks are required throughout the entire justice chain. The goal must be a legal system where the limitations of offenders and the experiences of victims are given real space, not as opposites, but as part of a common quest for justice.

Abstract (Swedish)

Denna uppsats behandlar frågan om vilka konsekvenser ett eventuellt återinförande av ett tillräknelighetsrekvisit kan få ur ett brottsofferperspektiv, med särskilt fokus på situationer när gärningspersonen har en intellektuell funktionsnedsättning. I dagens svenska rättsordning saknas ett tillräknelighetsrekvisit. Detta rekvisit innebär ett krav på att gärningspersonen ska besitta en viss kognitiv förmåga för att kunna hållas straffrättsligt ansvarig. Detta innebär att personer med exempelvis intellektuell funktionsnedsättning i vissa fall döms för brott, trots att deras förmåga att förstå eller kontrollera sina handlingar varit kraftigt begränsad.

Utgångspunkten för analysen är betänkandet av Psykiatrilagsutredningen i SOU 2012:17 – Psykisk störning, brott och ansvar där ett nytt system med tillräknelighetsbedömning föreslås. Uppsatsen jämför dagens rättsläge med det system som ett sådant rekvisit skulle medföra och analyserar såväl straffrättsliga som straffprocessuella effekter. Bland annat undersöks hur domstolsprocessen förändras när den tilltalade har en intellektuell funktionsnedsättning, samt vilka nya verkställighetsformer som kan införas som alternativ till fängelse.

Ett centralt tema i uppsatsen är den rättsliga och etiska balansgången mellan att skydda sårbara individer från orättvis behandling och att tillgodose brottsoffers rätt till upprättelse. Uppsatsen visar att ett tillräknelighetsrekvisit inte nödvändigtvis skulle leda till att gärningspersoner går fria, utan snarare möjliggöra mer ändamålsenliga och individanpassade insatser. Samtidigt belyser den att brottsoffer ofta efterfrågar rättvisa snarare än hämnd. Vetskapen om att gärningspersonen får vård och stöd kan således bidra till en känsla av upprättelse.

Slutsatsen är att ett återinförande av ett tillräknelighetsrekvisit, tillsammans med nya påföljdsformer och ett stärkt brottsofferperspektiv, har potential att skapa ett mer nyanserat, rättvist och funktionellt rättssystem. För att ett sådant system ska fungera krävs dock ökade resurser och tydliga rättsliga ramar genom hela rättskedjan. Målet måste vara ett rättssystem där både gärningspersoners begränsningar och brottsoffers erfarenheter får reellt utrymme, inte som motsättningar, utan som delar av en gemensam strävan efter rättvisa.

• author: Roos, Louise
• supervisor: Tova Bennet
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Convicted without understanding - An analysis of the consequences of the reintroduction of an imputability requirement from a crime victim perspective
• course: JURM02 20251
• year: 2025
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt (en. criminal law), tillräknelighet, brottsofferperspektiv, tillräknelighetskrav, intellektuell funktionsnedsättning
• language: Swedish
• id: 9189323
• date added to LUP: 2025-06-10 13:03:29
• date last changed: 2025-06-10 13:03:29