The Fixed Establishment Concept in EU VAT Law: A Doctrinal Analysis of the STA’s Interpretation in Light of CJEU Jurisprudence
(2025) JURM02 20251Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Denna uppsats analyserar de rättsliga kriterier som avgör huruvida ett företag anses ha ett fast etableringsställe (FE) i mervärdesskatterättslig mening enligt EU-rätten, med särskilt fokus på bestämmelserna om beskattningsland vid tillhandahållande av tjänster. Begreppet FE är inte fullt ut definierat i mervärdesskattedirektivet, men har preciserats genom artikel 11 i tillämpningsförordningen och vidareutvecklats genom EU-domstolens praxis.
Uppsatsen tillämpar en rättsdogmatisk metod och avgränsar sig till att analysera FE-begreppet inom ramen för artiklarna 44 och 45 i mervärdesskattedirektivet samt artikel 11 i genomförandeförordningen. Nationell lagstiftning och administrativ praxis beaktas inte, eftersom EU-rätten ska tillämpas EU... (More) - Denna uppsats analyserar de rättsliga kriterier som avgör huruvida ett företag anses ha ett fast etableringsställe (FE) i mervärdesskatterättslig mening enligt EU-rätten, med särskilt fokus på bestämmelserna om beskattningsland vid tillhandahållande av tjänster. Begreppet FE är inte fullt ut definierat i mervärdesskattedirektivet, men har preciserats genom artikel 11 i tillämpningsförordningen och vidareutvecklats genom EU-domstolens praxis.
Uppsatsen tillämpar en rättsdogmatisk metod och avgränsar sig till att analysera FE-begreppet inom ramen för artiklarna 44 och 45 i mervärdesskattedirektivet samt artikel 11 i genomförandeförordningen. Nationell lagstiftning och administrativ praxis beaktas inte, eftersom EU-rätten ska tillämpas EU konformt.
Analysen inleds med en genomgång av begreppets historiska utveckling och dess kodifiering i sekundärrätten. Därefter redogörs för de rättsprinciper som styr tolkningen av EU:s mervärdesskatterätt, såsom teleologisk tolkning, ekonomisk verklighet, rättssäkerhet och skatteneutralitet.
En omfattande genomgång av EU-domstolens praxis visar att det finns ett konsekvent antal kumulativa kriterier för att ett FE ska anses föreligga: en tillräcklig grad av varaktighet samt en lämplig struktur av mänskliga och tekniska resurser. Dessa kriterier måste vara uppfyllda i varje enskilt fall och har tolkats restriktivt, särskilt i senare rättsfall. Domstolen har klargjort att resurserna måste vara strukturellt självständiga, att äganderätten inte är avgörande och att samma resurser inte samtidigt kan användas för att både tillhandahålla och ta emot tjänster inom ramen för ett FE.
Uppsatsen drar slutsatsen att även om artikel 11 i genomförandeförordningen har bidragit till en ökad rättssäkerhet, kvarstår betydande komplexitet vid tilllämpningen av begreppet FE i praktiken. EU-domstolens praxis visar en tydlig tendens mot en snävare tolkning, särskilt i fall som rör outsourcing, koncernförhållanden eller stödtjänster. Denna stramare linje syftar till att främja rättssäkerhet, motverka skatteupplägg och upprätthålla den inre koherensen i mervärdesskattesystemet – men medför också ökade utmaningar för skattskyldiga företag i gränsöverskridande situationer. (Less) - Popular Abstract
- This thesis analyses the legal criteria that determine whether a company has a fixed establishment for VAT purposes under EU law, with particular focus on the place of supply of services. The concept of a FE is not fully defined in the VAT Directive but is clarified through Article 11 of the Implementing Regulation and further developed in the case law of the Court of Justice of the European Union.
The study adopts a doctrinal legal method and is limited to the interpretation of the FE concept within the framework of Articles 44 and 45 of the VAT Directive and Article 11 of the Implementing Regulation. National legislation and administrative practice are excluded from the analysis, as EU law must be applied uniformly across Member... (More) - This thesis analyses the legal criteria that determine whether a company has a fixed establishment for VAT purposes under EU law, with particular focus on the place of supply of services. The concept of a FE is not fully defined in the VAT Directive but is clarified through Article 11 of the Implementing Regulation and further developed in the case law of the Court of Justice of the European Union.
The study adopts a doctrinal legal method and is limited to the interpretation of the FE concept within the framework of Articles 44 and 45 of the VAT Directive and Article 11 of the Implementing Regulation. National legislation and administrative practice are excluded from the analysis, as EU law must be applied uniformly across Member States and interpreted autonomously.
The analysis begins by examining the historical development of the FE concept and its codification in secondary legislation. It then outlines the core interpretative principles that guide the application of EU VAT law, such as teleological interpretation, economic reality, legal certainty, and neutrality.
A comprehensive review of the CJEU’s jurisprudence reveals a consistent set of cumulative criteria for the existence of a FE: a sufficient degree of permanence and a suitable structure of human and technical resources. These criteria must be met on a case-by-case basis and are interpreted strictly, particularly in recent judgments. The Court has clarified that resources must be structurally independent, that ownership is not decisive, and that the same resources cannot be used simultaneously to provide and receive services within a supposed FE.
The thesis concludes that while Article 11 of the Implementing Regulation has brought greater legal clarity, the practical application of the FE concept remains complex and highly dependent on the factual context. The CJEU’s jurisprudence demonstrates a clear trend toward a narrower interpretation of the concept, especially in cases involving outsourcing, group companies, or support services. This stricter line aims to ensure legal certainty, prevent
abuse, and uphold the internal coherence of the VAT system, though it may also increase compliance challenges for taxable persons operating in cross-border settings. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9189363
- author
- Hultqvist, Elin LU
- supervisor
- organization
- course
- JURM02 20251
- year
- 2025
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- EU law, social and welfare law, Value added tax
- language
- English
- id
- 9189363
- date added to LUP
- 2025-10-28 09:14:44
- date last changed
- 2025-10-28 09:14:44
@misc{9189363,
abstract = {{Denna uppsats analyserar de rättsliga kriterier som avgör huruvida ett företag anses ha ett fast etableringsställe (FE) i mervärdesskatterättslig mening enligt EU-rätten, med särskilt fokus på bestämmelserna om beskattningsland vid tillhandahållande av tjänster. Begreppet FE är inte fullt ut definierat i mervärdesskattedirektivet, men har preciserats genom artikel 11 i tillämpningsförordningen och vidareutvecklats genom EU-domstolens praxis.
Uppsatsen tillämpar en rättsdogmatisk metod och avgränsar sig till att analysera FE-begreppet inom ramen för artiklarna 44 och 45 i mervärdesskattedirektivet samt artikel 11 i genomförandeförordningen. Nationell lagstiftning och administrativ praxis beaktas inte, eftersom EU-rätten ska tillämpas EU konformt.
Analysen inleds med en genomgång av begreppets historiska utveckling och dess kodifiering i sekundärrätten. Därefter redogörs för de rättsprinciper som styr tolkningen av EU:s mervärdesskatterätt, såsom teleologisk tolkning, ekonomisk verklighet, rättssäkerhet och skatteneutralitet.
En omfattande genomgång av EU-domstolens praxis visar att det finns ett konsekvent antal kumulativa kriterier för att ett FE ska anses föreligga: en tillräcklig grad av varaktighet samt en lämplig struktur av mänskliga och tekniska resurser. Dessa kriterier måste vara uppfyllda i varje enskilt fall och har tolkats restriktivt, särskilt i senare rättsfall. Domstolen har klargjort att resurserna måste vara strukturellt självständiga, att äganderätten inte är avgörande och att samma resurser inte samtidigt kan användas för att både tillhandahålla och ta emot tjänster inom ramen för ett FE.
Uppsatsen drar slutsatsen att även om artikel 11 i genomförandeförordningen har bidragit till en ökad rättssäkerhet, kvarstår betydande komplexitet vid tilllämpningen av begreppet FE i praktiken. EU-domstolens praxis visar en tydlig tendens mot en snävare tolkning, särskilt i fall som rör outsourcing, koncernförhållanden eller stödtjänster. Denna stramare linje syftar till att främja rättssäkerhet, motverka skatteupplägg och upprätthålla den inre koherensen i mervärdesskattesystemet – men medför också ökade utmaningar för skattskyldiga företag i gränsöverskridande situationer.}},
author = {{Hultqvist, Elin}},
language = {{eng}},
note = {{Student Paper}},
title = {{The Fixed Establishment Concept in EU VAT Law: A Doctrinal Analysis of the STA’s Interpretation in Light of CJEU Jurisprudence}},
year = {{2025}},
}