I Have No Mouth, and I Must Create - En studie av den EU-rättsliga regleringen av användningen av upphovsrättslig skyddat material för träning av generativ AI

Abstract (Swedish)

Den snabba tekniska utvecklingen rörande artificiell intelligens öppnar upp för många juridiska frågor, inte minst vad rör upphovsrätt. I syfte att kunna gene-rera material med hjälp av artificiell intelligens krävs det att tillhandahållare av AI har tillgång till stora mängder data, för att kunna träna upp dessa till att producera resultat som efterliknar mänskliga verk. Frågan som därigenom uppstår är vilket upphovsrättsligt skydd upphovsmän till de verk och alster som används för att träna generativ AI åtnjuter. I syfte att reglera detta har EU tagit fram olika regelverk, däribland DSM-direktivet och AI-förordningen. Denna uppsats syftar till att utreda vilka intressen och syften som motiverat denna reglering, och vidare att undersöka i vilken mån detta genom de kon-kreta bestämmelserna uppfylls.

Utifrån en analys av skälen i DSM-direktivet, däribland skäl 2–3, kan slutsat-sen dras att ett i lagstiftningen högt stående intresse är att tillgodose en snabb teknisk utveckling, och att utforma lagstiftningen på ett sätt som skapar möj-ligheter på den inre marknaden att ta fram och utveckla artificiell intelligens. Vid sidan av detta formuleras dock även ett annat syfte, bland annat i skäl 3, i form av ett intresse av att bibehålla en stark upphovsrätt för ägare av de verk och alster som används för att träna AI. Vid en sammanvägning av dessa in-tressen, och bland annat genom den beskrivning av upphovsmannen som en sårbar part under skäl 72–73, dras slutsatsen att direktivet syftar till att upp-rätthålla en balansgång mellan dessa intressen, med ett huvudsakligt fokus på att säkerställa upphovsmannens rätt. Liksom i DSM-direktivet kan denna in-tresseavvägning anses motivera antagandet av AI-förordningen, under bland annat skäl 2, 4, 107 och 109.

Vad rör de konkreta bestämmelserna formulerar artikel 4.1–2 i DSM-direktivet en skyldighet för medlemsstaterna att tillåta utvinning av text och data i syfte att bland annat träna artificiell intelligens, samt rätten att behålla dessa verk så länge det är nödvändigt för syftet. Denna rätt begränsas dock till viss del under artikel 4.3, genom vilken upphovsmannen har rätt att hindra denna möjlighet till användningen av dennes verk i form av ”opt-out”. Vad följer av AI-förordningen artikel 53 gäller vidare en skyldighet för leverantö-rer av AI att ta fram policyer, i syfte att identifiera och följa de förbehåll som följer av artikel 4.3 DSM-direktivet.

Vid en jämförelse av de syften som motiverat regelverken mot de konkreta bestämmelser som presenteras framstår intresseavvägningen bemötas på ett sätt som överensstämmer med vad som avsetts. Genom att presentera ett un-dantag till det upphovsrättsliga skyddet i form av artikel 4 DSM-direktivet uppstår en möjlighet för utvecklare av AI att etablera sig och arbeta inom un-ionen. Samtidigt regleras detta undantag dels genom upphovsmannens möj-lighet till opt-out från undantaget, dels de krav som ställs på leverantören i form av anspråket på policyer. Detta till trots förs en debatt på området om att de praktiska effekterna av regelverken kommer försätta utvecklare av genera-tiv AI i en beroendeställning till upphovsmän, och att risken för en kollektiv opt-out kommer resultera i att utvecklare väljer att etablera sig utanför EU i syfte att åtnjuta mildare regleringar. I uppsatsen konstateras således slutligen att regelverken i sin konkreta form tillgodoser de syften som motiverat dess reglering, och lyckas upprätthålla en intresseavvägning som är gynnsam för samtliga parter. På så vis fastställs att effekterna av bestämmelserna kommer att behöva beaktas, men att regelverket i dess nuvarande form öppnar upp för ett annat resultat än vad som ursprungligen avsetts.

Abstract

The rapid technological development of artificial intelligence gives rise to nu-merous legal issues, particularly concerning intellectual property. For artificial intelligence to generate material, it must be trained on human-created works to produce results that resemble such. This process requires access to large vol-umes of data, often sourced from the internet and large databases. The ques-tion that arises this is what level of protection the authors of these works and products used to train generative AI enjoy. To regulate these circumstances, the EU has developed various regulatory instruments, including the DSM Directive and the AI Act. This essay aims to investigate the interests and ob-jectives behind these regulations and examine the extent to which this is ful-filled by the specific provisions.

Based on an analysis of the recitals in the DSM-directive, for instance recitals 2–3, the essay identifies that a main objective in the legislation is to accommo-date the rapid pace of technological development within the EU and to adjust the legislation to create opportunities for AI production and development. In addition to this, however, a second objective is also expressed, inter alia in recital 3, emphasizing the importance of maintaining robust protection for au-thors whose works are used to train AI. When comparing these interests, and considering the portrayal of authors as vulnerable parties in recitals 72–73, the essay concludes that the directive seeks to maintain a balance between these interests, however mainly focusing on securing the protection of the author. This balancing of interests can also be found in the recitals of the AI-Act, in particular under recitals 2, 4, 107 and 109.

Regarding the specific provisions, Article 4.1–2 of the DSM-directive ex-presses an obligation for Member States to allow text and data mining for the purpose of, inter alia, training of artificial intelligence, as well as the right to retain these works for as long as necessary for this purpose. This opportunity is, however, limited to a certain extend under Article 4.3, which grants authors the right to withhold the possibility of using his work in the form of an “opt-out” mechanism. The Article 53 of the AI-Act further provides an obligation for providers of AI to develop policies aimed at identifying and complying with the reservations that follow Article 4.3 of the DSM-directive.

When comparing the objectives with the actual provisions, the essay finds that the balancing of interests appears to have been met in a manner that is con-sistent with what was intended. By introducing an exception to copyright pro-tection through Article 4 of the DSM directive, the regulatory framework fa-cilitates opportunities for AI developers to establish themselves and prosper withing the EU. Simultaneously, this exception is partly regulated by the au-thors’ right to opt-out of the exception, as well as the requirements placed on the provider in terms of the demand on policies.

Despite this, the current debate in the field suggests that the practical effects of the regulations may put developers of generative AI in a position of depend-ence on authors, and that the risk of a collective opt-out will result in develop-ers choosing to establish themselves outside of the EU to partake in more le-nient regulations. The essay therefore concludes that the regulations succeed to meet the purposes which motivated them and manages to maintain a balance of interests that is favorable to all parties. Consequently, it is established that the effects of the provisions must be considered, although the regulations in their current form enables for a different outcome than what was originally intended.

• author: Berglund, Kajsa
• supervisor: Ulf Linderfalk
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20251
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: IT-rätt, EU-rätt, Immaterialrätt
• language: Swedish
• id: 9190365
• date added to LUP: 2025-06-23 12:13:17
• date last changed: 2025-06-23 12:13:17