Fult spel eller misshandel? - Social adekvans och ansvarsfrihet i samband med idrott

Abstract

In Swedish law, there are written regulations that induce discharge from liability. It could be a criminal act that technically meet the necessary conditions of assault in the Penal Code, but still induce discharge of liability because of a competing interest. However, these written regulations are not always enough to prevent all form of ”innocent” acts to be criminalised.
Acts that are socially adequate can be excepted from liability even though it formally constitutes assault when the act is not unlawful. Social adequancy is furthermore a general unwritten exception that enables exemption from liability for acts that are not intended to be punishable. However, it is not entirely clear how social adequancy is to be interpreted. Since it is an unwritten ground for exemption, there is no section of law to seek answers from, but answers have instead had to be sought in legal doctrine, legislative history and court cases.
The essay seeks to investigate the purpose behind social adequacy as a justification for discharge of liability and what factors determine whether an act is socially adequate in sports. The purpose of social adequancy is to be used as a safety function when an act can not be considered admissible through legal interpretation or written regulations. These actions can be described as clearly permissible. The acts are desirable or tolerable from a societal point of view. One of those interests include the conduct of sport activities. In juridical doctrine and precedent from the Supreme Court, it is clearly stated that voluntary participation is a fundamental prerequisite for an act in sports to be assessed as socially adequate. However, what can be exempted from liability with reference to consent is limited.
The limits of what is considered permissible also depends on the rules of the game and what is considered to be within the framework of the game, which are actions that are natural and predictable in the sport. For these cases, there seems to be no limit to which acts of violence can be exempted from liability for assault, even if they result in serious injuries. Acts without a direct connection to the game are outside the framework of the game, but may still be permissible in some cases, however with a narrower scope of application.

Abstract (Swedish)

I svensk rätt finns skrivna undantagsregler som utesluter ansvar för en gärning. Det kan vara gärningar som uppfyller rekvisiten för misshandel men ändå undgår ansvar när det finns ett intresse som väger tyngre. Detta är dock inte tillräckligt för att förhindra alla former av ”oskyldiga” gärningar från att straffas när de formellt faller in under ett straffbud.
Socialadekvata gärningar är sådana som kan undantas från ansvar trots att gärningen formellt passar in på en straffbestämmelse när handlingen inte anses utgöra ett otillåtet risktagande. Därutöver fungerar social adekvans som en allmän oskriven undantagsregel som möjliggör ansvarsfrihet för gärningar som inte är tänkta att vara straffbara. Vad som är socialadekvat, är emellertid inte helt entydigt. För att fastställa tillämpningsområdet för social adekvans, används i huvudsak rättsdogmatisk metod. Eftersom det är en oskriven undantagsgrund finns inte någon lagtext att söka svar utifrån, utan svar har i stället behövt sökas i juridisk doktrin, förarbeten och rättsfall.
I uppsatsen söks svar på syftet bakom social adekvans som undantagsregel samt vilka faktorer som avgör om en gärning är socialadekvat i samband med utövning av idrott. Avseende syftet lyfts social adekvans som en säkerhetsventil för de gärningar som inte kan undantas från ansvar genom vedertagna tolkningsprinciper eller skrivna undantagsregler. Det är handlingar som är uppenbart tillåtna. Det bygger på en avvägning mellan vad som är önskvärt eller tolererbart ur samhällelig synpunkt mot intresset av kriminalisering. Idrottslig verksamhet är ett sådant intresse som allmänt anses fördelaktigt och önskvärt i ett samhälle. Inom idrott framställs utifrån doktrin och prejudikat från Högsta domstolen att frivilligt deltagande är en grundläggande förutsättning för att en gärning ska kunna bedömas som socialadekvat. Vad som kan undantas från ansvar med hänvisning till samtycke är dock begränsat.
Var gränsen går för vad som anses tillåtet är vidare beroende av spelreglerna och vad som anses vara inom spelets ramar, det vill säga handlingar som är naturliga och påräkneliga i sporten. För handlingar som begås inom ramen för spelet verkar det inte finnas någon bortre gräns för vilka våldshandlingar som kan undantas från ansvar för misshandel, även om det leder till allvarligare skador. Även vissa handlingar som är utom spelets ramar och inte har någon direkt koppling till sporten kan undantas, men med snävare tillämpningsområde för vad som anses tillåtet.

• author: Peolsson, Felicia
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20251
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, social adekvans, idrott
• language: Swedish
• id: 9190500
• date added to LUP: 2025-06-23 13:21:29
• date last changed: 2025-06-23 13:21:29