Under the sea and above the law- Analyzing States’ possibilities to respond to episodes of sabotage to submarine infrastructure

Abstract

The situation regarding submarine cables and pipelines is more relevant than ever. As the world’s digitalisation keeps increasing, submarine infrastructure acquires more and more importance due to its vitality for communication services and energy reliability, thus becoming a vulnerable target for hybrid warfare. Such acts of deliberate sabotage have surged, with seven incidents being reported in the Baltic sea during the last three years, as well as several other cases around the globe such as Taiwan and Norway. Yet the legislation concerning the field is not clear regarding the possibilities for States to respond to such acts, as States do generally not have jurisdiction over the Seas. In fact, a main obstacle regarding the matter is the principle that only the State of the vessel’s flag enjoys extraterritorial jurisdiction over it.
The right to lay submarine infrastructure has been a core of the regime of the law of the sea and the current legislation, the UNCLOS, compels States to prohibit deliberate damage to such infrastructure in their national legislation. However, such fragile protection has not managed to impede these malicious acts, leading to the question of how other States can assert jurisdiction and respond to these acts.
One possibility discussed is the applicability of provisions from the 1884 Convention granting other States the right to board and investigate suspected foreign flagged vessels. Despite not being recent, the Convention is still binding and although it could interfere with rights provided by the UNCLOS, the main opinion is that it is still applicable. This approach finds support in customary international law, thus implying a possible universal applicability.
Another possibility analyzed is granting States’ right to protect submarine infrastructure and respond to acts of sabotage through a teleological interpretation of the UNCLOS. As the right to lay submarine cables and pipelines is explicitly outlined and recognized throughout the Convention, it is plausible to assume that such right would imply a reversed right to protect the freedoms granted. Such interpretations are argued to have support in case doctrine, however it is contested if the principles outlined in these cases are applicable on submarine infrastructure specifically.

Abstract (Swedish)

Situationen rörande undervattenskablar och ledningar är mer aktuella än någonsin. Med bakgrund i den allt snabbare digitaliseringen i världen, har denna typ av infrastruktur blivit allt viktigare givet dess användning för kommunikationstjänster och energitillgångar. Detta har gjort sådan infrastruktur en sårbar måltavla för hybridkrigföring. Under de senaste tre åren har sådana situationer utspelat sig i Östersjön där sju sådana kablar och ledningar kapats. Fenomenet är inte unikt för Östersjöområdet, liknande händelser har inträffat i bland annat Taiwan och Norge också. Regelverket kring staters befogenheter att vidta åtgärder mot främmande fartyg vid sådana händelser tycks inte vara tydlig, särskilt med beaktande av att stater i regel inte har jurisdiktion över haven. Ytterligare komplikation uppstår då den vedertagna principen om flaggstaters exklusiva extraterritoriella jurisdiktion över fartyg hindrar andra stater från att vidta åtgärder.
Rätten att bygga undervattensinfrastruktur är en av huvudprinciperna i Havsrätten och det aktuella ramverket i UNCLOS ålägger stater att genom nationell lagstiftning förbjuda det avsiktliga skadandet av sådan infrastruktur. Däremot tycks detta inte ha lyckats skydda sådan infrastruktur tillräckligt givet den senaste tidens händelser, något som leder till frågan om hur stater kan utöka sin jurisdiktion för att kunna svara på denna typen av sabotage.
En sådan möjlighet som diskuterats är rätten att borda och undersöka utländska fartyg stadgad i 1884 Konvention. Även om konventionen är över hundra år gammal och nya regelverk har antagits kring området, är den fortfarande gällande mot parterna såtillvida den inte skulle strida mot UNCLOS. Med stöd i doktrin och sedvanerätt kan det konstateras att så inte tycks vara fallet och att konventionen numera kan betraktas som universellt bindande.
Ett annat potentiellt tillvägagångssätt som analyserats är staters rätt att försvara submarin infrastruktur och svara mot sabotage med grunden i teleologisk tolkning av rättigheterna i UNCLOS. Givet att rätten att lägga undervattenskablar och ledningar är uttryckligen stadgad i konventionen, är det rimligt att anta att en sådan rätt implicerar en motsatt rätt vidta nödvändiga åtgärder för att försvara denna. Denna typen av argumentation finner sitt stöd i internationell praxis på havsrättens område, dock bör det understrykas att tillämpligheten på just submarin infrastruktur inte behandlats och att det därför inte är en självklart möjlighet.
3
Ytterligare en möjlighet som behandlats är den uttryckliga utökningen av staters jurisdiktion över utländska fartyg. Om än konvention från 1884 ger sådana möjligheter, tycks bestämmelsen i detta fall inte vara kompatibel med UNCLOS, något som hindrar dess tillämpning. Istället kan stöd för en sådan möjlighet finnas i de generella principerna i internationella sedvanerätten om om jurisdiktion baserat passiv nationalitet och suveränt skydd. Dessa tillvägagångssätt bedöms aktuella och skulle ge stater rätt att vidta åtgärder mot utländska fartyg, dock bör det understrykas att detta inte implementerats i praxis, vilket gör dess faktiska möjlighet till användning ifrågasättbar.
Slutligen har det undersökt huruvida möjligheten att klassificera sabotage av submarin infrastruktur som sjöröveri under UNCLOS är aktuell. Med stöd i praxis och doktrin har det konstaterats att de extraterritoriella rekvisiten tycks vara uppfyllda och likaså kravet på att handlingen ska företas för privata ändamål. Emellertid tycks en sådan möjlighet ändå vara svårmotiverad givet de breda åsiktsskiljaktigheterna på området.

• author: Agnorelli, Erik
• supervisor: Olena Bokareva
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20251
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: public international law, law of the sea, maritime law
• language: English
• id: 9190626
• date added to LUP: 2025-06-23 12:09:56
• date last changed: 2025-06-23 12:09:56