Skyldighet att höra, men ingen plikt att lyssna? Om barns rätt till delaktighet

Abstract

The best interests of the child should be decisive in all matters concerning custody, residence and visitation. The child’s views are an important part of this assessment, and children are generally given the opportunity to express their opinions, unless it is deemed inappropriate. However, it is far from certain that these opinions actually influence the outcome. Even if a child opposes visiting a parent, the court may still order visitation. This is despite the fact that visitation is, legally, a right of the child – not the parent. This raises the question of how much weight the child’s own views actually carry. The purpose of this paper is to examine that question, particularly how courts handle situations where a child is unwilling to visit a parent.
In recent years, there have been several cases in which the court has ruled contrary to the child’s expressed wishes. In certain instances, such rulings have had serious consequences. These cases prompt concerns about whether the legal system is truly capable of protecting children. The main legal provisions discussed in this paper are Chapter 6, Sections 2 a and 2 b of the Children and Parents Code, and Articles 3 and 12 of the UN Convention on the Rights of the Child. These provisions jointly establish inter alia that the best interests of the child must be a primary consideration.
In order to gain insight into how these provisions are applied in practice, I have reviewed case law from the Supreme Court and the courts of appeal. The analysis shows that, although children’s views hold a strong legal position in theory, their significance varies considerably in practice. Children aged eleven to thirteen often have their opinions taken into greater account, while the views of younger children rarely carry decisive weight. At the same time, the opinions of older children may also be disregarded if the court believes they are influenced by a parent or if other circumstances suggest that visitation is not appropriate. With the recent legal amendment emphasising the risk of harm to the child, it remains to be seen how the application of the law will evolve. What is clear is that a gap remains between the legislator’s intentions and the actual influence children’s voices have in practice.

Abstract (Swedish)

Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnets åsikter är en viktig del i bedömningen och som regel får barn, om det inte bedöms som olämpligt, komma till tals. Det är dock långt ifrån självklart att deras åsikter faktiskt påverkar utgången. Ett barn som motsätter sig att träffa en förälder kan ändå få umgänge beslutat av domstol trots att umgänge enligt lag är barnets rättighet och inte förälderns. Frågan är därför hur mycket barnets egna åsikter egentligen betyder när domstolen ska avgöra vad som är bäst för barnet. I denna uppsats utreds detta, varvid det särskilt undersöks hur domstolar hanterar situationer där barnet uttrycker en ovilja till umgänge.
Bakgrunden till ämnet är att det har uppmärksammats fall där domstolen har gått emot barnets uttalade åsikt, beslut som i vissa fall fått allvarliga konsekvenser. Dessa fall väcker frågan om det föreligger en brist i rättssystemet. Utgångspunkten för uppsatsen är bestämmelserna i 6 kap. 2 a och b §§ FB samt artiklarna 3 och 12 i barnkonventionen, vilka tillsammans slår fast att barnets bästa ska vara avgörande och att barn har rätt till delaktighet. Den rättsdogmatiska metoden har använts, varvid en rättsfallsgenomgång har gjorts för att få en mer konkret inblick i hur bedömningen görs i verkliga fall.
Analysen visar att barnets åsikter i teorin har en stark rättslig ställning men att genomslaget i praktiken varierar stort. Barn mellan elva och tretton år får ofta sin åsikt beaktad i högre grad, medan yngre barns åsikter sällan ges avgörande betydelse. Samtidigt kan äldre barns åsikter också åsidosättas om domstolen anser att de är påverkade av någon förälder eller om andra omständigheter i målet ger vid handen att umgänge inte är lämpligt. Med den nya lagändringen, där större vikt ska läggas vid risken för att barnet far illa, återstår det att se hur rättstillämpningen utvecklas. Tydligt är att det finns en glapp mellan lagstiftarens ambitioner och hur barns röster faktiskt får genomslag i praktiken.

• author: Hassani, Somaia
• supervisor: Manni Ardzejewska
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20251
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: barnets bästa, barns rättigheter, umgängesrätt, delaktighet, föräldrabalken, barnkonventionen, vårdnadstvist, barns åsikter, familjerätt, riskbedömning
• language: Swedish
• id: 9190674
• date added to LUP: 2025-06-23 12:57:32
• date last changed: 2025-06-23 12:57:32