Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Hur långt får domaren gå? Rättsliga ramar för förlikning i dispositiva tvistemål.

Benjegård, Elmer LU (2025) LAGF03 20251
Department of Law
Faculty of Law
Abstract
The court is under a mandatory obligation to promote settlement according to
Chapter 42, Section 17 of Rättegångsbalken. However, the statutory provis
ion largely lacks guidance on what it entails for a judge to “promote” settle
ment. The purpose of this thesis is to clarify the court’s duties and discret
ionary powers in settlement efforts within dispositive civil cases. This is done
by addressing three sub-questions: Under what circumstances should the
court seek to reconcile disputing parties? How should the judge proceed in
order to facilitate a settlement? At what point do the judge’s efforts to encou
rage settlement go too far and risk compromising impartiality? The analysis
primarily draws on legal doctrine and... (More)
The court is under a mandatory obligation to promote settlement according to
Chapter 42, Section 17 of Rättegångsbalken. However, the statutory provis
ion largely lacks guidance on what it entails for a judge to “promote” settle
ment. The purpose of this thesis is to clarify the court’s duties and discret
ionary powers in settlement efforts within dispositive civil cases. This is done
by addressing three sub-questions: Under what circumstances should the
court seek to reconcile disputing parties? How should the judge proceed in
order to facilitate a settlement? At what point do the judge’s efforts to encou
rage settlement go too far and risk compromising impartiality? The analysis
primarily draws on legal doctrine and preparatory works to answer these
questions. Finally, the findings are discussed and evaluated. The conclusion
is that Swedish judges are granted considerable discretion by both legal scho
lars and the legislature in their efforts to settle disputes between parties. (Less)
Abstract (Swedish)
Rätten ska obligatoriskt verka för förlikning enligt 42 kap. 17 § Rätte-gångsbalken. Lagtexten saknar i stor del anvisningar för vad det innebär att en domare “verkar” för förlikning. Syftet med uppsatsen är att klargöra rättens skyldigheter och möjligheter i förlikningsverksamheten vid dispo-sitiva tvistemål. Det görs genom att besvara tre delfrågor. Under vilka om-ständigheter ska rätten verka för att förlika tvistande parter? Hur ska do-maren gå till väga för att förlika tvistande parter? När går domaren för långt i sina förlikningsförsök och kan anses jävig? Framförallt doktrin och förarbeten utreds för att svara på frågorna. Avslutningsvis diskuteras sva-ren som uppkommit för frågeställningarna. Slutsatsen är Sveriges domare ges en... (More)
Rätten ska obligatoriskt verka för förlikning enligt 42 kap. 17 § Rätte-gångsbalken. Lagtexten saknar i stor del anvisningar för vad det innebär att en domare “verkar” för förlikning. Syftet med uppsatsen är att klargöra rättens skyldigheter och möjligheter i förlikningsverksamheten vid dispo-sitiva tvistemål. Det görs genom att besvara tre delfrågor. Under vilka om-ständigheter ska rätten verka för att förlika tvistande parter? Hur ska do-maren gå till väga för att förlika tvistande parter? När går domaren för långt i sina förlikningsförsök och kan anses jävig? Framförallt doktrin och förarbeten utreds för att svara på frågorna. Avslutningsvis diskuteras sva-ren som uppkommit för frågeställningarna. Slutsatsen är Sveriges domare ges en stor frihet av både doktrin och lagstiftare när det kommer till deras möjligheter för att förlika tvistande parter. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Benjegård, Elmer LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20251
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Processrätt, Förlikning
language
Swedish
id
9191042
date added to LUP
2025-06-23 12:12:26
date last changed
2025-06-23 12:12:26
@misc{9191042,
  abstract     = {{The court is under a mandatory obligation to promote settlement according to 
Chapter 42, Section 17 of Rättegångsbalken. However, the statutory provis
ion largely lacks guidance on what it entails for a judge to “promote” settle
ment. The purpose of this thesis is to clarify the court’s duties and discret
ionary powers in settlement efforts within dispositive civil cases. This is done 
by addressing three sub-questions: Under what circumstances should the 
court seek to reconcile disputing parties? How should the judge proceed in 
order to facilitate a settlement? At what point do the judge’s efforts to encou
rage settlement go too far and risk compromising impartiality? The analysis 
primarily draws on legal doctrine and preparatory works to answer these 
questions. Finally, the findings are discussed and evaluated. The conclusion 
is that Swedish judges are granted considerable discretion by both legal scho
lars and the legislature in their efforts to settle disputes between parties.}},
  author       = {{Benjegård, Elmer}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Hur långt får domaren gå? Rättsliga ramar för förlikning i dispositiva tvistemål.}},
  year         = {{2025}},
}