Ska VA-huvudmän betala för intrång i kommunalägd mark?

Abstract (Swedish)

Tillgång till rent vatten och fungerande avloppssystem är en grundläggande samhällsfunktion som kommunerna ansvarar för att tillhandahålla. Dessa funktioner möjliggörs genom omfattande nätverk av VA-ledningar som ofta placeras i kommunalägd mark. När VA-verksamheten bedrivs genom kommunala bolag eller kommunalförbund uppstår frågor om markupplåtelseersättning till kommunen. Det saknas tydliga riktlinjer för hur denna ersättning ska regleras, vilket skapar praktiska och rättsliga utmaningar. Trots att frågan berör samhällsviktig infrastruktur finns det idag ingen tidigare forskning inom området, särskilt vad gäller hur ersättning hanteras när kommunen inte själv är huvudman för VA-verksamheten.

Syftet med denna studie är att undersöka och klargöra rättsläget samt de praktiska förutsättningarna för ersättning när VA-ledningar placeras i kommunalägd mark. Studien fokuserar på hur olika organisatoriska lösningar, såsom kommunal förvaltning, kommunala bolag och kommunalförbund, påverkar möjligheten till ersättning. Detta då man betalar ersättning på privatägd mark. Studien styrs av fyra övergripande forskningsfrågor som tillsammans belyser olika aspekter och är vägledande i rapporten. Den första frågan fokuserar på hur olika typer av VA-huvudmän hanterar ersättning för ledningar som anläggs i kommunalägd mark, samt hur arbetssättet skiljer sig beroende på om verksamheten bedrivs i kommunens egen regi eller genom olika former av samverkan, såsom kommunala aktiebolag eller kommunalförbund. Den andra frågan undersöker vilka faktorer som påverkar kommunernas möjligheter att få ersättning i de fall där VA-verksamheten drivs genom samverkan med andra kommuner. Den tredje reflekterar de ekonomiska förutsättningarna och begränsningarna som finns för VA-kollektivet att finansiera ersättning på kommunalägd mark. Den sista frågeställningen handlar om att undersöka hur VA-huvudmän borde hantera ersättningsfrågan, vilket resulterar i en rekommendation. Tillsammans skapar dessa frågor en helhetsbild av det komplexa samspelet mellan juridik, organisation och finansiering vid anläggning av VA-ledningar på kommunalägd mark.

För att besvara dessa frågor har det använts en kombination av rättsdogmatisk metod, litteraturstudie och intervjuer. Den rättsdogmatiska metoden har använts för att tolka gällande rätt genom lagstiftning, förarbeten och rättspraxis. Litteraturstudien har inneburit att kartlägga teorier som tillämpats i tidigare forskning och rapporter. För att fånga det praktiska perspektivet har semi-strukturerade intervjuer genomförts med olika typer av VA-huvudmän från Västerbotten i norr till Skåne i södra Sverige.

Studien tyder på att det saknas en enhetlig praxis för hur ersättning hanteras när
VA-ledningar anläggs i kommunalägd mark. Resultatet från intervjuerna visar att det är vanligt att ersättning inte utgår när kommunen själv är både markägare och
VA-huvudman, eftersom det då ses som en intern angelägenhet. När VA-verksamheten däremot bedrivs genom ett kommunalägt bolag eller ett kommunalförbund, uppstår en större gränsdragning mellan parterna, vilket ofta leder till att ersättningsfrågan aktualiseras. Även i dessa fall varierar tillvägagångssättet mellan olika aktörer, både vad gäller om det finns tecknade avtal och om ersättning ska utgå.

Kommunens möjlighet att ta ut ersättning beror på juridiska faktorer som in house-undantaget och likställighetsprincipen. Likställighetsprincipen talar för att kommunala VA-huvudmän bör behandlas som privata aktörer när det gäller markupplåtelse och därmed betala ersättning. Å andra sidan kan in house-undantaget innebära att
VA-verksamheten fortfarande betraktas som en del av kommunen, vilket kan motivera att ingen ersättning ska utgå.

Självkostnadsprincipen i LAV begränsar möjligheten att belasta VA-kollektivet med ersättning för ledningar i kommunalägd mark. Enbart nödvändiga kostnader som är direkt kopplade till VA-verksamheten får finansieras genom VA-taxan. Det råder dock osäkerhet om vad som utgör en nödvändig kostnad. Detta resulterar i att kommuner gör olika tolkningar av ersättningsfrågan då det saknas rättspraxis, vilket försvårar en enhetlig hantering.

Slutligen visar studien på ett tydligt behov av rekommendationer samt att avsaknaden av enhetlig branschstandard bidrar till rättsosäkerhet och ineffektivitet i hanteringen av ersättningsfrågor. Detta försvårar den långsiktiga planeringen för både kommuner och VA-huvudmän. Behovet av tydlig vägledning och prejudicerande rättspraxis är därför stort för att möjliggöra en mer rättssäker och enhetlig hantering av ersättningsfrågan.

Enligt vår rekommendation bör ersättning som huvudregel utgå när VA-huvudmannen anlägger ledningar i kommunalägd mark. För att detta ska vara juridiskt hållbart och praktiskt genomförbart bör kommunen anta en tydlig policy, reglera upplåtelsen genom interna avtal, differentiera mellan marktyper och säkerställa att ersättningen grundas på dokumenterade och nödvändiga kostnader. Detta skapar en rättvis, transparent och långsiktigt hållbar modell för hantering av intrång i kommunalägd mark.

Abstract

Access to clean water and functioning sewage water systems is a fundamental municipal responsibility, often realized through extensive networks of pipes placed in municipally owned land. When water and sewage water services are managed through municipal companies or inter-municipal associations, questions arise regarding compensation to the municipality for the use of municipal land. The lack of clear guidelines creates both legal and practical uncertainties, particularly when the municipality is not the main operator. Moreover, there is currently no prior research addressing this area and issue.

This study aims to lay a foundation to clarify the legal framework and practical conditions for compensation when pipelines are laid in municipally owned land. The study examines how different organizational structures, such as municipal departments, companies, and associations, affect the possibility of compensation. Furthermore, the study employed a combination of legal analysis, literature review, and interviews with various operators across Sweden.

The results of the study show a lack of consistent practice regarding compensation. When the municipality is both landowner and operator, compensation is often not considered. In contrast, when services are managed through municipality-owned companies or associations, the issue of compensation becomes more prominent, yet approaches vary widely. Legal factors such as the in-house exemption and the principle of equal treatment influence whether compensation is required. Additionally, the self-cost principle under Swedish law limits what may be financed through user fees, further complicating the issue.

The findings highlight the need for clearer recommendations and a standard industry practice to reduce legal uncertainty and improve efficiency. The study argues that compensation should generally be provided, supported by clear internal policies, formal agreements, and differentiation between land types. This would generate and result in a fair, transparent, and sustainable model for managing land use for essential infrastructure.

• author: Ilmanen Brynell, Sofie and Eriksson, Nelly
• supervisor: Eric Norén
• organization: Real Estate Science
• alternative title: Is Compensation Required for Encroachment on Municipally Owned Land?
• course: VFTM01 20251
• year: 2025
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Technology and Engineering
• keywords: Ersättning, fastighet, in house-undantaget, intrångsersättning, kommunala bolag, kommunal samverkan, kommunalägd mark, kommunalförbund, ledningsrätt, markavtal, markupplåtelse, nödvändiga kostnader, självkostnadsprincipen, skattekollektiv, VA-huvudman, VA-kollektiv, VA-taxa, VA-verksamhet, ägare.
• other publication id: ISRN LUTVDG/TVLM 25/5586SE
• language: Swedish
• id: 9193716
• date added to LUP: 2025-06-12 12:24:19
• date last changed: 2025-06-12 12:24:19