Cosplay och queera identiteter : en kvalitativ studie om queera uttryck, identiteter och eskapism inom fankulturer

Abstract

The primary purpose of this bachelor’s thesis is to investigate how queer cosplayers use cosplay, and if it relates to their queer identity. The main perspectives discuss how the queer cosplayers interpret characters, play with gender expressions and if their queer identity is mirrored in their cosplay. The media sources chosen for the study are mainly anime, manga and anime-esque RPG games because of their popularity within the cosplay community. The definition of Queer in the essay will be broad and is understood, among other things, with Annamarie Jagose's Queer Theory where she describes that queer does not only include homosexual studies, but also cross-dressing and academic deconstruction of norms.
The word cosplay is a portmanteau word consisting of the English words "costume" and "play", and is a performative practice which involves portraying characters from mainstream and pop cultural media. It is a global phenomenon and is often combined with other forms of participatory cultures such as fanfictions and shipping. This study is formed through empirical material collected through interviews with four queer cosplayers and a netnography analysis of four queer cosplayer profiles on Instagram. Through a discourse analysis and the three theories of performativity, textual poacher and escapism, the thesis aims to uncover what potential power dynamics and hierarchies are hidden within the queer cosplay sphere.
The results shed a light on the importance of identity and the need to be oneself within a world of love for a specific media and the creation of costume and character. Thus, cosplay can be seen as a creative and modern form of folk art as well as a form of non-destructive escapism. The practice as well is a performative form of textual poaching where fans of pop culture media take liberty in interpreting and representing themselves due to lack of canonical queerness in addition to other non-normative identities.

Popular Abstract (Swedish)

Introduktion
Fankulturer har länge fungerat som frizoner där människor kan möta likasinnade och fly från både världsliga problem och samhällets normer och fördomar. Ett av de största fenomenen inom dessa digitala kulturer idag är cosplay – en performativ praktik där fans av olika medier, såsom anime, tv-spel eller serier, klär ut sig till och tolkar sina favoritkaraktärer. Cosplay är idag ett globalt fenomen, inte minst inom animegemenskapen, där det ofta kombineras med andra former av deltagarkultur, såsom fanfiction och shipping. Digitala rum spelar en central roll i detta sammanhang i och med att de möjliggör gemenskap, global spridning och kreativitet.
Mitt intresse grundar sig i mitt eget deltagande i diverse anime-, spel- och donghua- fandoms. Jag har själv aldrig cosplayat, men jag har länge känt en dragning till att gestalta mina manliga favoritkaraktärer – något jag med tiden förstått hänger samman med min könsidentitet. Denna insikt väckte en nyfikenhet kring cosplayens potential som ett verktyg för identitetsutforskande, särskilt för queera personer. Trots att cosplay har etablerat sig som ett växande och globalt populärkulturellt fenomen, är forskningen kring dess koppling till queera erfarenheter fortfarande relativt begränsad.
Denna studie syftar till att undersöka om, och i så fall hur, queera cosplayers använder cosplay inom fankulturer. Fokus ligger på hur karaktärer tolkas, hur könsuttryck leks med, hur queera narrativ uttrycks i exempelvis fanfiction och shipping, samt hur relationen mellan canon och fanon hanteras. Analysen utgår från anime och anime-inspirerade spel, med hänvisning till deras stora popularitet inom cosplaysammanhang. Genom studien ämnar jag belysa cosplayens potential som en arena för både självreflektion och gemenskap bland queera fans. Begreppet queer definieras i uppsatsen i bred bemärkelse, i enlighet med Annamarie Jagoses förståelse av queer theory, där queer inte enbart inkluderar homosexuella perspektiv, utan även exempelvis cross-dressing och akademisk dekonstruktion (Jagose, 1995, s. 3)

Bakgrund

Cosplay är ett teleskopord som kombinerar de engelska orden costume och play, och syftar på en performativ praktik där deltagarna gestaltar karaktärer från populärkulturella medier. Även om begreppet myntades i Japan 1983, går praktikens rötter att spåra tillbaka till 1970-talet och Star Trek-fandomens framväxt i USA (Mountfort et al., 2019, s. 4). Cosplay har ofta jämförts med andra former av utklädnad, såsom karnevaler eller maskerader, men i sin moderna form anses den ha vuxit fram ur just Star Trek-kulturen. Praktiken handlar inte enbart om att klä ut sig, utan om att skapa och att tolka. Det är en performativ handling, det är någonting cosplayers "gör" och inte "är", vilket kan jämföras med Judith Butlers performativitetsteori om hur vi människor gör vårt kön istället för att vi är det vi blir tilldelade vid födseln (Butler, 2007, s. 56). Däremot är inte cosplay i sig queert eller en symbol för HBTQIA+.
Utöver cosplay är shipping en annan utbredd fanpraktik som innebär en önskan om att se två (eller fler) karaktärer i en romantisk eller sexuell relation. Likt cosplay är inte shipping i sig queert, däremot har det en förankring i queera narrativ som återigen grundar sig i Star Trek. Henry Jenkins redogör för utvecklingen av slash som utvecklades av fans som påstod att rollfigurerna Spock och Kirk hade en djupare relation till varandra än de kvinnliga karaktärerna (Jenkins, 2013, s. 287). Till skillnad från shipping syftar slash enbart till homoerotiska relationer, främst mellan män, men sedermera även relationer mellan kvinnor, så kallade sapfiska relationer. Debatter kring slash och shipping har medfört en del spänningar inom fandoms där den huvudsakliga diskussionen berör huruvida det är canon eller ej. Canon är ett begrepp som syftar till vad som anses vara sant inom en viss media. Det kan beskrivas som det som är bekräftat och äkta enligt skaparen/skaparna. Motsatsen är non-canon. Vad gäller shipping är det ofta vad som kallas headcanon eller fanon, där de första syftar till (non canon) idéer ett fan har och det senare till vad stora delar av en fandom anser vara sant på grund av gemensamma headcanons.
Både cosplay och shipping är exempel på fanpraktiker som inte enbart fungerar som kreativa utlopp, utan de kan likaså förstås som uttryck för queera narrativ och tolkningar som utmanar eller motsätter sig cis-heteronormativa samhällsstrukturer. Inom cosplay kan detta ta sig uttryck i former som crossplay eller genderbending, där syftet är att gestalta en karaktär som ett annat kön än det egna, eller att omtolka karaktärens könsidentitet, till exempel genom att gestalta en kvinnlig figur som man, eller tvärtom. I Planet Cosplay diskuteras cosplay som en queerpraktik, särskilt i relation till performativitet och hur cosplay kan fungera som ett medel för att ifrågasätta, utmana eller bekräfta etablerade föreställningar kring genus och kön samt det maskulina och feminina (Mountfort et al., 2019, s. 240).
Anime, både som genre och kultur, har en lång historia av karaktärer med mångfacetterade, och till och med oklara, könsroller. Detta sträcker sig dessutom till anime liknande RPG-spel, som ofta riktar sig till samma målgrupp, som skapar en miljö där gränserna för kön och identitet kan utforskas samt omformas. Denna estetik, där könsuttryck och genus är mer flytande,utgör en grund för praktiker som cosplay, crossplay och genderbending.
Dessa fanpraktiker, som cosplay och shipping, utgör således kulturella uttrycksformer, där frågor om kön, identitet och normer aktualiseras genom gestaltningar och tolkningar i relation till populärkulturellt material. Dagens fangemenskaper och subkulturer bildas oftast och interagerar online. Genom digitala plattformar, såsom sociala medier, fanfictionsajter och cosplay forum, möjliggörs spridning, omtolkning och gemenskapsbyggande kring fanpraktiker. Därmed kan inte cosplay eller fanstudier förstås utan att beakta de samtida, digitala kulturernas betydelse eftersom dessa fenomen i hög grad formas och omförhandlas inom digitala rum.

Syfte och frågeställning

Syftet är att undersöka hur queera cosplayers använder cosplay och hur det eventuellt är förankrat i deras queera identitet. De centrala perspektiven är hur könsuttryck, maktförhållanden och representation gestaltas. Sedermera kommer element som eskapism och shipping diskuteras i relation till ovanstående.


På vilka sätt uttrycks queera identiteter av queera cosplayers?

Hur iscensätts queera tolkningar och narrativ inom cosplay i relation till representation och makt?



Tidigare forskning

Nedan följer tre teman av tidigare forskning som kommer att tillämpas på studien. Ämnena berör först skapande av identitet och mode, identitet och fandom, och avslutningsvis online kultur. Dessa tre rubriker kommer att inkludera aspekter som kommer vara relevanta till studien för att nyansera perspektiven och de teoretiska ramverken. Denna studie kommer därmed att bidra med att påvisa att studier kring cosplay behöver utvecklas och vara mer intersektionella. Samt påpeka områden som tidigare är bristfälliga eller underprioriterade.

Att skapa identitet och modets betydelse

Relationen fans har till fiktiva karaktärer kan i många fall beskrivas som besatthet och sexuellt avvikande. Joel Gn hävdar att detta synsätt försummar betydelsen av njutning och den medvetna viljan att vara en fiktiv figur. Gn redogör för cosplay som fanpraktik där han hävdar att stora delar av forskningen tenderar att försumma njutningens betydelse och riktar kritik gentemot Butlers performativitetsteori och hur dess applicering på cosplay övertar diskursen och därmed stämplar praktiken som politiskt (Gn, 2011, s. 588). Han understryker den mer nyanserade betydelsen för fans och skriver följande; "The confinement of the body to a single system of meaning based on linguistic representation becomes problematic [...]", vilket han utvecklar för att argumentera för att mycket av forskningen om cosplay låser sig vid budskapet av cosplay som enbart normbrytande och inte känslan och betydelsen för subjektet (Gn, 2011, s. 586). Med det syftar han till att det tar ifrån erfarenheter som inte faller inom det politiska ramverket.
Gns forskning kring njutningens betydelse för cosplayers är enbart en aspekt som ignoreras inom fanstudier. Vidare framför författaren Masafumi Monden betydelsen av klädsel i en tidigare studie kring modet och estetikens betydelse samt hur kläder kan fungera som en förlängning av subjektets egen kropp (Monden, 2024, s. 1). Inledningsvis diskuterar Monden betydelsen av kläder inom mode samt hur det oftast förbises som enbart en kultur och ett utpräglat intresse. Ett perspektiv som presenteras är differentieringen av begreppen "dress" (klädsel, det människan gör med sitt utseende), kroppen (den fysiska kroppen vi besitter) och mode (kollektiva trender som är föränderliga), och hur framförallt klädseln kan bli ett verktyg för människan att skapa sin identitet (Monden, 2024, s. 2). Monden ger inget definitivt svar kring hur stor betydelsen av mode och klädsel har inom cosplay studier, men understryker å ena sidan relationen mellan hantverket, kostymen och cosplayern (Monden, 2024, s. 3). Det behandlar hur cosplayers kan bli en del av sin kostym genom att skapa kläder, styla peruken eller sminkningar.
2.2 Identitet, besatthet och fandom
Den amerikanska akademikern Frenchy Lunning är känd för sitt fokus på anime och har skrivit boken "The fictional mode of existence". I denna bok analyserar hon cosplay och dess relation till identitet, specifikt från perspektivet av otakus. Lunning skildrar hur cosplay må vara ett populärkulturellt fenomen, men att människan genom historien alltid har klätt ut sig som fiktiva karaktärer (Lunning, 2022, s. 34). Däremot poängterar Lunning skillnaden mellan de två; cosplay skapas av passion, intresse och en stark kärlek till en eller flera populärkulturella karaktärer, till skillnad från utklädnad som handlar mer om ett skådespeleri. Lunning menar att cosplayers primära drivkraft är att förkroppsliga och identifiera sig med en fiktiv karaktär som de känner ett band till (Lunning, 2022, s. 67). Dessutom diskuterar hon på vilket/vilka sätt cosplay är bunden till den mänskliga kroppen genom material, framträdande, kropp och sinne.
Lunning inleder sin bok med att redogöra för diverse definitioner av cosplay som hon menar påverkar resultatet och tillvägagångssättet av studier kring ämnet, men avslutar med "Cosplay fandom is shaped by the cosplayer’s cultural practices, and their community is a space in which harmony and discord co-exist through ongoing negotiations" (Lunning, 2022, s. 63). Besattheten och viljan fans har med fiktiva karaktärer, och viljan att kunna interagera med dem i den verkliga världen kan anses omöjlig. Det kan leda till ett utanförskap, däremot är viljan inte unik för cosplayers, utan något alla människor gör på olika sätt (Lunning, 2022, s. 68). Samtidigt riskerar cosplayers att stigmatiseras av omgivningen, genom att bli förknippade med stereotypa etiketter som otakus eller nördar, vilket kan bidra till känslor av utanförskap. Paradoxalt kan det fungera som en identitetsmarkör som förenar fans (Leshner et al., 2024, s. 62). Fandoms beskrivs därmed kunna bidra med resiliens och ett subjektivt välbefinnande (Leshner et al., 2024, s. 3).
Ett annat begrepp som blivit allt större inom fandoms är kinning, som kommer från ordet "kin" och "otherkin", som syftar till att identifiera sig med en fiktiv karaktär (Nguyen et al., 2023, "4.4 kinning"). Det beskrivs som en del av parasociala relationer och kan ses som ett spektrum; där ett fan kan relatera och känna en stark koppling till en karaktär, till en tro på att hen är en reinkarnation av den. Trots de kopplingar kinning har till parasociala relationer och identifikation, markeras det som någonting som också behöver uppmärksammas som sitt eget unika fenomen (Nguyen et al., 2023, "4.4 kinning").

Sociala medier och queera narrativ
Fandomkultur är inte ett nytt fenomen, utan det kan snarare beskrivas som att dess synlighet har ökat till följd av den digitala utvecklingen (Jenkins, 2006, s. 141). Henry Jenkins hävdar att fans utgör majoriteten av mediepubliken, där de både konsumerar och producerar i vad han beskriver som en konvergenskultur (Jenkins, 2006, s. 15, s. 142). Ett tydligt exempel är hur olika visuella medier skapas av och för fans, så som fanfiction, fanart och video. Det finns relativt begränsad forskning inom kulturvetenskap kring hur sociala medier påverkar individer på en mikronivå, det vill säga inte strukturerna utan hur sociala medier formar kulturer (Ardyarama et al., 2022, s. 250). Ardyarama, Junaedi och Sukmono genomförde en studie om hur sociala medier och anime skapade ett kulturellt intresse för Japan i Indonesien, vilket påvisar hur sociala medier kan vara ett verktyg för kulturellt utbyte (Ardyarama et al., 2022, s. 255). I studiens exempel öppnade det starka intresset för anime upp för företag att se en stor marknad för cosplay, anime och japansk kultur. Detta skulle kunna appliceras på hur exempelvis tolkningar (canon, fanon, shipping etc) inom cosplay kan spridas på sociala medier och leda till eventuella kulturella utbyten, både queera som internationella.
Utöver kulturellt utbyte möjliggör sociala medier och internet även spridning av queera tolkningar och queera narrativ – här kan gräsrotsrörelsen av slash möta den mer kommersiella yaoi, explicit, manlig homoerotisk media (Enriquez och Lippert, 2021, "No question of value"). Plattformar som Tumblr, Twitter (X) och TikTok spelar en central roll i spridningen av yaoi, BL (Boys Love), yuri (sapfisk version av yaoi) och GL (Girls Love) som både kan vara explicita och subtilt kodade. Dessa genrer har även egna fandoms som är så stora att de har egna konvent (Enriquez och Lippert, 2021, "No question of value"). Däremot finns här en gräns mellan dessa genrer och en faktisk representativ queerhet. Enriquez och Lippert citerar och sammanfattar Anne Kustritz, som menar att slash inte handlar om queerhet eller heterosexualitet, utan det handlar enbart om kärlek där uttalad sexualitet förkastas (2021, "Subverting the gender binary"). Anledningen beskrivs som att materialet är skapat av kvinnor för kvinnor, där den heterosexuella utopin projiceras på homosexuella relationer, vilket dessutom kan leda till en fetischering av queerhet. Detta skapar en paradoxal situation där BL och yaoi ses som en form av queerbaiting. Queer baiting syftar till media som innehåller karaktärer eller situationer som anspelar på queerhet utan att uttalat vara canon eller att de reproducerar problematiska, queera stereotyper (Ng, 2017, 1.2, 1.3) – medan det å ena sidan är en kvinnlig frigörelse (female empowerment) (Enriquez och Lippert, 2021, "Subverting the gender binary").
I ytterligare en studie om queera cosplayers i Hong Kong lyftes perspektivet av BL, där en av informanterna i Impersonating and performing queer sexuality in the Cosplay zone menar att hon ser berättelserna som en utopi hon vill nå (Jacobs, 2013, s. 24). Informanten beskriver att hon upplever det politiska läget för queera som hopplöst, där manga, anime och BL blir ett ljus i hennes vardag som hon kan njuta av. Jacobs fortsätter med att belysa hur hon har förhoppningen att queera cosplayers ska omfamna sin identitet och inte återgå till heteronormativa mönster när de använder lekfulla uttryck för queera identiteter (2013, s. 25).

Metod

I detta kapitel kommer val av metoder att redogöras. Inledningsvis kommer de två olika metoderna som använts för att samla in det empiriska materialet, intervju och netnografi, att presenteras. Sedermera presenteras diskursanalys som är metoden som används för att analysera det empiriska materialet. Tillvägagångssättet kommer att beskrivas samt en motivering kring valet av metoder. Urvalet av informanter för intervjuerna samt profilerna för den netnografiska undersökningen kommer att motiveras följt av avgränsningen av uppsatsen. Avslutningsvis presenteras en reflektion kring metoder samt etiska överväganden.

Intervju

I denna undersökning har jag använt mig av intervjuer som en av metoderna. Eftersom min studie involverar att förstå hur människor interagerar med varandra är intervju en passande metod eftersom det kan skildra olika sociala miljöer (Eriksson-Zetterquist och Ahrne, 2022, s. 56). Det genomfördes semistrukturerade intervjuer (se Bilaga 1 och Bilaga 2) för att ge mina informanter mer utrymme till att tala fritt, samt ge mig möjlighet att ställa följdfrågor utifrån vad som framkom under samtalet (Ehn och Öberg, 2013, s. 61). Inför intervjuerna skapades ett formulär med intresseanmälan (se Bilaga 3) som skickades ut på sociala medier samt att det sattes upp på två affischer på campus på Lunds universitet (se Bilaga 4 och Bilaga 5).
Intervjuguiden innehåller frågorna som användes under intervjun och kan återfinnas i Bilaga 1 (svenska) och Bilaga 2 (engelska). Informanterna fick höra intervjuguiden uppläst innan intervjun samt att de erbjöds ha guiden och frågorna framför sig om så önskades. Dessa inleds med frågor kring ålder och pronomen för bakgrundsinformation för att sedermera övergå till några inledande frågor för att informanterna skulle känna sig avslappnade och lättare kunna påbörja vårt samtal (Dalen, 2021, s. 35). Dessutom ger dessa frågor en unik möjlighet att få information som eventuellt inte ryms inom mina utvalda och mer fokuserade frågor. Intervjuerna transkriberades sedan och analyserades utifrån de tre teman som presenteras i analysen under rubrik 5.
Intervjuerna skedde enskilt, två på svenska, en på engelska och en på en blandning av engelska och svenska. Jag valde att genomföra enskilda intervjuer på grund av två anledningar. Det är ett känsligt ämne att diskutera sin queera identitet, därav vill jag se till att mina informanter är så bekväma som möjligt. En fokusgrupp hade också kunnat vara ytterst intressant och relevant för min uppsats, däremot betvivlar jag att jag har de sociala förmågorna att genomföra det på ett bra sätt och då blev enskilda intervjuer en mer passande metod,
Studien krävde kvalitativa metoder som kunde skildra hur personer upplever och engagerar sig i sin sociala verklighet (Dalen, 2021, s. 35). Därav var inte metoder som enkätundersökning tillräckligt givande för att kunna ge en korrekt bild av hur queera cosplayers tänker och upplever cosplay-gemenskapen. Givetvis hade det kunnat tillföra någon form av statistik, men intervjuer är den metod som var mest givande eftersom uppsatsen sökte svar på hur queera cosplayers resonerar och tänker snarare än att fastställa ett generellt resultat.

Netnografi

Netnografi är ytterligare en metod som har tillämpats i studien och utgör en del av det empiriska materialet. Det hade varit fördelaktigt och givande med en etnografisk studie för att få studera cosplayers tillvaro, dock hade jag inte möjligheten att besöka en cosplay konvention i Köpenhamn i februari (Lalander, 2022, s. 117). Det hade varit ytterst gynnsamt att kunna studera cosplayers under en convention, samt att det hade gett möjligheten till fler intervjuer. Men på grund av omständigheterna använde jag mig av netnografi istället, vilket fortfarande är en högst relevant metod på grund av internets starka roll inom fankulturer. Dessutom kan queerhet uttryckas på ett mer uttalat sätt på internet än i verkligheten. Nedan kommer jag att presentera hur netnografin genomförts.
Netnografin bestod av observationer av fyra utvalda cosplay-konton på Instagram. Kontona valdes efter sökningar på olika hashtags på Instagram; #queercosplay #queercosplaying #cosplaygay och #cosplaytrans. Jag valde att enbart granska öppna konton på grund av etiska skäl, och särskilt i och med att studien berör identitet. Cosplayerna uppfyllde kravet som queer om de uttryckligen postat eller på andra sätt uttryckt sin queera identitet genom hashtags, biografi , pronomen och så vidare.
Genom att förstå vilka hierarkier och vilka förutsättningar som den digitala världen medför var min förhoppning att få förståelse för hur queera narrativ som queera tolkningar, shipping och fanfiction ter sig på Instagram.

Diskursanalys

Diskursanalys, en form av textanalys, är den metod som används för att analysera det empiriska materialet, teorier och den tidigare forskningen. Det är huvudsakligen en kritisk diskursanalys (även kallad CDS) som genomförts för att skildra makthierarkier och normer inom cosplay och fankulturer (Boréus, 2008, s. 306). Jag ämnar att diskutera och analysera hur informanterna i intervjuerna talar om sina erfarenheter, upplevelser och åsikter kring cosplay och queerhet för att sedermera undersöka hur de står i relation till teorier och tidigare forskning. Diskursanalys har även använts vid analyser av det netnografiska materialet för att skildra olika maktperspektiv och omedveten liksom medveten aktivism. Valet av diskursanalys som en metod grundar sig i att en genom diskursanalys kan skildra hur världen och språket påverkar varandra och dess bakomliggande budskap (Boréus, 2008, s. 322). Genom att analysera hur diskurser förs kring cosplay, queering, canon och fanon var målet att se huruvida det var möjligt att skildra de sociala och kulturella strukturerna inom det valda området.
En annan metod som övervägdes var narrativ analys. Narrativ analys hade varit högst relevant för att undersöka och analysera enskilda narrativ från mina informanter (Robertson, 2008, s. 234). Men eftersom studiens huvudsakliga syfte är att skildra hur representation, kön och makt konstrueras inom cosplay snarare än narrativ, var diskursanalys mer passande för studien.

• author: Billefält Jakobsson, Alexander
• supervisor: Katarzyna Herd
• organization: Division of ALM, Digital Cultures and Publishing Studies
• course: DIKK60 20251
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Cultural Sciences
• keywords: Cosplay, queer, fan culture, representation, identity, fan studies, escapism Cosplay, fankultur, identitet, fanstudier, eskapism
• language: Swedish
• id: 9208756
• date added to LUP: 2026-01-19 09:29:56
• date last changed: 2026-01-19 09:29:56