Om rättighetsidéen i process

Abstract

At the turn of the last century, a formal reception of German procedural law took place through Ernst Kallenberg’s work ’Svensk Civilprocessrätt’ in two volumes. Thereby, the German doctrine on the essence of the claim formed the basis for the Swedish Code of Procedure, rättegångsbalken (RB), through the procedural reform of 1942. The doctrine on the essence of the claim holds that the matter contested through civil procedure is the disputed right in the underlying legal relationship that has been made cause of action by the plain-tiff. In this regard, the judgement is seen as a confirmation or dispute of the existence of a right, the question for the court to decide being whether the right exists or not. The law was imagined as a dualistic construction whereby substantive law determined the legal relationship between the parties, while formal law served the realization of rights through legal proceedings.
During the same period of history, the Uppsala school of Scandinavian legal realism grew influential through the works of Axel Hägerström, who sought to remedy the metaphysics that had previously defined the entire history of European philosophy, ever since Plato. The basis of this philosophical tradi-tion is the view that certain indicative propositions of the sort ‘this is right’ do not express any claims about the outside world and can thus neither be true nor false, since they do not refer to any facts. This way of thinking set the stage for a conflict with traditional jurisprudence, whereby previously accept-ed legal concepts such as ‘rights’ and ‘obligations’ were held to be illusory by Hägerström and Vilhelm Lundstedt.
The Scandinavian legal realism soon spread to the domains of procedural law through Karl Olivecrona and Per Olof Ekelöf, who came to dispute the for-merly established doctrine on the essence of the claim. A judgement could no longer be regarded as having settled the question of the existence of a right, since it would then be a judgement on the existence of something that did not exist. Instead, Olivecrona and Ekelöf each developed new theories about the essence of the legal judgement, to rectify the supposedly metaphysical aspects of procedural law. Where Ekelöf proposed that the legal consequence could serve as a description of the essence of the claim, Olivecrona sought to define the subject matter of the judgement as the claim made in the context of legal facts invoked by the plaintiff.
At the same time, the Hägerströmian philosopher Ingemar Hedenius showed that Hägerström and Lundstedt, in their criticism of the notion of rights, had overlooked the duality of propositions such as ‘this is right’, arguing that such sentences can not only express theoretically meaningless imperatives (so-called genuine legal propositions), but also facts of law that can be tried as being either true or false (so-called inauthentic legal propositions).
The present work can be considered as a continuation of Hedenius’ efforts in legal philosophy, whereby his observations on the duality of the concept of law are applied to procedural law in much the same manner as Olivecrona and Ekelöf once transferred Hägerström and Lundstedt’s thoughts to that same field of law. The subject of the paper is the connection between civil and pro-cedural law, the aim being to examine whether the classical school of thought on the essence of the claim can be reconciled with Olivecrona’s and Ekelöf’s respective views on the essence of the judgement. The overarching question posed by the paper is: What is subject to process on an abstract level? The question is investigated through the lens of Hedenius’ observations on the duality of the concept of law. A secondary question is thus wherein the notion of rights exists in legal propositions. The overall aim is to investigate whether the previously recognized theories on the essence of the claim, developed by Kallenberg, Olivecrona and Ekelöf respectively, can be united in one universal theory on the subject matter of the process.
The paper concludes that the procedural queries raised are all dependent on the concrete or individualized legal consequence that constitutes the subjective mirror image of the legal consequence of objective law, a genuine legal prop-osition using Hedenius’ terminology. In summary, it can be said that the right is a legal consequence as it is concretized through the legal facts invoked by the plaintiff in support of his claim. Contrary to the traditional thought of Scandinavian legal realism, the notion of rights is shown to be something very real, a social reality corresponding with the legal consequence in the physical world, owing to the upholding of the legal order by the courts, a inter-subjective reality.

Abstract (Swedish)

Under början av förra seklet skedde en formlig reception av tysk processrätt genom Ernst Kallenbergs verk Svensk Civilprocessrätt i två band. Således kom läran om processföremålet genom 1942 års processreform att läggas till grund för utformningen av den svenska rättegångsbalken (RB). Läran om processföremålet innebär att saken är den omtvistade rättigheten i det bakom-liggande rättsförhållande som stämningvis gjorts till föremål för rättegång. Domen betraktades som ett omdöme om den tvistiga rättighetens existens och frågan domstolen hade att ta ställning till var huruvida rättigheten bestod eller icke, den s.k. omdömesteorin. Rätten föreställdes vara en dualistisk konstrukt-ion där den materiella rätten bestämde rättsförhållandet mellan parterna, me-dan den formella rätten åsyftade rättigheternas förverkligande genom process.
Ungefär samtidigt växte den s.k. Uppsalafilosofin sig stark genom Axel Hä-gerström, som försökte råda bot på den metafysik som dittills präglat hela den europeiska filosofins historia, allt sedan Platon. Bärande för denna filosofiska tradition är uppfattningen att vissa indikativa satser av slaget ’detta är rätt’ inte uttrycker några påståenden om omvärlden och således varken kan vara sanna eller falska, eftersom de inte åsyftar några sakförhållanden. Härmed var det som upplagt för en konflikt med rättsvetenskapen. Dittills vedertagna rättsliga begrepp såsom ’rättighet’ och ’skyldighet’ kom att utsättas för en häftig kritik av lärans anhängare och beskylldes av Hägerström och Vilhelm Lundstedt för att vara skenbegrepp som inte betecknade någonting alls.
Snart kom Uppsalafilosofin att sprida sig till processrättsvetenskapens domä-ner genom Karl Olivecrona och Per Olof Ekelöf. Domen kunde inte längre gärna betraktas som ett omdöme om rättighetens existens, eftersom den då vore ett omdöme om det rena intet. I stället utvecklade Olivecrona och Ekelöf var för sig nya teorier om domens väsen, för att komma till rätta med det för-ment metafysiska på processrättsvetenskapens område. Ekelöf föreslog att rättsföljden kunde tjäna som en beskrivning av sakens närmare innebörd, me-dan Olivecrona för sin del påstod att saken utgjordes av yrkandet och det åbe-ropade saksammanhanget i förening.
Vid samma tid visade emellertid hägerströmianen Ingemar Hedenius att Hä-gerström och Lundstedt i sin kritik av rättighetsbegreppet förbisett rättsbe-greppets dubbeltydighet, att det inte bara kan ge uttryck för teoretiskt me-ningslösa påtryckningar (s.k. äkta rättssatser), utan också konstaterandet av rättsliga sakförhållanden som kan prövas som sanna eller falska (s.k. oäkta rättssatser).
Det föreliggande arbetet är att betrakta som en fortsättning av Hedenius rättsfi-losofiska ansträngningar. Hedenius iakttagelser om rättsbegreppets dubbelty-dighet appliceras på processrätten på samma sätt som Olivecrona och Ekelöf en gång överförde Hägerström och Lundstedts tankar till samma rättsområde. Föremålet för framställningen är sambandet mellan civil och processrätten, där syftet är att undersöka om den klassiska åskådningen att processföremålet är den civilrättsliga rättigheten kan förenas med Olivecronas och Ekelöfs re-spektive synsätt på domens väsen. Den övergripande frågeställningen för ar-betet är vad som på ett abstrakt plan är föremål för process. Frågeställningen utreds genom att rättighetsbegreppet definieras mot bakgrund av Hedenius iakttagelser. En för arbetet sekundär frågeställning är därför vari rättigheten består. Undersökningen företas väsentligen som ett led i strävan att utreda om de sedan tidigare erkända teorier om sakbegreppet vilka utvecklats av Kallen-berg, Olivecrona och Ekelöf kan förenas i en universell processteori om sa-ken.
Arbetet utmynnar i slutsatsen att samtliga dessa processteorier är avhängiga den konkreta eller individualiserade rättsföljd som utgör den subjektiva rät-tens spegelbild av den objektiva rättens rättsföljd, en äkta rättssats med He-denius terminologi. Sammanfattningsvis kan sägas att rättigheten är rättsfölj-den sådan den konkretiseras genom de rättsfakta käranden åberopar till stöd för sin talan. Rättigheten visar sig tvärt emot Uppsalafilosofins traditionella kritik vara något högst reellt, en social realitet som motsvarar rättsföljden i den fysiska världen på grund av rättsordningens upprätthållande, en s.k. inter-subjektiv realitet.

• author: Fröbrant, Fredrika
• supervisor: Martin Sunnqvist
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The idea of rights in process
• course: JURM02 20251
• year: 2025
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Rättighetsidéen, Uppsalaskolan, Processrätt, Individualiserad rättsföljd, Domens väsen, Läran om processföremålet
• language: Swedish
• id: 9209590
• date added to LUP: 2025-09-01 13:30:40
• date last changed: 2025-09-01 13:30:40