Hedersmotiv som försvårande omständighet: har införandet fått avsedd effekt?

Abstract (Swedish)

Den 1 juli 2020 infördes hedersmotiv som försvårande omständighet i 29 kap. 2 § 10 p. BrB. Lagändringen syftade till att tydligare markera brottslighetens särskilda klandervärdhet när gärningen begåtts med hedersmotiv och att möjliggöra ett strängare straff för sådan brottslighet. Mot denna bakgrund undersöker uppsatsen om bestämmelsen har fått det genomslag i rättstillämpningen som lagstiftaren avsåg.
Hedersnormer vilar på patriarkala och normativa föreställningar och har ett stort inflytande över individer som lever i en hederskontext. Dessa normer kan ge upphov till våld och förtryck, vilket används i syfte att upprätthålla hedern och förhindra att dra skam över familj eller släkt.
Införandet av bestämmelsen motiverades av flera skäl, trots att hedersmotiv tidigare kunde beaktas vid straffvärdebedömningen enligt 29 kap. 1 § BrB. Införandet av särreglering mötte kritik från olika aktörer främst med hänvisning till okunskap och risk för bristande effekt.
För att belysa hur hedersmotiv behandlats i praxis efter införandet har sex rättsfall rörande mord där hedersmotiv prövats analyserats. Analysen visar att bestämmelsen har fått ett visst genomslag. Domstolarna ägnar utrymme åt att pröva frågan om hedersmotiv och genomför ingående bedömningar, även i de fall där beviskravet inte anses uppfyllt. Samtidigt framträder en bild av ett mer begränsat genomslag vad gäller bestämmelsens faktiska betydelse för straffmätningen. I många fall når bevisningen inte upp till kravet, vilket medför att hedersmotivet inte beaktas. Det kan förklaras av såväl kunskapsbrist inom rättsväsendet men även det höga beviskrav som präglar straffrätten. Även i de fall där hedersmotiv anses styrkt får det sällan betydelse för straffmätningen. Det beror på att straffvärdet ofta redan är mycket högt till följd av andra försvårande omständigheter vilket gör att hedersmotivet inte tillför någon självständig betydelse. I avsaknad av vägledande prejudikat från HD kvarstår rätts-läget som oklart.
Sammantaget kan det konstateras att reformen har haft ett tydligt symboliskt värde men en begränsad betydelse på straffmätningen. Bestämmelsens genomslag har begränsats av bevisproblem, bristande kunskap inom rättsväsendet och avsaknaden av vägledande prejudikat från HD. För att uppnå avsedd effekt krävs en förstärkt kompetensutveckling inom rättsväsendet och vägledande prejudikatbildning från HD.

Abstract

On 1 July 2020, honour motives were introduced as an aggravating circumstance in Chapter 29, Section 2, point 10 of the Swedish Criminal Code. The amendment aimed to more clearly emphasise the particular blameworthiness of criminal conduct when an offence is committed with an honour motive and to enable harsher punishment for such crimes. Against this background, this essay examines whether the provision has achieved the impact on legal practice that the legislator intended.
Honour norms are based on patriarchal and normative beliefs and have a great influence on individuals living within an honour context. These norms may give rise to violence and oppression, which are used to maintain honour and prevent shame from being brought upon the family or relatives.
The introduction of the provision was motivated by several considerations, despite the fact that honour motives could previously be taken into account in the assessment of sentence severity under Chapter 29, Section 1 of the Swedish Criminal Code.
The introduction of this special regulation was met with criticism from various actors, primarily with reference to a lack of knowledge and concerns regarding its practical effectiveness.
In order to illustrate how honour motives have been addressed in legal practice since the introduction of the provision, six court cases concerning murder in which honor motives were examined have been analysed. The analysis shows that the provision has had a certain degree of impact. Courts devote considerable attention to the examination of honour motives and carry out thorough assessments, even in cases where the evidentiary standard is ultimately not met. At the same time, the provision’s actual significance for sentencing appears more limited. In many cases, the evidence does not reach the required standard, resulting in the honour motive not being taken into account. This may be explained by both a lack of knowledge within the judiciary and the high evidentiary requirement that characterizes criminal law.
Even in cases where honour motives are considered proven, they rarely have substantial influence on sentencing. This is because the penalty value is often already very high due to other aggravating circumstances, meaning that the honour motive does not contribute any independent weight to the assessment. In the absence of guiding precedent from the Supreme Court, the legal situation remains unclear.
Overall, it may be concluded that the reform has had a clear symbolic value but a limited practical effect on sentencing. The provision’s impact has been constrained by evidentiary difficulties, insufficient knowledge within the judiciary, and the lack of guidance from the Supreme Court. In order to achieve the intended effect, enhanced competence development within the judiciary and guiding from the Supreme Court are required.

• author: Olsson, Astrid
• supervisor: Sandra Ahrén
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20252
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, hedersmotiv, försvårande omständighet
• language: Swedish
• id: 9216771
• date added to LUP: 2026-02-09 15:36:57
• date last changed: 2026-02-09 15:36:57