45 § köplagen – om prisets bestämmande - Följer priset av avtalet vid kostnadsreglering enligt självkostnadsprincipen i AB 04?

Abstract

This thesis examines how, in commercial construction contracts, it is common for the price not to be fixed at a set amount at the outset of the contract. Instead, a basis for the calculation of the price is established through an agreement on a costreimbursable basis. This raises the question of whether such a price agreement entails that the price is considered stipulated by the contract according to Section 45 of the Sale of Goods Act. If the price does not derive from the contract, it shall, pursuant to the provision, be determined by what is reasonable. The question is therefore of practical importance for predictability and legal certainty in commercial construction contracts. The purpose of the thesis is thus to clarify to what degree the price needs to be regulated to be determined by the contract. To achieve this purpose, and to remedy the lack of clarity in the legal position, legal sources are analysed to systematise and reconstruct current law. Legal assessments of the reasonableness of the price, evidentiary issues, and implied price agreements have been delimited.

The degree to which the price must be regulated to be determined by the contract is addressed by applying a rule of sufficiency. A price does not need to be established in Swedish kronor at the conclusion of the contract; parties can instead regulate the price by stating a basis for calculation. It is not required that all factors for the final price are fixed initially, as many depend on future circumstances, which is common in costreimbursable agreements. The sufficiency rule demonstrates a decisive distinction between what is regulated and what can be fixed. A price agreement is sufficient if the parties have regulated a basis for calculation with one or more priceinfluencing factors – such as an hourly rate – that enables the price to be calculated through empirical, objective, and verifiable facts. This presupposes that no normative rules are needed to fix unregulated factors.

The prime cost principle is a specific form of costreimbursable remuneration regulated in the General Conditions of Contract for Building, Civil Engineering and Installation Works (AB 04). This entails an agreement comprising two interacting bases: (i) the prime costs and (ii) the contractor’s fee. Factors within the first basis are governed by contractual normative rules and empirical facts. In the second basis, the factor (the percentage) needs to be regulated between the parties. This factor cannot be established solely on objective facts; it requires express regulation. Provided that the fee percentage is regulated, the prime cost principle thereby fulfils the rule of sufficiency.

Consequently, the price is to be considered determined by the contract under Section 45 of the Sale of Goods Act if the parties have agreed on the prime cost principle and a fee percentage. This precludes an assessment of reasonableness based on the Sale of Goods Act; the price is instead established through a strict application of the contract’s calculation bases and verifiable facts. In the context of contractual interpretation, these are sufficient to determine the final price.

Abstract (Swedish)

Denna framställning behandlar en problematik som uppstår därför att priset vid kommersiella entreprenadavtal vanligtvis inte är fastställt till ett bestämt belopp vid avtalsslutet. I stället anges en grund för prisets beräknande genom avtal om löpande räkning. Detta aktualiserar frågan när en sådan prisöverenskommelse innebär att priset kan anses följa av avtalet enligt 45 § köplagen. Om priset inte anses följa av avtalet ska det enligt lagregeln bestämmas efter vad som är skäligt. Frågan är därför av praktisk betydelse för förutsebarhet och rättssäkerhet i kommersiella entreprenadavtal. Syftet med framställningen är således att klargöra i vilken grad priset behöver vara reglerat för att följa av avtalet. För att uppnå detta syfte, och avhjälpa den bristande klarheten i rättsläget, analyseras rättskällor för att systematisera och rekonstruera gällande rätt. Rättsliga skälighetsbe¬dömningar av pris, bevisfrågor och underförstådda prisöverenskommelser har avgränsats bort.

Frågan om i vilken grad priset måste regleras för att följa av avtalet besvaras genom en regel om tillräcklighet. Priset kan bestämmas på många olika sätt. Ett pris behöver inte vara fixerat och fastställt i svenska kronor vid avtalsslutet. Parterna kan reglera priset genom att ange grunden för dess beräkning. Det krävs då inte heller att samtliga faktorer av betydelse för det slutliga prisets beräknande är fixerade vid avtalsslutet. Priset eller en prispåverkande faktor kan vara beroende av framtida omständigheter. Detta är vanligt vid avtal om ersättning på löpande räkning. Tillräcklighetsregeln visar på en avgörande distinktion mellan vad som är reglerat och vad som kan fixeras. En prisöverenskommelse är tillräcklig om parterna reglerat en beräkningsgrund med en eller fler prispåverkande faktorer (exempelvis timpris) som möjliggör att priset kan beräknas genom empiriska objektiva konstaterbara och verifierbara fakta (exempelvis nedlagd tid). Detta förutsätter att det inte finns något behov av normativa regler för att fixera oreglerade faktorer.

Självkostnadsprincipen som ersättningsform är en speciell form av löpande räkning reglerad i AB 04. Prisöverenskommelsen innebär ett avtal om två samverkande beräkningsgrunder: (i) självkostnaderna och (ii) entreprenörsarvodet. Uppsatsen visar att faktorerna i den första beräkningsgrunden regleras genom normativa regler som följer av avtalet om självkostnadsprincipen samt empiriska fakta. I den andra beräkningsgrunden ingår en faktor (procentsatsen). Denna faktor kan inte fastställas enbart utifrån objektiva fakta; den kräver uttrycklig reglering mellan parterna. Under förutsättning att procentsatsen för entreprenörsarvodet är reglerad så uppfyller självkostnadsprincipen därmed tillräcklighetsregeln.

Följaktligen ska priset anses följa av avtalet enligt 45 § köplagen om parterna i ett entreprenadavtal har enats om självkostnadsprincipen och en procentsats för entreprenörsarvodet. Konsekvensen är att prisnivån inte kan bli föremål för en skälighetsbedömning med stöd av köplagen, priset ska fastställas genom en strikt tillämpning av avtalets beräkningsgrunder och verifierbara fakta. Parternas reglering är då vid avtalstolkning tillräcklig för att beräkna det slutliga priset.

• author: Degerfeldt, André
• supervisor: Marcus Utterström
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Section 45 of the Sale of Goods Act – Determination of Price - Is the contract price determined by the agreement where the price is determined by reference to the prime cost principle under AB 04?
• course: JURM02 20252
• year: 2025
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: AB 04, Avtalsrätt, Civilrätt, Entreprenadavtal, Entreprenadrätt, Förmögenhetsrätt, Köplagen, Löpande räkning, Självkostnadsprincpen, 45 §.
• language: Swedish
• id: 9216906
• date added to LUP: 2026-01-21 10:50:11
• date last changed: 2026-01-21 10:50:11