Djupgående rätt – ytligt skydd? En analys av kontinentalsockellagens tillståndsprövning i ekonomisk zon när havsrättskonventionen och Natura 2000-regleringen möts

Abstract (Swedish)

Utläggning av rörledningar på kontinentalsockeln har fått ökad praktisk betydelse i Europa, inte minst mot bakgrund av förändrade energipolitiska förutsättningar och behovet av ny energiinfrastruktur. Samtidigt aktualiserar sådana projekt komplexa rättsfrågor när de genomförs i maritima zoner där flera regelverk gör anspråk på att styra kuststatens handlingsutrymme. I svensk rätt regleras tillståndsprövningen i Sveriges ekonomiska zon i huvudsak i 15 a § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln (kontinentalsockellagen). Prövningen sker i skärningspunkten mellan folkrättens ramar enligt FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) och unionsrättens krav på områdesskydd genom Natura 2000-regleringen.

Kontinentalsockellagen tillkom i en tid då syftet var att säkerställa Sveriges rådighet över kontinentalsockeln, snarare än att skydda miljön. I ljuset av det ökade intresset att använda kontinentalsockeln för utläggning av rörledningar i ekonomisk zon, syftar uppsatsen att klarlägga och analysera den rättsliga prövningsramen för tillstånd enligt 15 a § kontinentalsockellagen. Därigenom undersöks hur havsrättskonventionens jurisdiktions- och begränsningslogik påverkar prövningens utformning och vilka konsekvenser det får för Natura 2000-regleringens genomslag. Vidare syftar uppsatsen att analysera om kontinentalsockellagen är ändamålsenlig när det gäller Natura 2000-regleringen och havsrättskonventionen i ekonomisk zon.

Inledningsvis behandlas havsrättskonventionens, kontinentalsockellagens och Natura 2000-regleringens syfte och utformning, samt vad regelverken innebär för tillståndsprövning på kontinentalsockeln i ekonomisk zon. Därefter tillägnas ett kapitel åt Baltic Pipe-ärendet för att belysa hur tillståndsprövningen enligt 15 a § kontinentalsockellagen tillämpats i praktiken.

Avslutningsvis diskuteras det material och de argument som behandlats i uppsatsen för att ge svar på uppsatsens frågeställningar. Analysen visar att havsrättskonventionen sätter en yttre ram för tillståndsprövningen enligt 15 a § kontinentalsockellagen. Sverige kan i ekonomisk zon inte hindra utläggning eller bibehållande av rörledningar. I stället blir prövningen i hög grad villkorsstyrd och knuten till konventionens begränsningsgrunder. Samtidigt är Natura 2000-regleringen tillämplig i ekonomisk zon och kan aktualisera en särskild, tröskelstyrd prövning mot bevarandemålen. Den tillämpningen ska dock ske inom folkrättens ram. Baltic Pipe-ärendet belyser därtill en samordningsproblematik: en förskjuten Natura 2000-prövningen riskerar att försvaga regleringens effektivitet, medan en prövning som inte behandlar Natura 2000 som ett självständigt tröskelkrav riskerar att urholka regleringens preventiva skyddsfunktion.

Sammantaget dras slutsatsen att kontinentalsockellagen framstår som delvis ändamålsenlig som genomförande av havsrättskonventionen, men mindre ändamålsenlig för att ge tydlig vägledning om hur Natura 2000-krav ska få faktiskt genomslag inom folkrättens kompetensram i ekonomisk zon.

Abstract

Pipeline projects on the continental shelf have gained increasing practical importance in Europe, not least in light of shifting energy-policy conditions and the need for new energy infrastructure. Such projects raise complex legal issues when carried out in maritime zones where the coastal State’s jurisdiction is delimited by multiple legal regimes. In Swedish law, the permitting of pipeline projects in Sweden’s exclusive economic zone (EEZ) is governed primarily by section 15a of the Continental Shelf Act (1966:314). This permitting regime operates at the intersection of the international law framework of the United Nations Convention on the Law of the Sea (UNCLOS) and EU law’s site-protection obligations under the Natura 2000 regime.

The Continental Shelf Act was enacted at a time when the primary aim was to secure Sweden’s control over the continental shelf rather than to provide an instrument for environmental protection. In light of the growing interest in using the continental shelf for pipeline projects in the EEZ, this thesis aims to clarify and analyze the legal framework governing the permitting procedure under section 15a of the Continental Shelf Act. It examines how UNCLOS’s allocation of jurisdiction and its permissible limitations clauses shape legal structure of the Swedish permitting procedure, and what consequences this has for the practical effect of Natura 2000 requirements. The thesis further seeks to assess whether the Continental Shelf Act provides an appropriate and workable framework in the EEZ when UNCLOS and Natura 2000 regime applies concurrently.
First, the thesis addresses the purpose and structure of UNCLOS, the Continental Shelf Act, and the Natura 2000 regime, and explains what these frameworks entail for the permitting procedure on the continental shelf in the EEZ. It then devotes a separate chapter to the Baltic Pipe case in order to illustrate how the permitting procedure under section 15a has been applied in practice.

Lastly, the thesis discusses the material and arguments examined in order to answer the research questions. The analysis shows that UNCLOS sets the outer limits for permit determination under section 15a of the Continental Shelf Act. In the EEZ, Sweden cannot prevent the laying or maintenance of pipelines, instead, the permitting decision becomes largely condition-based and tied to the Convention’s grounds for permissible restrictions. At the same time, the Natura 2000 regime applies in the EEZ and may require a distinct, threshold-based assessment to determine whether the project is compatible with the site’s conservation objectives. The assessment must, however, be carried out within the constraints imposed by international law. The Baltic Pipe case, in turn, highlights the coordination difficulties that may arise within the section 15a permitting procedure. Deferring the appropriate assessment risks weakening the effectiveness of Natura 2000 site-protection, whereas an approach that does not treat Natura 2000 as an autonomous threshold requirement risks undermining its preventive protective function.

The thesis concludes that the Continental Shelf Act appears partly fit for purpose as an implementation of the order established by UNCLOS, but less fit for purpose in providing clear guidance on how Natura 2000 requirements are to have practical effect within the international law competence framework in the EEZ.

• author: Varhelyi, Anna
• supervisor: Olena Bokareva
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20252
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Miljörätt, Folkrätt, EU-rätt, Havsrätt, Kontinentalsockeln, Tillståndsprövning
• language: Swedish
• id: 9217566
• date added to LUP: 2026-02-09 15:52:09
• date last changed: 2026-02-09 15:52:09