Klimatrelaterade risker i översiktsplanering: En studie av svenska kommuner i riskområden

Abstract

Climate change, manifested through flooding, landslides, and erosion, poses increasing challenges for the built environment. In Sweden, nearly 90 percent of the population resides in urban areas, which were planned under past climatic conditions and are often difficult to adapt retroactively.

Spatial planning plays a crucial role in addressing this issue, with municipalities holding central responsibility under the Planning and Building Act. In 2018, an amendment required municipalities to assess climate-related risks to the built environment in their comprehensive plans, as well as how such risks can be reduced or eliminated. Previous research suggests that legislation can support the organisational integration of climate adaptation, but that challenges remain. In this context, studies are needed to examine the practical implementation of this specific requirement.

This study addresses this gap through a mixed-method approach combining an analysis of comprehensive plans with interviews with municipal planners. It explores how municipalities in three climate risk-exposed regions have responded to the amendment and how they perceive the process of integrating climate-related risks into comprehensive planning.

The results show that hazards and overarching strategies are reported to a greater extent than risks and specific measures. The results further indicate that planners generally view the requirement as supportive, while emphasising that factors such as existing exposure to climate-related risks have a greater influence on adaptation efforts than the legislation itself. The integration of climate risks into comprehensive planning is described as challenging, due to limited resources, political prioritisation, legal responsibility, and uncertainties.

By comparing municipalities with significant climate risks, the study contributes knowledge about challenges at the municipal level and the role of legislation as a steering instrument for climate adaptation. The findings highlight potential areas for improvement to strengthen municipalities’ capacity to manage increasing climate risks through spatial planning.

Popular Abstract (Swedish)

Nästan hela Sveriges befolkning bor i städer, varav många är byggda utifrån tidigare klimatförhållanden där extrema skyfall, stigande havsnivåer och jordskred inte var lika vanligt förekommande som i dag. Detta kan leda till översvämmade bostäder, förstörda vägar och utslagen infrastruktur. För att vi ska kunna fortsätta leva i våra städer måste bebyggelsen anpassas till dagens och morgondagens klimat. Det är dock en svår uppgift som väcker många frågor: Vad behöver göras? Vem ska betala? Och hur ska vi göra när vi inte vet exakt hur klimatet kommer att förändras?

De svenska kommunerna ansvarar för den fysiska planeringen – de bestämmer var och hur det får byggas och har därför en nyckelroll i klimatanpassningsarbetet. År 2018 infördes ett nytt lagkrav för att stärka detta arbete: kommunerna ska i sina översiktsplaner – deras långsiktiga visioner för hur mark och vatten ska användas – redovisa vilka klimatrelaterade risker som finns för den byggda miljön och hur dessa risker ska hanteras.

Denna studie undersöker hur lagkravet fungerar i praktiken och vilka följder det har fått. Fokus ligger på kommuner i tre delar av Sverige som är särskilt utsatta för klimatrelaterade risker: Skåne–Hallandskusten, Västkusten–Göta älvdalen och Mälardalen–Stockholm.

Resultaten visar att alla undersökta kommuner tar upp klimatrisker i sina översiktsplaner men att det finns stora skillnader i hur tydligt och konkret detta görs. Ofta beskrivs vilka typer av hot som finns – till exempel att en översvämning kan uppstå. Däremot är det betydligt ovanligare att planerna tydligt visar var problemen kan uppstå och vilken bebyggelse eller vilka samhällsfunktioner – såsom bostadsområden, skolor eller viktiga transportleder – som riskerar att drabbas. Liknande skillnader återfinns i beskrivningen av hur riskerna ska hanteras. Medan vissa kommuner pekar ut specifika platser där åtgärder behövs och beskriver möjliga lösningar nöjer sig andra med mer övergripande formuleringar eller skjuter frågorna på framtiden.

Studien visar också att kommunala tjänstepersoner upplever arbetet med klimatrelaterade risker som utmanande. Många pekar på brist på tid och pengar, att kommunpolitiker prioriterar ekonomisk utveckling framför klimatanpassning, en otydlig ansvarsfördelning och osäkerhet kring framtida klimatprognoser. Samtidigt beskriver flera att lagkravet fungerar som ett viktigt stöd i diskussioner med politiker och chefer. Att kunna hänvisa till lagstiftningen gör det lättare att få gehör för att klimatanpassningsåtgärder behövs och att motivera behovet av resurser.

En viktig slutsats är att lagkravet i sig inte automatiskt leder till att kommunerna arbetar med klimatanpassning. I stället är det ofta kommunernas egna erfarenheter av klimatrelaterade händelser som driver arbetet framåt. Lagkravets främsta roll tycks snarare vara att fungera som ett ramverk som ger legitimitet och stabilitet åt arbetet över tid. Studien visar därmed att översiktsplaneringen har stor potential att bidra till mer klimatanpassade städer men att denna potential ännu inte utnyttjas fullt ut. För att stärka kommunernas förmåga att möta framtidens klimatutmaningar krävs inte enbart lagkrav, utan även en tydligare ansvarsfördelning, bättre planeringsunderlag och tillräckliga resurser för att gå från ord till handling.

• author: Källström, Victoria
• supervisor: Helena Hanson
• organization: Centre for Environmental and Climate Science (CEC)
• course: MVEM31 20252
• year: 2026
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: Samhällsplanering, klimat anpassning, riskbedömningar
• language: Swedish
• id: 9220376
• date added to LUP: 2026-02-02 10:31:46
• date last changed: 2026-02-02 10:31:46