Får jag be om största möjliga tystnad - en uppsats om skyddet för know-how vid avtalsförhandlingar
(2002)Department of Law
- Abstract
- I dagens samhälle utgör know-how en viktig tillgång. Denna önskar företag i största möjliga mån undanhålla konkurrenter och andra utomstående. Vid avtalsförhandlingar om överlåtelse, vilken omfattar know-how, uppstår problem, då köpare för att ett avtal skall komma till stånd, kräver att få del av viss know-how redan under avtalsförhandlingarna. Detta utgör ett dilemma för säljare som måste finna ett sätt att delge potentiella köpare viss know-how samtidigt som denna i görligaste mån skyddas från angrepp. Uppsatsens syfte är att belysa skyddet för know-how vid avtalsförhandlingar samt diskutera hur företag kan gå tillväga för att skydda sin know-how vid sådana förhandlingar. För att uppnå uppsatsens syfte kommer jag främst att behandla... (More)
- I dagens samhälle utgör know-how en viktig tillgång. Denna önskar företag i största möjliga mån undanhålla konkurrenter och andra utomstående. Vid avtalsförhandlingar om överlåtelse, vilken omfattar know-how, uppstår problem, då köpare för att ett avtal skall komma till stånd, kräver att få del av viss know-how redan under avtalsförhandlingarna. Detta utgör ett dilemma för säljare som måste finna ett sätt att delge potentiella köpare viss know-how samtidigt som denna i görligaste mån skyddas från angrepp. Uppsatsens syfte är att belysa skyddet för know-how vid avtalsförhandlingar samt diskutera hur företag kan gå tillväga för att skydda sin know-how vid sådana förhandlingar. För att uppnå uppsatsens syfte kommer jag främst att behandla FHL, lojalitetsplikt, culpa in contrahendo, sekretessavtal samt hur avtalsförhandlingar i praktiken fortlöper. FHL har visat sig, inte minst genom HD:s tolkning och domen i JAHAB-målet, kunna ge företagshemligheter ett visst skydd under avtalsförhandlingar. Enligt lagen skall den som obehörigen avslöjar eller utnyttjar en företagshemlighet, som denne fått del av i samband med en affärsförbindelse, ersätta den skada hans handlande medfört. Ett skadestånd har visat sig kunna uppgå till relativt höga belopp. Lagen har dock begränsningar. Den omfattar enbart sådan information som ryms inom FHL:s definition av företagshemligheter. Således kan företag inneha know-how, som inte omfattas av lagens tillämpningsområde. I realiteten torde inte FHL ha någon större betydelse för skyddet av know-how, vid avtalsförhandlingar, förutom i de fall, där inget sekretessavtal ingåtts mellan de förhandlande parterna. De allmänna rättsprinciperna om lojalitetsplikt respektive culpa in contrahendo, utgör inget egentligt skydd för know-how, men kan komma att kompensera den skadelidande om know-how angripits vid avtals-förhandlingar. Dessa torde endast få betydelse, när det inte föreligger ett sekretessavtal mellan parterna och FHL inte är tillämplig. Lojalitetsplikt innebär att motparten har en skyldighet att iaktta sekretess beträffande know-how, som denna får del av under förhandlingar. Om en part handlar illojalt, d.v.s. utnyttjar eller röjer sådan know-how, kan denne bli skadeståndsskyldig. Rättsläget vad gäller tidpunkten för lojalitetspliktens inträde och dess omfattning får anses oklar. Av rättspraxis framstår det som svårt att erhålla skadestånd vid brott mot lojalitetsplikt. Eventuellt kan en skadelidande ha större möjlighet att nå framgång vid ett åberopande av culpa in contrahendo. I de fall part vid avtalsförhandlingar betett sig på ett klandervärt sätt kan detta medföra skadeståndsskyldighet. Att avslöja eller utnyttja know-how som denne fått del av vid förhandlingar torde kunna vara att anse som klandervärt. Sekretessavtal ger know-how ett gott skydd, i alla fall om det i avtalet införts en vites- och skiljeklausul. För de fall så inte skett måste den skadelidande, för att erhålla skadestånd, bevisa både att ett brott begåtts och vilken skada företaget lidit. Även om ett företag har bevis, så kan ett avgörande i domstol medföra större skada än nytta, då en rättegång till skillnad från ett skiljeförfarande är offentlig. Att ingå sekretessavtal må vara det bästa sättet att skydda know-how vid avtalsförhandlingar, men det eliminerar inte risken för angrepp. Vid avtalsförhandlingar kombineras ofta sekretessavtal, innehållande en vites- och skiljeklausul, med noga planerade förhandlingssteg. Genom en tillämpning av förhandlingssteg kommer endast ett fåtal spekulanter att delges för företaget känslig know-how. Ett sådant tillvägagångssätt minimerar således risken för angrepp på företagets know-how. Det kan konstateras att det vid avtalsförhandlingar alltid finns något sorts skydd för ett företags know-how. Skyddet är dock i många fall illusoriskt. Vad det i de flesta fall rör sig om är en möjlighet till kompensation, för de fall know-how röjts eller utnyttjats. I realiteten är det främst sekretessavtal, med en vites- och skiljeklausul, och i viss mån FHL, som utgör ett skydd för know-how. Det är nämligen endast dessa som har en preventiv verkan. Det bästa skyddet för know-how, vid avtalsförhandlingar, uppnås genom en kombination av sekretessavtal, med en vites- och skiljeklausul, och en tillämpning av förhandlingssteg. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1555748
- author
- Andersson, Lynn
- supervisor
- organization
- year
- 2002
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förmögenhetsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1555748
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:18
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:18
@misc{1555748,
abstract = {{I dagens samhälle utgör know-how en viktig tillgång. Denna önskar företag i största möjliga mån undanhålla konkurrenter och andra utomstående. Vid avtalsförhandlingar om överlåtelse, vilken omfattar know-how, uppstår problem, då köpare för att ett avtal skall komma till stånd, kräver att få del av viss know-how redan under avtalsförhandlingarna. Detta utgör ett dilemma för säljare som måste finna ett sätt att delge potentiella köpare viss know-how samtidigt som denna i görligaste mån skyddas från angrepp. Uppsatsens syfte är att belysa skyddet för know-how vid avtalsförhandlingar samt diskutera hur företag kan gå tillväga för att skydda sin know-how vid sådana förhandlingar. För att uppnå uppsatsens syfte kommer jag främst att behandla FHL, lojalitetsplikt, culpa in contrahendo, sekretessavtal samt hur avtalsförhandlingar i praktiken fortlöper. FHL har visat sig, inte minst genom HD:s tolkning och domen i JAHAB-målet, kunna ge företagshemligheter ett visst skydd under avtalsförhandlingar. Enligt lagen skall den som obehörigen avslöjar eller utnyttjar en företagshemlighet, som denne fått del av i samband med en affärsförbindelse, ersätta den skada hans handlande medfört. Ett skadestånd har visat sig kunna uppgå till relativt höga belopp. Lagen har dock begränsningar. Den omfattar enbart sådan information som ryms inom FHL:s definition av företagshemligheter. Således kan företag inneha know-how, som inte omfattas av lagens tillämpningsområde. I realiteten torde inte FHL ha någon större betydelse för skyddet av know-how, vid avtalsförhandlingar, förutom i de fall, där inget sekretessavtal ingåtts mellan de förhandlande parterna. De allmänna rättsprinciperna om lojalitetsplikt respektive culpa in contrahendo, utgör inget egentligt skydd för know-how, men kan komma att kompensera den skadelidande om know-how angripits vid avtals-förhandlingar. Dessa torde endast få betydelse, när det inte föreligger ett sekretessavtal mellan parterna och FHL inte är tillämplig. Lojalitetsplikt innebär att motparten har en skyldighet att iaktta sekretess beträffande know-how, som denna får del av under förhandlingar. Om en part handlar illojalt, d.v.s. utnyttjar eller röjer sådan know-how, kan denne bli skadeståndsskyldig. Rättsläget vad gäller tidpunkten för lojalitetspliktens inträde och dess omfattning får anses oklar. Av rättspraxis framstår det som svårt att erhålla skadestånd vid brott mot lojalitetsplikt. Eventuellt kan en skadelidande ha större möjlighet att nå framgång vid ett åberopande av culpa in contrahendo. I de fall part vid avtalsförhandlingar betett sig på ett klandervärt sätt kan detta medföra skadeståndsskyldighet. Att avslöja eller utnyttja know-how som denne fått del av vid förhandlingar torde kunna vara att anse som klandervärt. Sekretessavtal ger know-how ett gott skydd, i alla fall om det i avtalet införts en vites- och skiljeklausul. För de fall så inte skett måste den skadelidande, för att erhålla skadestånd, bevisa både att ett brott begåtts och vilken skada företaget lidit. Även om ett företag har bevis, så kan ett avgörande i domstol medföra större skada än nytta, då en rättegång till skillnad från ett skiljeförfarande är offentlig. Att ingå sekretessavtal må vara det bästa sättet att skydda know-how vid avtalsförhandlingar, men det eliminerar inte risken för angrepp. Vid avtalsförhandlingar kombineras ofta sekretessavtal, innehållande en vites- och skiljeklausul, med noga planerade förhandlingssteg. Genom en tillämpning av förhandlingssteg kommer endast ett fåtal spekulanter att delges för företaget känslig know-how. Ett sådant tillvägagångssätt minimerar således risken för angrepp på företagets know-how. Det kan konstateras att det vid avtalsförhandlingar alltid finns något sorts skydd för ett företags know-how. Skyddet är dock i många fall illusoriskt. Vad det i de flesta fall rör sig om är en möjlighet till kompensation, för de fall know-how röjts eller utnyttjats. I realiteten är det främst sekretessavtal, med en vites- och skiljeklausul, och i viss mån FHL, som utgör ett skydd för know-how. Det är nämligen endast dessa som har en preventiv verkan. Det bästa skyddet för know-how, vid avtalsförhandlingar, uppnås genom en kombination av sekretessavtal, med en vites- och skiljeklausul, och en tillämpning av förhandlingssteg.}},
author = {{Andersson, Lynn}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Får jag be om största möjliga tystnad - en uppsats om skyddet för know-how vid avtalsförhandlingar}},
year = {{2002}},
}