Nya ränteavdragsbegränsningar i bolagssektorn - en granskning av 2008 års lagstiftning
(2009)Department of Law
- Abstract
- Med verkan från den första januari 2009 har Sverige regler som begränsar avdragsrätten för räntor på vissa skulder i bolagssektorn. Lagstiftningen har införts till följd av att Skatteverket hade uppmärksammat vissa ränteupplägg som byggde på koncerninterna förvärv av delägarrätter. Förvärven finansierades med lån från en närstående part som exempelvis kunde vara ett investmentföretag eller ett bolag beläget i en lågskattejurisdiktion. Räntebetalningarna, som vanligtvis härhörde från vinster i det förvärvade företaget, kunde därmed dras av i Sverige samtidigt som motsvarande ränteinkomst drogs undan den svenska skattebasen. Efter att Regeringsrätten i slutet av 2007 slagit fast att förfarandena inte kunde underkännas med stöd av... (More)
- Med verkan från den första januari 2009 har Sverige regler som begränsar avdragsrätten för räntor på vissa skulder i bolagssektorn. Lagstiftningen har införts till följd av att Skatteverket hade uppmärksammat vissa ränteupplägg som byggde på koncerninterna förvärv av delägarrätter. Förvärven finansierades med lån från en närstående part som exempelvis kunde vara ett investmentföretag eller ett bolag beläget i en lågskattejurisdiktion. Räntebetalningarna, som vanligtvis härhörde från vinster i det förvärvade företaget, kunde därmed dras av i Sverige samtidigt som motsvarande ränteinkomst drogs undan den svenska skattebasen. Efter att Regeringsrätten i slutet av 2007 slagit fast att förfarandena inte kunde underkännas med stöd av skatteflyktslagen initierades ett lagstiftningsarbete som resulterade i en specifik avdragsbegränsning i 24 kap inkomstskattelagen (IL). Räntor som löper på skulder hänförliga till koncerninterna förvärv av delägarrätter är inte längre avdragsgilla, under förutsättning att långivaren är ett företag i intressegemenskap med gäldenären. Emellertid medges undantag i två situationer. Räntan ska dras av då motsvarande ränteinkomst beskattas med minst tio procent i den stat där den som faktiskt har rätt till ränteinkomsten hör hemma. Skattenivån bestäms då genom ett hypotetiskt test där långivaren förutom räntan inte har några andra intäkter eller kostnader. Om beskattningen skulle visa sig vara lägre än tio procent kan avdrag ändå medges om såväl skulden som förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Som visas i uppsatsen är regleringen förenad med en hel del oklarheter, särskilt beträffande tillämpningen av de båda undantagsreglerna. Det kan exempelvis röra sig om hur beskattningsnivån ska avgöras om långivaren är ett schablonbeskattat subjekt eller om företaget ifråga beskattas först i samband med lämnad utdelning. Kritik har även riktats emot att ''huvudsakligen affärsmässigt motiverat'' utgör ett tämligen diffust rekvisit och att skattemässiga överväganden inte kan särskiljas från andra affärsmässiga skäl. Enligt den svenska lagstiftaren står de nya ränteavdragsbegränsningarna inte i strid med EG-rätten eftersom de inte gör någon skillnad beroende på om långivaren har sin hemvist i Sverige eller ej. EG-domstolen har dock i flera fall slagit fast att fördragets regler om likabehandling inte endast förbjuder öppen diskriminering på grund av nationalitet, utan även varje form av dold diskriminering som genom tillämpning av särskiljande kriterier faktiskt leder till samma resultat. Eftersom de flesta svenska skattesubjekten beskattas med en högre skattesats än tio procent blir en tillämpning av avdragsförbudet sällan aktuell om långivaren är svensk. De nya reglerna kan därför förmodas få som störst betydelse vid gränsöverskridande transaktioner. Även om det vid författandet av denna uppsats inte med säkerhet kan fastställas huruvida den svenska lagstiftningen står i strid med EU:s primärrätt förefaller det likväl som om regeringen har avfärdat de EG-rättsliga aspekterna väl lättvindigt. Räntebetalningar mellan företag i intressegemenskap har dessutom blivit föremål för sekundärrättslig reglering i ränte/royaltydirektivet 2003/49/EG som föreskriver ett förbud mot påförande av varje form av skatt på gränsöverskridande räntebetalningar. I frånvaron av praxis från EG-domstolen är det oklart huruvida direktivet även hindrar medlemsstaterna från att neka avdrag. I förarbetena har dock direktivets eventuella inverkan på den nya avdragsbegränsningen inte beaktats. Syftet med denna uppsats är att utreda innebörden av de nya reglerna i 24 kap IL samt att uppmärksamma vilka tillämpningsproblem de är förenade med. Dessutom undersöks huruvida lagstiftningen i något avseende står i strid med EG-rätten. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556433
- author
- Book, Björn
- supervisor
- organization
- year
- 2009
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1556433
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:19
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:19
@misc{1556433,
abstract = {{Med verkan från den första januari 2009 har Sverige regler som begränsar avdragsrätten för räntor på vissa skulder i bolagssektorn. Lagstiftningen har införts till följd av att Skatteverket hade uppmärksammat vissa ränteupplägg som byggde på koncerninterna förvärv av delägarrätter. Förvärven finansierades med lån från en närstående part som exempelvis kunde vara ett investmentföretag eller ett bolag beläget i en lågskattejurisdiktion. Räntebetalningarna, som vanligtvis härhörde från vinster i det förvärvade företaget, kunde därmed dras av i Sverige samtidigt som motsvarande ränteinkomst drogs undan den svenska skattebasen. Efter att Regeringsrätten i slutet av 2007 slagit fast att förfarandena inte kunde underkännas med stöd av skatteflyktslagen initierades ett lagstiftningsarbete som resulterade i en specifik avdragsbegränsning i 24 kap inkomstskattelagen (IL). Räntor som löper på skulder hänförliga till koncerninterna förvärv av delägarrätter är inte längre avdragsgilla, under förutsättning att långivaren är ett företag i intressegemenskap med gäldenären. Emellertid medges undantag i två situationer. Räntan ska dras av då motsvarande ränteinkomst beskattas med minst tio procent i den stat där den som faktiskt har rätt till ränteinkomsten hör hemma. Skattenivån bestäms då genom ett hypotetiskt test där långivaren förutom räntan inte har några andra intäkter eller kostnader. Om beskattningen skulle visa sig vara lägre än tio procent kan avdrag ändå medges om såväl skulden som förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Som visas i uppsatsen är regleringen förenad med en hel del oklarheter, särskilt beträffande tillämpningen av de båda undantagsreglerna. Det kan exempelvis röra sig om hur beskattningsnivån ska avgöras om långivaren är ett schablonbeskattat subjekt eller om företaget ifråga beskattas först i samband med lämnad utdelning. Kritik har även riktats emot att ''huvudsakligen affärsmässigt motiverat'' utgör ett tämligen diffust rekvisit och att skattemässiga överväganden inte kan särskiljas från andra affärsmässiga skäl. Enligt den svenska lagstiftaren står de nya ränteavdragsbegränsningarna inte i strid med EG-rätten eftersom de inte gör någon skillnad beroende på om långivaren har sin hemvist i Sverige eller ej. EG-domstolen har dock i flera fall slagit fast att fördragets regler om likabehandling inte endast förbjuder öppen diskriminering på grund av nationalitet, utan även varje form av dold diskriminering som genom tillämpning av särskiljande kriterier faktiskt leder till samma resultat. Eftersom de flesta svenska skattesubjekten beskattas med en högre skattesats än tio procent blir en tillämpning av avdragsförbudet sällan aktuell om långivaren är svensk. De nya reglerna kan därför förmodas få som störst betydelse vid gränsöverskridande transaktioner. Även om det vid författandet av denna uppsats inte med säkerhet kan fastställas huruvida den svenska lagstiftningen står i strid med EU:s primärrätt förefaller det likväl som om regeringen har avfärdat de EG-rättsliga aspekterna väl lättvindigt. Räntebetalningar mellan företag i intressegemenskap har dessutom blivit föremål för sekundärrättslig reglering i ränte/royaltydirektivet 2003/49/EG som föreskriver ett förbud mot påförande av varje form av skatt på gränsöverskridande räntebetalningar. I frånvaron av praxis från EG-domstolen är det oklart huruvida direktivet även hindrar medlemsstaterna från att neka avdrag. I förarbetena har dock direktivets eventuella inverkan på den nya avdragsbegränsningen inte beaktats. Syftet med denna uppsats är att utreda innebörden av de nya reglerna i 24 kap IL samt att uppmärksamma vilka tillämpningsproblem de är förenade med. Dessutom undersöks huruvida lagstiftningen i något avseende står i strid med EG-rätten.}},
author = {{Book, Björn}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Nya ränteavdragsbegränsningar i bolagssektorn - en granskning av 2008 års lagstiftning}},
year = {{2009}},
}