Att särskilja med färg
(2004)Department of Law
- Abstract
- Att en färg under vissa förutsättningar kan registreras som varumärke är idag accepterat både nationellt och gemenskapsrättsligt. Den intressanta frågan är således inte längre om en färg kan registreras utan vad som krävs för att så skall kunna ske. Ett grundläggande kriterium för att en färg skall kunna registreras som varumärke är att färgen har en särskiljningsförmåga, ursprunglig eller förvärvad. Det andra grundläggande kriteriet för att en färg skall kunna registreras är att färgmärket kan återges grafiskt. Att ett tecken som utgörs av en enstaka färg i sig har konstaterats kunna utgöra ett varumärke innebär inte att en färg därigenom anses ha särskiljningsförmåga. Se bland annat PBR 99-002, Owens Corning Corp och T-316/00,... (More)
- Att en färg under vissa förutsättningar kan registreras som varumärke är idag accepterat både nationellt och gemenskapsrättsligt. Den intressanta frågan är således inte längre om en färg kan registreras utan vad som krävs för att så skall kunna ske. Ett grundläggande kriterium för att en färg skall kunna registreras som varumärke är att färgen har en särskiljningsförmåga, ursprunglig eller förvärvad. Det andra grundläggande kriteriet för att en färg skall kunna registreras är att färgmärket kan återges grafiskt. Att ett tecken som utgörs av en enstaka färg i sig har konstaterats kunna utgöra ett varumärke innebär inte att en färg därigenom anses ha särskiljningsförmåga. Se bland annat PBR 99-002, Owens Corning Corp och T-316/00, Förstainstansrättens dom den 25 sep 2002, Viking-Umwelttechnik mot Harmoniseringsbyrån (grön/grå) p. 24. I uppsatsen konstateras bland annat att särskiljningsförmåga hos en färg förutsätter grafisk återgivning, individualisering, avsaknad av frihållningsbehov, att färgen visar på ursprungsangivelse, att färgen är ovanlig eller unik för en mycket specifik vara eller tjänst samt att färgmärket praktiskt taget är inarbetat. Vid en jämförelse mellan varumärkesrätten och marknadsrätten konstateras att kriterierna för vilseledande efterbildning har motsvarigheter inom varumärkesrätten. Den varumärkesrättsliga särskiljningsförmågan kan kanske motsvara marknadsrättens särprägelsbegrepp. Vidare föreligger viss överensstämmelse mellan varumärkesrättslig inarbetning och att originalet skall vara känt på marknaden så att det förknippas med ett visst ursprung. Risk för förväxling förekommer inom både det varumärkesrättsliga och marknadsrättsliga området. Slutligen konstateras att det är mycket svårt att fastslå särskiljningsförmåga hos en färg, varför registrering av en färg i sig som varumärke är mycket svår. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556583
- author
- Bülow, Anna
- supervisor
- organization
- year
- 2004
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Immaterialrätt, Marknadsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1556583
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:19
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:19
@misc{1556583,
abstract = {{Att en färg under vissa förutsättningar kan registreras som varumärke är idag accepterat både nationellt och gemenskapsrättsligt. Den intressanta frågan är således inte längre om en färg kan registreras utan vad som krävs för att så skall kunna ske. Ett grundläggande kriterium för att en färg skall kunna registreras som varumärke är att färgen har en särskiljningsförmåga, ursprunglig eller förvärvad. Det andra grundläggande kriteriet för att en färg skall kunna registreras är att färgmärket kan återges grafiskt. Att ett tecken som utgörs av en enstaka färg i sig har konstaterats kunna utgöra ett varumärke innebär inte att en färg därigenom anses ha särskiljningsförmåga. Se bland annat PBR 99-002, Owens Corning Corp och T-316/00, Förstainstansrättens dom den 25 sep 2002, Viking-Umwelttechnik mot Harmoniseringsbyrån (grön/grå) p. 24. I uppsatsen konstateras bland annat att särskiljningsförmåga hos en färg förutsätter grafisk återgivning, individualisering, avsaknad av frihållningsbehov, att färgen visar på ursprungsangivelse, att färgen är ovanlig eller unik för en mycket specifik vara eller tjänst samt att färgmärket praktiskt taget är inarbetat. Vid en jämförelse mellan varumärkesrätten och marknadsrätten konstateras att kriterierna för vilseledande efterbildning har motsvarigheter inom varumärkesrätten. Den varumärkesrättsliga särskiljningsförmågan kan kanske motsvara marknadsrättens särprägelsbegrepp. Vidare föreligger viss överensstämmelse mellan varumärkesrättslig inarbetning och att originalet skall vara känt på marknaden så att det förknippas med ett visst ursprung. Risk för förväxling förekommer inom både det varumärkesrättsliga och marknadsrättsliga området. Slutligen konstateras att det är mycket svårt att fastslå särskiljningsförmåga hos en färg, varför registrering av en färg i sig som varumärke är mycket svår.}},
author = {{Bülow, Anna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Att särskilja med färg}},
year = {{2004}},
}